Socialdemokraterna har reformerat bort sin väljarbas

I riksdagsvalet 2010 gjorde Socialdemokraterna sitt sämsta resultat sedan allmän rösträtt infördes i Sverige. I efterspelet har det talats mycket om att partiet behöver bli bättre på att locka medelklassväljare i storstäderna. Helene Fritzon, S-distriktets ordförande i Skåne, sa i Aftonbladet inför Stefan Löfvens första första majtal såhär:

Vi kan bara bli ett 40-procentsparti igen om vi visar att vi är det breda ­alternativet där vi har ett tilltal som passar både välutbildade i stora städer och de som i dag nästan har tappat tron på samhället.

I det här inlägget tänkte jag titta närmare på stödet för Socialdemokraterna bland låg- och högutbildade över tid. En sådan genomgång belyser att en av Socialdemokratins största triumfer också är dess akilleshäl: fri tillgång till högre utbildning.

Att gratis (alltså utan terminsavgifter) kunna studera på universitet och högskolor framstår i många länder som närmast osannolikt. Ta Karolinska Institutet: På Times Higher Educations ranking av världens bästa universitet 2012/13 kom KI på plats 42. På plats 41 kom New York University. Svenskar studerar gratis på KI, medan det kostar ungefär 43000 dollar om året att läsa på NYU, bara i avgifter. Det är mer än vad jag har i totala studieskulder. I bjärt kontrast mot den amerikanska drömmen visar det sig också att möjligheterna till social mobilitet är låga i USA jämfört med i andra länder. Utbildning är här en viktig faktor.

Utbyggnaden av utbildningssystemet i Sverige är alltså en verklig fjäder i hatten för Socialdemokratin, som gjort att många som inte haft råd under ett avgiftssystem fått chansen att få läsa på högskolan eller universitet. Stefan Löfven och Ibrahim Baylan skrev också i december 2012 att målet är att hälften av de unga ska ha genomgått minst tvåårig högre utbildning till 2020.

Men lyckas då Socialdemokraterna locka de högutbildade? De svenska valundersökningarna ger svaret. Väljarna har där delats in i tre grupper – de med låg, medel och hög utbildning. De exakta definitionerna av kategorierna varierar något över tid, men överlag är indelningen som följer. Högskole- och universitetsutbildning motsvarar hög utbildning. Endast grundskola, folkskola eller yrkesskola är låg utbildning. Medelkategorin är det som faller emellan, i nuläget alltså framförallt gymnasieutbildning. Jag har i graferna slagit samman kategorierna för medel och hög utbildning. Jag jämför alltså framförallt de som bara har grundskoleutbildning eller motsvarande med resten.

I den första grafen visas andelen som röstar på S bland dem med låg utbildning (heldragen linje) och bland de med medel eller hög utbildning (streckad linje) i riksdagsvalen 1956 till 2010. Det är en markant skillnad – bland lågutbildade har stödet legat mellan 50 och 60 procent under hela perioden, medan det bland högutbildade istället legat relativt stadigt kring 30 procent.

utb1ny

Förklaringen till att Socialdemokraterna tappat i väljarstöd står alltså inte att finna i att man attraherar väljare inom de olika grupperna mindre. Men hur har de olika gruppernas storlek förändrats under perioden? Svaret ges i den andra grafen, som visar andelen lågutbildade och medel/högutbildade bland väljarna (enligt valundersökningarna). Här ser vi dramatiska förändringar. På 1950-talet utgjorde lågutbildade närmare 80 procent av väljarna i undersökningen, och drygt 20 procent var högutbildade. 2010 är rollerna helt ombytta. Medel/högutbildade utgör nu 80 procent av väljarkåren, medan lågutbildade bara utgör 20 procent.

utb2ny

Socialdemokraternas väljarbas har alltså krympt kraftigt, antagligen mycket till följd av Socialdemokratins framgångar i att erbjuda gratis högre utbildning. Man har reformerat bort sitt stöd. Redan Tage Erlander var detta på spåren när han talade om ”de stigande förväntningarnas missnöje” – i takt med att folk får det bättre riktas fokus hela tiden mot nya problem. På Erlanders tid handlade ledde missnöjet till krav på utökade samhällsinsatser – idag har Moderaterna dragit nytta av motsatta strömningar.

