Rättvisa procedurer spelar roll för politisk legitimitet

[Inlägget är samförfattat med Jonas Linde och Richard Öhrvall]

Under hösten 2012 presenterades två rankningar som mäter korruption och rättssäkerhet i världens länder: Transparency Internationals Corruption Perception Index och World Justice Projects Rule of Law Index. Precis som i tidigare mätomgångar föll Sverige mycket väl ut: Sverige och de övriga nordiska länderna bedöms – liksom de görs i Världsbankens Governance Indicators – tillhöra världens minst korrupta och mest rättssäkra stater.

Gott så. Men, samtidigt bör man vara medveten om att denna rosenskimrande bild av den nordiska rättssäkerheten inte riktigt stämmer överens med hur de berörda medborgarna uppfattar läget (alltså, hur de som till vardags lever och verkar i dessa länder, och är föremål för makthavarnas myndighetsutövning, bedömer rättssäkerheten). När medborgarna själva får uppge hur de upplever att detta fungerar i deras länder, säger en relativt stor andel av dem – ja, främst svenskar faktiskt – att de tror att man kan utnyttja personliga kontakter för att tillskansa sig olika fördelar från det offentliga. I undersökningen International Social Survey Programme ställdes exempelvis år 2006 frågan: ”Tror du att man får olika bemötande av offentliga tjänstemän i Sverige beroende på vilka personer man känner?” Mot bakgrund av att Sverige brukar framhållas som ett föredöme i rättssäkerhetsbranschen är det anmärkningsvärt att närmare 90 procent uppgav att personliga kontakter troligen eller definitivt har betydelse för offentliga tjänstemäns bemötande. Jämfört med de övriga nordiska länderna skiljer sig Sverige ut negativt. I Danmark var andelen 41, Finland 56 och Norge 68 procent (Island ingick inte i undersökningen).

En annan undersökning är European Social Survey, som riktar sig till europeiska länder. År 2004 ingick bland annat ingick frågan ”I hur stor utsträckning litar du på att följande grupper skulle handla ärligt gentemot människor som du?” Bland de grupper som räknades upp fanns offentliga tjänstemän. Resultatet redovisas nedan:

Q o G

Ungefär 18 procent av svenskarna misstrodde eller misstrodde starkt att offentliga tjänstemän skulle handla ärligt mot dem. Den svenska misstron låg här cirka tre procentenheter under genomsnittet av de 25 länder som ingick i undersökningen, vilket nog får anses vara en smula nesligt för ett land som rankats som världens mest rättssäkra land av World Justice Project både 2010 och 2011. Jämför vi med våra nordiska grannar faller Sverige också här sämst ut: Andelen som uttrycker misstro mot tjänstemännens ärlighet var i Finland 13, Island 13 Danmark 11 och Norge 8 procent. Detta är alltså inget unikt i ESS-underöskningen – Sverige stack också ut negativt i den nordiska kontexten i ISSP-undersökningen som återgavs ovan.

”Än sen?”, kanske nu vän av ordning invänder. ”Det faktum att medborgarna tror att politiker och tjänstemän är korrupta och att de tror att vänskapsband spelar roll för beslutsfattande, säger ingenting om de verkliga nivåerna på oegentligheterna i ett land”. Om detta vet vi förstås inget – korruption är av naturen svårmätbart och mörkertalet lär vara enormt. Men i ett viktigt avseende är invändningen faktiskt irrelevant. I ett nypublicerat working paper visar vi (alltså Erlingsson, Linde & Öhrvall) att det är ett inneboende problem i sig att medborgarna tror att maktutövningen sker på ett oärligt och icke-opartisk sätt.

Vi har nämligen analyserat hur nordiska medborgares bedömningar av offentliga tjänstemäns maktutövning påverkar deras tillfredsställelse med det demokratiska systemets funktionssätt. Vi har utgått från ett antagande om att det politiska systemets legitimitet avgörs till stor del av hur vanligt medborgarna uppfattar graden av rättvisa och opartiskhet i de processer som leder fram offentliga beslut. Vi finner ett starkt och signifikant samband: en individ som inte litar på att tjänstemännen beter sig ärligt i sin tjänsteutövning, är mindre nöjd med demokratin som system jämfört med en person som litar på tjänstemännens ärlighet. Resultatet är viktigt: ur legitimitetshänseende spelar det alltså mindre roll att Sverige rankas som världens mest rättssäkra stat, eller att vi har väldigt få lagförda fall av mutbrottskaraktär. Det faktum att medborgarna uppfattar att tjänstemän agerar hederligt i sin tjänsteutövning, har potential att skada det politiska systemets legitimitet. Detta i sig borde är ett tillräckligt starkt argument för stat, landsting och kommuner ska ta frågan om antikorruptionsarbete och etiska riktlinjer på ett allt större allvar.

Läsa mera om rättvisa procedurer och korruption i Sverige? Se till exempel:

Erlingsson, Gissur Ó och Jonas Linde (2011) “Det svenska korruptionsproblemet”Ekonomisk Debatt nr 8, 5-18.

Jonas Linde och Gissur Ó Erlingsson (kommande) The eroding effect of corruption on system support in Sweden Governance.

One thought on “Rättvisa procedurer spelar roll för politisk legitimitet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s