Har Centerpartiet något att vinna på vargfrågan?

Den opinionsundersökning av TNS-SIFO som presenterades i flera morgontidningar den 20 januari 2013 visade att Centerpartiet tappar i opinionen och får 3,2 procent av väljarsympatierna och därmed hamnar under 4-procentspärren. Förändringen är statistiskt säkerställd jämfört med den föregående mätningen. Opinionsmätningen har utlöst en diskussion om Centerpartiets kris och deras senaste idéprogram innehållande en rad kontroversiella förslag har lyfts fram som en tänkbar förklaring till att partiet backat i opinionsmätningen. I debatten som följt opinionsundersökningen har det också diskuterats vad Centerpartiet bör satsa på istället. Frågan jag tänker diskutera i detta blogginlägg är huruvida Centerpartiet har något att vinna på att mer aktivt driva vargfrågan.

Som min Politologkollega Katarina Barrling skriver i sitt utmärkta blogginlägg har en studie av Malena Rosén Sundström och Mikael Sundström visat att Centerpartiet tonat ner stad-landfrågor och i högre grad fokuserat på näringslivs- och företagarfrågor. Partiet har därmed gått från att vara ett renodlat landsbygdsparti till att i allt högre grad vara ett näringslivsparti samtidigt som partiet försökt behålla sina kärnväljare genom att fokusera på entrepenörskapet hos lantbrukare. Kort och gott, Centerpartiet tycks i dag bestå av två delar som lite slarvigt kan kallas ”Landsbygdcentern” respektive ”Stureplanscentern”. Som Katarina visar tar det nya idéprogrammet partiet ytterligare ett steg bort från Landsbygdscentern.

Polariserade vargattityder

Vargen väcker mycket känslor både bland dess förespråkare och dess motståndare. I samband med den första licensjakten på varg i januari 2010 mottog regeringskansliet en rekordstor mängd brev/e-brev från upprörda medborgare, där de flesta opponerade sig mot jakten. Vargfrågan har också varit föremål för en omtalad dokumentär med namnet Vargkriget som sändes i SVT i maj 2010. Frågan har inte heller blivit mindre kontroversiell av det faktum att den svenska licensjakten harifrågasatts av EU-kommissionen  ).

Som jag och Linda Berg har visat i två rapporter (här och här) baserade på Riks-SOM-undersökningarna 2009 och 2010 är det ungefär en tredjedel av svenskarna som tycker att vargstammen är för liten, cirka en tredjedel som tycker att den är lagom och cirka en tredjedel som tycker att den är för stor. Vidare hänger attityder till varg tydligt samman med var man bor och vad man har för intressen och livsstil. Personer som är uppvuxna och bor på landsbygden eller personer som har jakt som intresse anser i högre grad att den svenska vargstammen är för stor medan omvänt personer som bor i större tätorter/storstäder eller personer som inte har jakt som intresse i högre grad ser att den svenska vargstammen är för liten. Kort sagt, ju högre sannolikhet att direkt vara berörd av vargfrågan, desto större sannolikhet att man vill se en mindre vargstam. De här resultaten stämmer också väl överens med tidigare studier på området. Våra resultat visar dessutom på regionala skillnader där personer som bor i län där licensjakt på varg genomförts i högre grad också anser att vargstammen är för stor jämfört med personer som bor i andra län (län i vilka licensjakt har genomförts är Dalarnas län, Gävleborgs län, Värmlands län, Västra Götalands län och Örebro län). Som Ann-Marie Ekengren också visar i en nyligen publicerad artikel (tyvärr finns inte artikeln elektroniskt tillgänglig) uppfattar också intresseorganisationerna på båda sidorna i vargfrågan att frågan präglas av konflikt och dels handlar om landsbygdsbefolkningens livsstil, dels om vart makten kring beslut i frågan ska ligga.

Vargfrågan är att därmed att betrakta som en viktig symbolfråga för landsbygdens intressen. Givet den starka polarisering som finns i vargfrågan är det, för att använda en sportmetafor, upplagt på volley för ett parti att driva vargfrågan, antingen genom att aktivt trycka på argument om biodiversitet eller att aktivt förespråka landsbygdens intressen. Även om vi saknar mätningar på hur viktig vargfrågan är som politisk sakfråga går det att konstatera att det är högljudda grupper på båda sidor i frågan. Utöver intresseorganisationer är partiet Landsbygdspartiets oberoende exempel på ett nytt parti som aktivt försöker driva landsbygdens intressen med fokus på bland annat rovdjurspolitik. Utan att på något sätt överdriva nya partiers omedelbara betydelse i rikspolitiken kan vi åtminstone se att det finns partier som försöker att utmana Centerpartiet på något som i alla fall tidigare var deras hemmaplan.