I den tredje grafen har jag tagit andelen som röstar på S i de olika grupperna gånger de olika gruppernas andel av väljarkåren, för att se hur stort stöd som andel av väljarkåren Socialdemokraterna får av de olika grupperna. Under 1950-talet kan man se att Socialdemokraterna skulle fått över 40 procent av rösterna bara med stöd från lågutbildade. I det senaste valet räckte stödet från de lågutbildade bara till 11 procent, knappt hälften av det stöd man får från medel/högutbildade. Även om alla lågutbildade skulle rösta på Socilademokraterna skulle det bara ge en röstandel på ca 20 procent. Det är alltså inte konstigt att Socialdemokraterna försöker attrahera nya väljargrupper – de gamla finns helt enkelt inte kvar i samma utsträckning som förr.

utb3ny

Motsvarande analys för moderaterna visar motsatt bild. Stödet för Moderaterna bland medel/höghögutbildade har alltid varit större än stödet bland lågutbildade, som man kan se i den första grafen nedan. Den andra grafen visar hur stor andel av hela väljarkåren som Moderaterna samlar från de olika grupperna

utb4ny

utb5ny

Socialdemokraterna och Moderaterna lockar alltså ungefär samma andelar av de låg- och medel/högutbildade som på 1950-talet. Socialdemokraternas olycka är att deras starkaste stöd återfinns i en grupp som gått från att utgöra fyra femtedelar av väljarkåren till endast en femtedel Moderaterna har istället sitt starkaste stöd i tillväxtgruppen.

Socialdemokraterna fortsätter alltså satsa på högre utbildning. Men för att ha en chans att nå samma nivåer av stöd som under 1950- och 60-talen måste de också hitta sätt att locka de väljare som drar nytta av den högre utbildningen.

Uppdatering 2013-02-15

I kommentarsfältet påpekade Pelle att det sedan 1950-talet tillkommit ett nytt parti i vänsterblocket, Miljöpartiet, och att Vänsterpartiet blivit mer accepterat. Det har alltså blivit fler alternativ att rösta på till vänster. Det kan göra att Socialdemokraternas minskning ser överdrivet dramatisk ut, eftersom Vänsterpartiet och Miljöpartiet är mer benägna att stödja en Socialdemokratisk regering än en borgerlig – Socialdemokraterna har då kanske inte reformerat bort sitt stöd.

I grafen nedan visas andelen av de högutbildade som röstar på S (röd linje), samt andelen som röstar på antingen V eller MP (grön linje). Precis som förväntat ökar andelen högutbildade som röstar på de två mindre partierna under den senare delen av perioden. I valet 2010 var det fler högutbildade som röstade på V eller MP än på Socialdemokraterna.

utb_v_mp

Denna ökning för de andra två partierna i vänsterblocket gör att gapet i stöd mellan blocken bland de högutbildade utjämnas avsevärt, även om det fortfarande kvarstod 2010.

utb_hi

Även bland medelutbildade (gymnasieutbildning) syns en utjämning, medan röstandelarna bland lågutbildade är tämligen oförändrade.

utb_med

utb_lo

Det förklaras av att V och Mp tagit mycket lite i den lågutbildade gruppen. Enligt valundersökningen var det bara 2 procent av de lågutbildade som röstade på Mp, jämfört med 16 procent i den högutbildade gruppen. I Den högutbildade gruppen är S och Mp nästan lika stora, medan S är 25 gånger större i den lågutbildade gruppen.

smp

Så även om Socialdemokraterna minskat i storlek eftersom deras väljargrupper krympt har de övriga partierna i vänsterblocket, framförallt Miljöpartiet, vunnit en allt större del av de högutbildade väljarna. Detta kompenserar en del för den ökande utbildningsnivån i befolkningen.

Vidare läsning
Forsberg, Malin, Per Hedberg & Henrik Oscarsson (2011): ”Väljarnas partier 1956-2010” Rapport 2011:1 Valforskningsprogrammet, Göteborgs Universitet.

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (kommande våren 2013): Nya svenska väljare. Norstedts Juridik.

8 thoughts on “Socialdemokraterna har reformerat bort sin väljarbas

  1. Intressant, en relaterad fråga som naturligt uppstår här är fångas denna förändring i utbildning mm av det traditionella klassbegreppet, och är det kanske dags att modifiera detta vid socioekonomiska analyser?

    • Jag är tyvärr inte den bäste att svara på hur man mäter klass och hur det har förändrats över tid. Men jag kan se argument både för att förändra klassbegreppet för att ta fasta på de relativa förhållandena mellan klasserna, men också för att mäta klass på samma sätt som man gjort förut för att fånga upp en allmän höjning av levnadsförhållanden. Men för mer initierade tankar om klass, kolla till exempel upp sociologen Stefan Svallfors arbeten.
      http://www.soc.umu.se/om-institutionen/personal/stefan-svallfors/

  2. En annan fråga är förstås, har utbildningsnivån samma implikationer för klasstillhörighet idag som på 50-talet? Om det skett en förskjutning i utbildningsnivånormen som innebär att en större del av motsvarande arbetarklassen har en gymnasieutbildning, bör det tas med i modellen, som då kan bli annorlunda. Ett sätt att kontrollera är att göra en liknande modell men använda inkomstnivå istället för utbildningsnivå. Under alla omständigheter är det intressant!

