Röstar kunniga väljare annorlunda?

Hur hade valen slutat om väljarna varit fullt informerade, det vill säga levt upp till de högt ställda krav som ibland ställs på demokratiska ideal­medborgare? Frågan aktualiserades av Larry Bartels (1996)som ge­nomförde den första kontrafaktiska analysen av hur ame­rikanska pre­­sidentvalskulle ha slutat om alla väljare varit fullt infor­me­rade. I ett sådant tänkt scenario kom han fram till att Demokraternas kandidat skul­­le nått bättre valresultat i amerikanska presidentval – i snitt två procentenheter bättre. Om de amerikanska väljarna varit fullt informerade hade Demokraterna vunnit på det.

Vi har bättre data och bättre mått på väljarkunskap än vad Bartels hade tillgång till och har vid flera tillfällen replikerat Bartels analyser för Sverige (Holmberg & Oscarsson 2004; Oscarsson 2007). Vi uppskattar effekten av politisk kunskap på partival i en multinomial logistisk regressionsmodell under kontroll för ett stort antal bakomliggande variabler –kön, ålder, boendeort, utbild­ning – som vi vet samvarierar med såväl politisk kunskap som partival. Sedan kan vi beräkna predicerade röstsannolikheter för de olika parti­erna när alla väljares kunskap sätts till 1 (=maximal poäng på våra kunskapsindex).

Men de direkta kunskapseffekterna förslår inte långt. En intressant problematik som man behöver ta hänsyn till när man modellerar kunskapseffekter är att effekten av politisk kunskap går i olika rikt­­ning i oli­ka väljargrupper. Kunskapseffekternas riktning är villkorad av ideo­lo­gisk vänster-högerorientering och yr­kes­­grupps­till­hö­rig­het. Ökad kun­skap bland vänsterorienterade indu­stri­arbe­tare leder exem­­pelvis till en högre sannolikhet för röstning på Socialdemo­kra­ter­­na medan ökad kunskap bland högerorienterade tjänstemän innebär lägre sannolikhet för röstning på S. En tolkning av dessa interaktionseffekter är att kunniga väljare är bättre ideologiskt bevandrade och bätt­re på att identifiera sina ”sanna”politiska intressen än okunniga väl­ja­re. Ett annat sätt att säga samma sak är att kunniga väljare är bätt­re på att använda yrkesgruppstillhörighet och ideologi som infor­ma­tions­gen­vägar när de väljer parti (Lau & Redlawsk 2001).

I tabellen nedan har vi aggregerat upp resultaten för att undersöka om valresultaten i riksdagsvalen 1985-2010 skulle ha blivit annorlunda om alla väljare levt upp till idealet att vara fullt informerade. Fram träder ett intressant huvudmönster. En valmans­kår bestående av fullt informerade väljare hade inneburit aggrege­rade röstvinster för allians­parti­erna C, FP, KD och M i sex av åtta val under perioden. I genomsnitt hade de fyra borgerliga parti­erna gjort 4,9 procentenheter bättre ifrån sig om väljarna varit ma­ximalt politiskt kunniga.
 kunniga

Källa: Svenska valundersökningar 1985-2010. Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts Juridik (s 293-297).

Resultaten ser lite olika ut från val till val. Klart är att de stora partierna Mode­raterna och Socialdemokraterna tycks drabbas hårdast i en tänkt situa­tion med fullt informerade väljare, i snitt –9,6 respektive –7,0 procentenheter under perioden 1985-2010. Det enda parti som ligger med plussiffror under hela perioden är Folkpartiet som i genomsnitt skulle gjort i snitt +5,4 procentenheter bättre valresultat.

Nivån på väljarnas politiska kunskaper har betydelse för valutgången i svenska riksdagsval. Visserligen är scenariot om en fullt infor­me­rad väljarkår inte särskilt realistiskt; även om de är hårt kontrollerade ger vi kunskapseffekterna ma­xi­malt spelrum i vår kontrafaktiska ana­lys. Likafullt hade de politiska konsekvenserna av en fullt informerad väljarkår varit mycket stora: Socialdemokraterna hade inte kommit till makten i 1994 års val och hade förlorat regeringsmakten 2002. Fredrik Reinfeldt hade sluppit förlora alliansmajoriteten 2010. Och Sverige­­demokraterna hade inte kommit in i riksdagen i valet 2010.

Analysen ovan är en aptitretare från den nyutkomna boken ”Nya svenska väljare” av Henrik Oscarsson & Sören Holmberg. Där kan du läsa mer om hur politiskt kunniga svenska väljare är. Du hittar mer information här.