Ingen vänster-högerfråga

Vi har också i våra rapporter baserade på SOM-undersökningarna visat är vargen inte är någon vänster-högerfråga. Samma mönster återfinns också vi istället analyserar data från den svenska valundersökningen från 2010 som genomfördes av SCB och Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. I valundersökningen är frågan som mäter vargattityd ställd som inställning till förslaget ”Den svenska vargstammen bör öka i antal” och svarsalternativen är Mycket dåligt förslag, ganska dåligt förslag, varken bra eller dåligt förslag, ganska bra förslag samt mycket bra förslag. I diagrammet nedan visas balansmåttet för förslaget att öka den svenska vargstammen i antal. Diagrammet visar andelen som tycker förslaget är mycket eller ganska bra minus andelen som tycker att förslaget är ganska eller mycket dåligt. De som svarat varken eller syns inte i just det här diagrammet. Värden större än 0 betyder att det finns en övervikt för väljare som anser att det är ett bra förslag att den svenska vargstammen ska öka i antal och värden under 0 betyder att det finns en övervikt för väljare anser att det är ett dåligt förslag att den svenska vargstammen ska öka i antal.

vargdiagram

(Datakälla: Valundersökningen 2010)

Mest positivt inställda till förslaget att öka den svenska vargstammen i antal är Miljöpartister och Vänsterpartister, men även bland Folkpartiets och Sverigedemokraternas väljare finns en liten övervikt för att förslaget är bra. Mest negativt inställda till förslaget är Centerpartister och Kristdemokrater men det finns även en liten övervikt för att tycka förslaget är dåligt bland Socialdemokrater och Moderater. Den största skillnaden i inställning till förslaget att öka den svenska vargstammen i antal finns således mellan Miljöpartiets väljare och Centerpartiets väljare eller i andra ord, mellan väljare som röstar på ett parti som generellt förespråkar biodiversitet och mellan väljare som röstar på ett parti som generellt förespråkar landsbygdsbefolkningens intressen.

Påverkar attityder till varg hur man röstar?

För att en sakfråga ska sägas vara en så kallad politisk skiljelinje räcker det dock inte med att det finns attitydskillnader som jag har visat ovan, vi vill gärna se att frågan hänger ihop med andra frågor och att frågan till sist också påverkar vilket parti man röstar på. Med våra mätningar kan vi än så länge inte dra slutsatsen att vargen starkt hänger ihop med andra åsikter men här ska det också erkännas att det inte ställs särskilt mycket frågor som berör landsbygdens intressen.

Generellt spelar attityder till varg inte heller någon roll för vilket parti väljare röstar på i Riksdagsvalet. Men när vi i en mer omfattande regressionsanalys samtidigt tar hänsyn till viktiga förklaringar till partival som åsikter i andra politiska  frågor, kön, ålder, utbildning samt boende på stad respektive landsbygd visar det sig att inställning till förslaget ”Den svenska vargstammen bör öka i antal” svagt ökar sannolikheten för att rösta på Centerpartiet. Effekten ska tolkas som att ju mer positiv man är till förslaget att den svenska vargstammen ska öka i antal, desto högre sannolikhet att rösta på C. Detta kan ju tyckas kontraintuitivt eftersom C-väljarna alldeles nyss tillhör de som är minst positivt inställda till vargen. Samtidigt visar samma analys att personer som bor i ett län där licensjakt på varg har genomförts också är mer benägna att rösta på Centerpartiet. Hur ska vi förstå det här utfallet? Det hela handlar om en så kallad interaktionseffekt. Sambandet mellan vargattityd och att rösta på Centerpartiet, ser olika ut beroende på om man bor i ett län där licensjakt har genomförts eller inte.

varggrafjpg

(Datakälla: Valundersökningen 2010)

Som grafen visar ökar stödet för Centerpartiet i län utan licensjakt ju mer positivt inställd man är till förslaget att öka den svenska vargstammen. Men vi ser också att stödet ökar för Centerpartiet i län med licensjakt ju mer negativt inställd man är till förslaget att öka den svenska vargstammen. Interaktionseffekten är statistiskt signifikant även om effekterna är ganska små vilket är fullt rimligt givet att Centerpartiet är ett litet parti.

Hur ska vi då förstå det här resultatet? Det jag omedelbart slås av är att vargfrågan också den tycks dela Centern i två delar. Att dra slutsatsen att det handlar om ”Landsbygscentern” vs ”Stureplanscentern” kanske är något förhastat eftersom det finns många C-väljare som bor i län där licensjakt inte har genomförts (med andra ord, alla län utom Dalarnas län, Gävleborgs län, Värmlands län, Västra Götalands län och Örebro län) och som ligger långt ifrån Stureplan. Men faktum kvarstår att Centerpartiet oavsett framtida strategi riskerar förlora väljare på minst en sida i den laddade vargfrågan.

Av Maria Solevid

3 thoughts on “Har Centerpartiet något att vinna på vargfrågan?

  1. Intressant! Med ulv etablerad i Østmarka direkt utanför Oslo är frågan på tapeten även på den här sidan kölen. Några jämförande data eller spekulationer?

  2. Jag är dessvärre dåligt påläst om hur vargfrågan diskuterats ur politisk synvinkel i Norge eller om det finns direkt jämförande data som också innehåller frågor om partival och liknande. Men det finns oerhört mycket forskning om attityder till varg och rovdjur ur naturvetenskapligt perspektiv (oftast fokus på acceptans/rädsla) även i Norge och min bild är att ”närhetsprincipen” är en generell förklaring när det gäller rovdjursattityder. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/00291951.2012.744091 och http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/08941929809381070 och http://www.wsl.ch/dienstleistungen/publikationen/pdf/4609.pdf kanske kan ge lite norskt perspektiv på vargfrågan (dock utan politiska förklaringar…)!

    Martin Hall i Lund planerar (om jag inte är felinformerad) en ansökan om ”On the international politics of wolves”, kanske blir det någon jämförande studie där?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s