Ett år kvar till EUP-valet 25/5 2014

Alla formella beslut är inte fattade. Men med stor sannolikhet blir det den 25 maj 2014 som svenska folket går till valurnorna för första gången på 1 334 dagar.* Då avslutas den hittills längsta period vi har haft utan att folket fått säga sitt i allmänna val eller folkomröstningar. Och vilken avslutning sen. Ett supervalår väntar 2014. Vi har val till alla fyra nivåer i demokratin inom loppet av 112 dagar. Att situationen är mycket speciell framgår av figuren nedan. Vi har aldrig tidigare haft ett europaparlamentsval och riksdagval så nära varandra. Det aktuella kunskapsläget inom valforskningen är att valsekvenser är betydelsefulla för politiskt beteende. Vi kan förvänta oss s k spill over-effekter mellan EUP-valet och RD-valet både när det gäller valdeltagande och valresultat. Sveriges valforskare tänker göra sitt bästa för att studera supervalåret. Nästa gång vi har en liknande situation är om tjugo år, år 2034.

supervalåret2014

Europaparlamentsvalets placering — 112 dagar före riksdagsvalet — ställer till det rejält för partierna. EUP-valen är vad valforskare brukar kalla ett andra rangens val. Alla aktörer satsar mindre än vid ett nationellt val. Det står mindre på spel i valet, valtemperaturen är svalare, valkampanjerna kortare, valdeltagandet lägre. Även om vi i Sverige har varit hyfsat förskonade så har det också funnits en klar tendens att EUP-valen handlar om fel saker, om nationella frågor, snarare än frågor som EU-parlamentet de facto har på sitt bord. Mediernas valrörelsebevakning har varit en västanfläkt i jämförelse med pådraget under en riksdagsvalrörelse. Den annorlunda valkontexten skapar möjlighetsfönster för små utmanarpartier som har chansen att bli intressanta när de mer etablerade partier sänker garden; två svenska exempel är Junilistan som satt i parlamentet 2004-2009 och Piratpartiet som för närvarande innehar två mandat i EU-parlamentet.

Den kanske viktigaste skillnaden mellan ett EUP-val och ett RD-val är att det inte ska utses någon regeringsmakt på basis av valresultatet. Det betyder att alla överväganden kring regeringsduglighet, politisk stabilitet och ansvarsutkrävande för förd politik plötsligt inte är närvarande när väljarna beslutar sig för vilket parti de ska rösta på. Det välkända fenomen som går under namn som instrumentell röstning, regeringsröstning eller storleksröstning — att väljare allt annat lika hellre röstar på redan stora partier, partier som har regeringserfarenhet, partier som har goda möjligheter att driva igenom den politik de går till val på — spelar en avsevärt mindre roll i samband med ett Europaparlamentsval än vid ett riksdagsval.

Därför är EUP-valet den 25 maj en levande mardröm för Sveriges två största partier, Socialdemokraterna och Moderaterna. Såvida inte EUP-valrörelsen kommer att likna en riksdagsvalrörelse kommer S och M inte att få någon möjlighet att ställa upp i den gren där de har stora fördelar i förhållande till de andra partierna: regeringsfrågan. I tidigare EUP-val i Europa finns en klar tendens att stora partier och partier som sitter i regeringsställning tenderar att straffas på bekostnad av mindre partier och nya partier. I normala fall när valkalendern sprider ut EUP-valen och RD-valen i tiden är det kanske inte någon katastrof för de två regeringsbärande partierna att gå svagt i ett EUP-val. Men nu måste de hantera en instabil situation som kan betyda överraskningar. Som i sin tur kan slänga grus i maskineriet inför riksdagsvalrörelsen. Svaga resultat i EUP-valet kan betyda ett förlorat momentum, ett medialt ältande om varför, en humördämpare för partiaktiva och kampanjarbetare. Partiernas fram- och motgångar i EUP-valet kan också rucka på den strategiska kontexten för väljarna inför riksdagsvalet; då tänker jag på funderingar om spärrar och regeringsbildning.

Många av de små partierna kan nog tänka sig att prata EU i EUP-valrörelsen. EU-kritik och nischfrågor är alltid gångbart i en EUP-valrörelse. Men de stora partierna Socialdemokraterna och Moderaterna har ett gemensamt intresse att försöka få EUP-valrörelsen att likna en träningsmatch inför riksdagsvalet. Ju mer fokus på nationella frågor, regeringsduglighet på hemmaplan, svensk ekonomi, svensk välfärd, svensk sysselsättning och svensk arbetsmarknad, desto större sannolikhet att EUP-valrörelsen kan normaliseras så att den fungerar ungefär som en riksdagsvalrörelse där den viktigaste frågan handlar om vilka partier som bildar en svensk regering efter den 14 september.

 

Lästips: Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (red) (2008). Väljarbeteende i Europaparlamentsval. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

* Undantaget är de väljare som hade möjlighet att rösta i omvalet i Västra Götaland den 15 maj 2011 och de väljare som bor i kommuner där det har hållits folkomröstningar.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s