Uppfyller politiker sina vallöften?

Under tretton år har jag förtjusats (och förföljts…) av frågan om huruvida politiker uppfyller sina vallöften. Gissningsvis hänger jag fast vid den ett tag till. Studier av vallöften hjälper oss att förstå en hel del av hur den representativa demokratin fungerar. Dessutom är Sverige ett kul fall att undersöka eftersom svenska regeringars förmåga att uppfylla vallöften sticker ut. I detta inlägg ges en övergripande bild av vad vallöftesforskarna svarar på frågan: Håller partierna vad de lovar?

Låt oss börja med att konstatera att forskarna är, med samhällsvetenskapliga mått mätt, överens. Partier i regeringsställning uppfyller oftast de vallöften de ger i sina valmanifest. Hittills har vi bara funnit enstaka situationer där en majoritet av vallöftena har brutits av regeringspartier. Vallöfte definieras som testbara åtaganden om framtida agerande eller utfall. Den lite bökiga formuleringen som oftast används är  ”a commitment to carry out some action or produce some outcome, where an objective estimation can be made as to whether or not the action was indeed taken or the outcome produced” (Royed 1996).  Argumentet för att undersöka vallöften som ges i valmanifest är att hela partiet ställer sig bakom dokumentet. Valmanifestet används dessutom som grund för övriga framträdanden i valkampanjen.  Uppfyllandet av vallöftena undersöks genom att fattade politiska beslut granskas och jämförs med löftena. Tabellen nedan visar en sammanställning av vallöftesstudier i några av de länder där studier genomförts. Andelen uppfyllda vallöften varierar mellan olika länder, men vi ser att det är mer sannolikt att ett löfte givet i dessa regeringars valmanifest är uppfyllt än att det är brutet. I topp hamnar två svenska socialdemokratiska regeringar (1994 och 1998) med närmare 90 procent helt eller delvist uppfyllda vallöften.

Genomsnittlig andel helt och delvis uppfyllda vallöften givna i regeringspartiers valmanifest. Procent (N)

Skärmavbild 2013-01-23 kl. 17.50.48

Källor: Naurin 2011Royed 1996 & 2007; Artés 2011Moury 2011Thomson 2001Mansergh & Thomson 2007Thomson et al 2012

Studierna i tabellen är gjorda med delvis olika metoder (vilket är en av anledningen till att jag slår ihop ”helt” och ”delvis uppfyllda löften” i tabellen. ”Delvis uppfyllda löften” är förövrigt relativt få).  Den exakta rangordningen bör därför tas med en nypa salt. Tillsammans med löftesforskare från ett antal olika länder har jag därför initierat ett samarbete där vi kommit överens om att använda oss av samma tillvägagångssätt. Målsättningen är att slå samman data från de olika länderna och på så sätt öka kunskapen om de villkor som omger både regeringars och oppositionspartiers förmåga att uppfylla sina vallöften. När den svenska studien som refereras i tabellen nu görs om enligt de överenskomna kodningsreglerna så är den preliminära slutsatsen fortfarande att svenska regeringar uppfyller jämförelsevis hög andel av sina vallöften (även när vi lägger till 2002 och 2006 års regeringar). Även andra länder där enpartiregeringar i minoritet är vanliga visar liknande resultat. Faktum är att vi finner att enpartiregeringar i minoritet uppfyller lika många av sina vallöften som enpartiregeringar i majoritet gör. Partier i koalitionsregeringar uppfyller signifikant lägre andel av sina löften. Den svenska Alliansregeringen från 2006 ser dock ut att vara ett undantag bland europeiska koalitionsregeringar, åtminstone när vi tittar på de löften de ger i sitt gemensamma valmanifest.

Men hur bra är egentligen ”en majoritet uppfyllda vallöften”? Ett svar är att ”en majoritet uppfyllda vallöften” åtminstone är bättre än vad den allmänna uppfattningen om  vallöften får oss att tro. I tabellen nedan illustreras medborgarnas uppfattningar om huruvida partier uppfyller sina vallöften. Svenskar har åtminstone under moderna tider (i alla tider?) misstrott politikers förmåga att uppfylla sina vallöften. I samtliga valundersökningar från 1956 och framåt har fler personer ansett att politiker oftast bryter sina vallöften än tvärtom.

