Allmän nytta eller egen vinning?

Detta inlägg är samförfattat av politologerna Gissur Ó Erlingsson och Richard Öhrvall

***

I tisdags (9/4) presenterades rapporten Allmän nytta eller egen vinning? En ESO-rapport om korruption på svenska. Rapporten är författad av Andreas Bergh, Gissur Erlingsson, Mats Sjölin och Richard Öhrvall, och den kan beskrivas som ett slags populärvetenskapligt (och förhoppningsvis lättillgängligt) bokslut över det av Vetenskapsrådet finansierade projektet Tillit och korruption i lokalpolitiken (2007-2012). Ett av de resultat rapporten fått uppmärksamhet för är att jämfört med invånare i de övriga nordiska länder, tror svenskar i större utsträckning att politiker och tjänstemän är korrupta, och agerar partiskt och oärligt i sina möten med medborgarna (just det förhållandet är delvis redan känt och har bland annat uppmärksammats tidigare här på Politologerna). I det här inlägget vill vi passa på att kort klargöra en sak, samt, presentera ett resultat/argument som inte uppmärksammats särskilt mycket.

Uppdrag gransknings avslöjanden drev inte fram de nedslående siffrorna

En del debattörer har spekulerat i att de något nedslående resultaten har drivits fram av Uppdrag Gransknings avslöjanden och av den mer sentida uppmärksamheten som dessa frågor fått medialt. Det är viktigt att understryka att så tycks fallet inte vara. I de mätningar som vi låtit Surveyinstitutet i Växjö genomföra såväl före den myckna uppmärksamheten efter Göteborgsskandalerna (2009), och efter (2012), ser vi att medborgarnas skepsis är på ungefär exakt samma nivåer: 2009 instämde 48 procent helt eller delvis i påståendet att ”Det är vanligt att kommunpolitiker och kommuntjänstemän missbrukar sin makt-  och förtroendeställning, och tillskansar sig eller sina närmaste fördelar på kommunens bekostnad”; 2012 var siffran 49 procent. De komparativa studier som gjorts före 2010 – t.ex. ISSP (2006) och ESS (2004) – understryker mönstret: svenskar var mer skeptiska än invånare i de nordiska grannländerna även före rapporteringen om Göteborgsskandalen och den myckna offentliga uppmärksamheten kring frågan som då följde.

Uppmärksamheten kring och debatten om etik i det offentliga kan ha haft positiva effekter

Så till ett resultat som förtjänar lite extra uppmärksamhet. Det rör nämligen frågan om hur ”korruption på svenska” skulle kunna motverkas. Det har ibland spekulerats i huruvida man gör den svenska sociala tilliten en björntjänst genom att uppmärksamma de (ändå) relativt få skandaler som avslöjas – att avslöjandena ger felaktiga signaler om hur mycket korruption och favorisering som finns i en förvaltning, som i själva verket är en av världens minst korrupta och mest rättssäkra (ja, medges, en av oss har också bidragit till denna genre).

Om detta vet vi tyvärr inte allt för mycket. Men vad vi tycker oss kunna säga, är att uppmärksamheten kring frågor som rör favorisering och korruption i det offentliga, sannolikt har gjort att frågor om offentlig etik fått ett allt större utrymme ute i våra kommuner, och att debatten och diskussionen kring vad som är acceptabelt att göra, eller inte, faktiskt tycks kunna påverka normer i positiv riktning.

Lyckligt nog – ja, ur strikt metodologiskt hänseende – avslöjades Göteborgsskandalen nämligen mellan de två omgångarna av de studier av lokala eliter som vi också har genomfört (2008 och 2011). Just dessa enkäter riktas till politiker och tjänstemän på de högsta posterna i landets samtliga kommuner. Av dem kan vi notera att en något större andel 2011 säger sig ha egen erfarenhet av korruption. En tänkbar förklaring är naturligtvis att problemen ökat, men en minst lika trolig arbetshypotes är att Göteborgsskandalen har inneburit att många politiker och tjänstemän på allvar börjat ställa sig frågor om vad som är acceptabelt och vad som är oacceptabelt beteende för politiker och kommunala tjänstemän. De förändrade uppfattningarna hos den lokala eliten kan således vara utslag av större medvetenhet. Då otillbörliga erbjudanden ofta är av slaget middagar och enklare nöjen är det tänkbart att många tidigare helt enkelt inte tänkt på att dessa erbjudanden är problematiska – men att debatten kring frågan gör att de nu börjar se mer kritiskt på vad man förr kanske såg som oskyldiga saker.

Statskontorets rapport Köpta relationer (2012: kap 10.3) gör iakttagelser som går i linje med detta sätt att argumentera. Den finner stöd för att de kommuner som har drabbats av korruption skiljer sig från övriga när det gäller medvetenhet om korruption: i skandaldrabbade kommuner finns en större insikt om tjänstemännens begränsade kunskaper och om deras behov av kunskapsstöd i dessa frågor. I linje med detta resonemang har vi, i våra studier, kunnat notera en förändring hos lokala eliter i synen på vilka beteenden som är olämpliga. I våra elitundersökningar ställdes flera frågor om hur de svarande ser på olika hypotetiska scenarier, och nedan kan ni se två sådana exempel:

Scenario 1: Seminarium och middag med respektive
Ett byggföretag bjuder ledande kommunpolitiker och tjänstemän i ett län till ett seminarium, där byggföretaget informerar om sin verksamhet. Seminariet pågår hela dagen. Det bjuds på förmiddagsfika, lunch och eftermiddagsfika. På kvällen bjuds också på middag med respektive. Då det är viktigt att upprätthålla goda kontakter med näringslivet, bestämmer sig kommunchefen och kommunstyrelseordföranden att åka på seminariet och deltar i alla aktiviteter, och tar med sig respektive till middagen
Scenario 2: Lokal upphandling av dyrare blöjor
Äldreomsorgen i en svensk kommun ska upphandla nya blöjor till sin verksamhet. Den förre blöjtillverkaren får inte förnyat förtroende, trots att de säljer den billigaste produkten samt att de som arbetar ute i verksamheterna anser att den förre blöjtillverkarens produkter är de bästa. Istället upphandlas produkterna av en producent som har sin produktion lokalt i kommunen och köper in större delen av materialet till blöjorna från lokala leverantörer

diagram

Som framgår av diagrammet: 2011 var det betydligt fler som fann seminariemiddagen oacceptabel, och något fler som svarade i enlighet med lagen om offentlig upphandling (att den billigaste leverantören ska väljas), jämfört med hur läget såg ut vid den tidigare mätningen. Det ligger nära till hands att förklara denna förändring med de senaste årens ökade diskussion och debatt kring just den här typen av frågor. Vi menar den ökade debatten kring dessa frågor, som följt av skandalavslöjanden, sannolikt kan ha bidragit till en ökad reflektion och medvetenhet kring dessa frågor. Detta är bra – i sig kan en ökad medvetenhet om gråzoner och gränsdragningar om vad som är OK och inte OK att göra ha skandaldämpande effekter. I vart fall torde det göra att risken för affärer som har sin grund i att människor begår felaktigheter och olagligheter för att de inte visste vad som gällde minimeras.

***

Läs hela ESO-rapporten Allmän nytta eller egen vinning? En ESO-rapport om korruption på svenska.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s