Lästips för den nyfikne:

  • Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013). Nya svenska väljare. Stockholm, Norstedts Juridik.
  • Oscarsson, Henrik (2007). ”A Matter of Fact? Knowledge Effects on the Vote in Swedish General Elections, 1985-2002.” Scandinavian Political Studies 30: 301-322.
  • Lau, Richard R. & David P. Redlawsk (2001). ”Advantages and Disadvantages of Cognitive Heuristics in Political Decision Making.” American Journal of Political Science 45(4): 951-971.
  • Bartels, Larry M. (1996). ”Uninformed Votes: Information Effects in Presidential Elections.” American Journal of Political Science 40: 194-230.

9 thoughts on “Röstar kunniga väljare annorlunda?

  1. Är slutsatsen att extremism och låg utbildningsnivå samvarierar? Iom. att svenska väljare dras mot höger ju mer utbildade de är samtidigt som det är tvärtemot i USA – de välutbildade väljer ett moderat socialliberalt alternativ.

  2. Hur definierar ni ”politisk kunskap”? Ni sätter väl inte likhetstecken mellan politisk kunskap, och de variabler ni nämner? Alltså att ni antar ett samband, t ex ett linjärt i stil med Politisk Kunskap=alfa+beta1*kön+beta2*ålder+…+beta4*(akademisk utbildning)?

    • Ah, nu läste jag att ni använde kön, ålder, utbildning m.m. som regressorer i multinomialmodellen. Men ni måste väl ändå veta mer om exakt hur kön, ålder, utbildning m.m. samvarierar med ”politisk kunskap” för att kunna göra en sån här analys på ett seriöst sätt?

  3. Kunskap måste ju också definieras… Vad är relevant kunskap?

    Det känns som att man har tillrättalagt undersökningen ovan litet grann…

    Kunskap om brottslighet, invandring, bidragsberoende etc verkar inte ha premierats i alla fall…

    Dessa faktorer är dessutom sådana som de etablerade massmedierna gör allt för att tysta ner… Med viss framgång trots allt…

    • Hej Anders! Hur menar du att ”det känns tillrättalagt?”. Utveckla gärna hur du tänker.

      Våra kunskapsindex består sedan 1985 av fyra komponenter av politisk kunskap: sakkunskaper (som t ex att känna till nivån på ersättningsnivåer i sjukförsäkringen eller från vilket år i grundskolan man sätter betyg på eleverna), partiståndpunktskunskaper (som att känna till vilka partier som är emot kärnkraft eller för ett svenskt EU-medlemskap), personkunskaper (att korrekt kunna identifiera företrädare med rätt parti) och systemkunskap (som att känna till fyraprocentspärren eller hur många ledamöter som sitter i riksdagen).

      Kunskapsfrågorna (12-18 st vid varje tillfälle) formar utmärkta endimensionella kunskapsindex som visat sig vara ovärderliga i analyser av politiskt beteende. Självklart finns svårigheter att definiera vad som är politiskt relevant kunskap för en väljare vid ett givet tillfälle; och ännu svårare att försöka komma åt variationen i politisk sofistikering hos individuella väljare.

  4. I en diskussion om demokratiska idealmedborgare kan ju knappast ”kunnighet” stå självt, ofta betonas även medborgarens moral och altruism i dessa sammanhang. Kunnighet kanske leder till väljare som i högre utsträckning röstar egennyttigt, men om det skulle innebära mer ideala medborgare vill jag ifrågasätta. Kunnighet om politik leder kanske till att väljaren är mer informerad om vad denne lägger sin röst på – men kunskap om vad politiker BÖR göra skiljer sig från detta och är kanske av större vikt för ”den gode samhällsmedborgaren”. Jag efterfrågar alltså en åtskillnad mellan allmännytta och rätt å ena sidan och egennytta och intresse å andra sidan.

  5. Snittsiffran för de enskilda partierna anger ju bara snittet för de två valen 06 och 10. För alla åtta val skulle snittet exempelvis för s vara -2,6 i stället för -9.6 – en viss skillnad.

    Hur mycket lit tycker ni att det är rimligt att sätta till siffrorna? Dåvarande fp har exempelvis sin största differens 02, då man också hade en toppnotering i valet, och s har sin största (minus-) differens 10, när man gjorde sitt sämsta val i modern tid. Borde det inte intuitivt vara tvärtom, att den kunnige väljaren inte lika lätt låter sig svepas med i tillfälliga opinionsvindar, utan står fast vid det alternativ som ideologiskt och sakpolitiskt ligger närmst? För det parti som har den mest odiskutabla positonen på höger-vänster-skalan, vänsterpartiet, tycks eventuellt detta gälla: Allt sedan 94 ligger det tänkta stödet från de informerade väljarna väldigt stabilt på 8-9 procent. Gäller detta även valet 14?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s