Svenska folkets uppfattningar om huruvida svenska partier uppfyller sina vallöften. Källa: SNES

Skärmavbild 2013-01-23 kl. 18.02.07

Frågorna är ställda på delvis olika sätt, men när siffrorna presenteras tillsammans på det här sättet blir mönstret iögonfallande. Svenskarna litar inte på politikers vallöften. Den genomsnittliga andelen positiva svar för undersökningarna i tabellen är 28 procent. Den genomsnittliga negativa andelen är 66 procent. Bilden förstärks när vi lyfter blicken från den svenska kontexten. Vallöften ses på med misstro även i andra länder. I International Social Survey Programs undersökningar från år 1996 och 2006 fick medborgare i över 20 länder ta ställning till påståendet ”De politiker vi väljer till parlamentet försöker att hålla sina vallöften”. I alla undersökningarna (med undantag av Schweiz 2006 och i Filipinerna 1996) är balansvärdena negativa på ungefär samma sätt som i Sverige, dvs fler personer tar avstånd från påståendet än håller med om det. Sammantaget ger opinionsundersökningar av detta slag intrycket att väljare knappast ser vallöften som det verktyg som demokratiteorin så gärna vill att de skall vara och som den empiriska forskningen faktiskt indikerar att de är.

Varför tycker då väljare att partier oftast bryter sina vallöften? Och vilka löften ger partierna egentligen? Vilka är de brutna vallöftena och varför har de brutits?  Det, bland annat, ber jag att få återkomma till.

Surfa gärna in på den amerikanska löfteskollen Obameter och bli inspirerad av journalistisk vallöftesgranskning

I boken Election Promises, Party Behaviour and Voter Perceptions skriver jag mer om vallöften.

5 thoughts on “Uppfyller politiker sina vallöften?

  1. Kul!

    Angående majoritets- vs. minoritetsregeringar dock:

    Man skulle ju kunna misstänka att det förekommer mer självcensur i länder där det är vanligt med minoritetsregeringar, i.e. partierna lovar bara saker som de tror att de kan få igenom givet att de inte stödjs av en parlamentarisk majoritet. Så förklaringen till varför Svenska minoritetsregeringar (och gissningsvis även minoritetsregeringar i övriga Nordiska länder) presterar som om de vore principfasta majoritetsregeringar kanske helt enkelt ligger i att våra partier överlag gör mer konservativa bedömningar av vad de kommer att kunna leverera (hur man nu skulle kunna mäta det på ett trovärdigt sätt…).

    • Hej Mikael,
      Det är en intressant hypotes. Jag skriver just nu en artikel som handlar just om huruvida svenska regeringar ger särdeles lättuppfyllda löften. Det verkar dock inte vara så. Man lovar tex inte att bevara status quo oftare än vad som hittats i UK, USA, Holland och Irland. Review-löften (där man lovar att undersöka eller ”se över” saker) är väldigt få. Löften om att skära ner snarare än satsa förekommer eg bara 1994 under den ekonomiska krisen. En hypotes är att det finns nått i det parlamentariska samarbetet som blir löftesfokuserat under minoritetsregeringar. Det är ev lättare att förhandla om konkreta sakfrågor än om mer övergripande ”ta ansvar för landet”-frågor. Det finns också forskning som indikerar att enpartiregeringar i minoritet är mer oroliga för sitt kommande röststöd än vad majoritetsregeringar är – ängsligheten leder ev till att man är mer på tårna än vad en trygg majoritetsregering är. Hojta gärna till om det finns fler goda hypoteser!

  2. Ping: Partierna och kvoteringsfrågan |

  3. Ping: Bilden av den löftesbrytande politikern |

  4. Ping: Hur hanterar etablerade politiska partier hot från nya partier? – Vad vi vet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s