    • Gymnasieutbildning har ju helt klart blivit mycket vanligare. Men de med gymnasieutbildning röstar på S i ungefär samma utsträckning som de gjorde innan utbildningen blev norm. Det kan eventuellt indikera att det fortfarande är en stor skillnad mellan att ha gymnasieutbildning och inte. Har funderat på att göra det med inkomster också, men i tabellrapporten där jag hämtade data ifrån så är det uppdelat efter relativa inkomstgrupper (15% minsta inkomster osv) vilket gör att man inte fångar upp den allmänna höjningen. Men med absoluta nivåer vore det väldigt intressant!

  3. Ping: Tänkte inte på det…This is what I'm made of | This is what I'm made of

  4. Den eviga frågan om korrelation och kausalitet.

    Får jag fråga, vilken mekanism anser du finns bakom relationen mellan att ha en gymnasie-/högskoleutbildning och att rösta på ett visst parti. Kom ihåg att för att din förklaring ska fungera – eftersom du likställer utbildningsnivåns betydelse för individen över 60 års tid – måste den helt måste ignorera det faktum att en gymnasieutbildning, eller ännu mer en högskoleutbildning, betydde något helt annat för livschanserna 1956 och 2010. För om du inte ignorerar det, så har du ju helt olika koncept inbakade i samma graf.

  5. Som vanligt skriver ni riktigt intressanta inlägg. Ni är verkligen ett välkommet tillskott!
    Mer relaterat till just det aktuella inlägget: Har du även tittat på fördelningen mellan blocken? (Eller gjort motsvarande jämförelse med cut-off vid eftergymnasial utbildning?) Eftersom s+v+mp ofta ligger över alliansen i opinionsmätningar har den ökade andelen med gymnasial utbildning eller mer uppenbarligen inte lett till en kraftig ökning i andelen som identifierar med (eller nja, säger sig vilja rösta på) ett borgerligt parti. För att använda din fras så har man inte reformerat bort stödet för partierna till vänster. En del av SAP:s minskning beror på fler ”trovärdiga” partier inom vänsterblocket. Är detta en konsekvens av en högre utbildningsnivå? Framförallt om svaret på den frågan är nej, är det frågan om det alls är en rättvisande beskrivning att de ”reformerat bort sitt stöd”. Som ”AT” är inne på så måste man fundera vidare över vilken mekanism som ligger bakom förändringarna.

    • Hej, tack för bra synpunkter, både AT och Pelle! Det är sant att bilden blir annorlunda om man tar in övriga partier i det rödgröna blocket. Å andra sidan tycker jag att det faktum att vi nu ser ut att få (minst) två mandatperioder med en borgerlig regering som håller ihop tyder på att något har hänt.

      Jag gjorde en snabb koll på hur det ser ut inom de tre olika grupperna om man tittar på S+V+MP jämfört med C+FP+KD+M. I gruppen låg utbildning är det ungefär lika stor andel som röstar på de olika blocken över hela perioden. Men i både gruppen med medel och den med hög utbildning så har det rödgröna blocket hämtat in. I den högutbildade gruppen har inhämtningen dock stått stilla sedan 1988.

      Men socialdemokraterna tappar inte särskilt mycket den lågutbildade gruppen. Så det som verkar hända är att vi får fler och fler personer med medel och hög utbildning. Förut röstade de högutbildade framförallt på de borgerliga partierna. Nu röstar en del av dem på de övriga V och MP, vilket gör att maktbalansen mellan blocken inte ändras dramatiskt.

      Så huruvida man kan säga att socialdemokraterna reformerat bort sitt väljarstöd beror då, som jag ser det, på 1. Om Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommit fram även med en lägre utbildningsnivå i befolkningen och 2. Om Vänsterpartiet och Miljöpartiet även hade kunnat locka lågutbildade väljare om utbildningsnivån i befolkningen varit lägre.

      I valet 2010 fick Vänsterpartiet 5% och Miljöpartiet 2% av de lågutbildade, att jämföra med 7% respektive 16% i den högutbildade gruppen. Så Miljöpartiet verkar ju framförallt tilltala de högutbildade, men vi har ju inte den kontrafaktiska historien.

      Vad tror ni om det? Ska se om jag kan uppdatera inlägget för att ta upp de här frågorna också. Tack så mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s