Att rösta: med e eller utan e

Det här inlägget är samförfattat av Henrik Oscarsson och Richard Öhrvall

Nyligen presenterades 2011 år vallagskommittés slutbetänkande där bland annat frågor om förtidsröstning, budröstning och vallokalers utformning tas upp. Den fråga som har väckt störst uppmärksamhet gäller dock e-röstning. Kommittén föreslår att det tillsätts en utredning med uppdrag att närmare överväga förutsättningarna för att införa ett e-röstningssystem. Detta i syfte att genomföra försök i ett antal kommuner i 2018 års val. Med e-röstning avses här ett system där väljarna ska kunna rösta via internet (man kan även tänka sig system där röstningen sker elektroniskt i vallokaler). Kommitténs tanke är dock inte att den elektroniska röstningen ska ersätta dagens röstning, utan endast vara ett komplement.

När frågan om e-röstning diskuteras brukar argumentationen ofta svaja betänkligt. Ett exempel på det är f.d. IT-minister Åsa Torstenssons motion om införande av e-röstning. Hon konstaterar i den att 2012 års val kännetecknades av en del problem kring rösthanteringen och att vi därför bör införa e-röstning. Några argument eller bevis för att e-röstning skulle vara säkrare framförs dock inte. Däremot nämns att Sverige som IT-land bör vara ”moget” att kunna införa elektronisk röstning. En liknande argumentation framkom i en debatt mellan vallagskommitténs medlemmar, där miljöpartisten Max Andersson, som reserverade sig mot betänkandets del kring e-röstning, beskylldes för att vara teknikfientlig.

Vi är inte teknikfientliga. Tvärtom är vi varma anhängare av ny teknik i en mängd olika former. Men när det gäller vårt valsystems utformning är vi dock framför allt anhängare av goda argument. Det är centralt att peka ut vilka de eventuella bristerna är och hur de ska kunna åtgärdas genom föreslagna åtgärder. I debatten kring e-röstning är argumentationen ofta grumlig. De argument vi ändå har lyckats urskilja bland det som har framförts kring internetröstning gäller valdeltagande, snabbare rösträkning, resurseffektivitet och bättre rättssäkerhet. Låt oss hastigt gå igenom var och en av dessa fyra aspekter.

Högre valdeltagande?
När det gäller valdeltagande har det funnits förhoppningar om att internetröstning ska ge bättre tillgänglighet och därmed högre valdeltagande. Den förhoppningen har dock grusats. Den samlade bilden att införande av e-röstning förmodligen inte kommer att ha någon nämnvärd effekt på valdeltagandet. Det var slutsatsen i utvärderingen av det norska försöket 2011 med e-röstning 2011. Liknande slutsatser har dragits i studier av e-val i Estland. Vallagskommittén skriver att ”Möjligheten att e-rösta torde också kunna leda till ett ökat valdeltagande” (sid 62), men frågan är vad de grundar den förhoppningen på. Såvitt vi känner till saknar den empiriskt stöd. Det förtjänar även att påpekas att sedan valet 2002, under den period då internet har blivit en allt större del av svenskars liv, har valdeltagandet ökat i två på varandra följande val. Det har dessutom ökat mer bland unga väljare än bland äldre och även på andra sätt blivit mer jämlikt (för översikt över svenskt valdeltagande se här). Det svenska valsystemet är redan idag ett av världens mest generösa när det gäller tillgänglighet; främst manifesterat genom vårt system med förtida röstning upp till 18 dagar före valet som fyra av tio väljare använder sig av redan idag.

I slutbetänkandet framförs även att internetröstning kan underlätta deltagande bland funktionsnedsatta personer. Det är ett av få tydliga argument som förs fram. Tyvärr är det inte särskilt preciserat: det framgår inte vilka grupper med funktionsnedsättning det gäller, hur hindren ser ut idag, och varför det inte går att lösa inom ramen för nuvarande system, exempelvis genom förenklad budröstning eller brevröstning.

Snabbare rösträkning?
Ett annat argument som först fram av bland annat Vallagskommittén gäller snabbare rösträkning. Vi är inte helt övertygade om att långsam rösträkning skulle vara ett stort problem i dag. Tvärtom brukar valets huvudresultat vara tydligt redan då vallokalerna stängs och vår kollega Sören Holmberg dyker upp i tv-rutan. För dramaturgins skull hade det nog varit bättre om det hade tagit lite längre tid. Visst, för enskilda kommuner kan det ta lite längre tid innan den exakta mandatfördelningen är känd. Fast om det verkligen upplevs som ett problem vore det nog bättre med andra åtgärder, exempelvis optisk läsning av valsedlar som man har använt i Stockholm. Det mesta talar för att vid införande av e-röstning kommer endast en mindre del av väljarna att använda det (i försöket i Norge var det 26 procent av de som röstade som gjorde det via internet), vilket gör att det knappast kan spara så mycket tid. Vi menar dock att ett betydligt större problem vid 2012 års val var den långa tid det tog för Valprövningsnämnden att hantera överklaganden av val. Detta är enligt vår mening en betydligt viktigare fråga och vi är förvånade över att den inte har getts större uppmärksamhet.

Sänkta kostnader?
Den tredje aspekten som har lyfts fram gäller resurseffektivitet. I den frågan skriver Vallagskommittén i sin sammanfattning av slutbetänkandet att e-röstning på sikt bör sjunka. Något stöd för den uppfattningen förs inte fram. I själva slutbetänkandet förtydligas att kostnadsnivån kommer att vara minst densamma som idag så länge som det traditionella röstmottagandet behålls (sid 73). En mer rimlig slutsats är att försök och senare införande av internetröstning kommer att leda till en betydlig kostnadsökning för överskådlig tid. Det handlar om ett IT-system som ska klara extrem belastning, måste testas utförligt och sedan endast användas med några års mellanrum. Erfarenheten av stora upphandlingar av IT-system som har gjorts av svenska myndigheter ger inte stöd för att det skulle bli billigt. Det norska försöket med e-röstning kostade 195 miljoner norska kronor, och ja, det var betydligt över budget. De mest troliga vinnarna vid ett införande av internetröstning i Sverige finns nog bland IT-företag. Om internetröstningen ska kombineras med röstningsterminaler blir den förväntade kostnaden än större. I samband med svenska val används fler än 3 000 platser för förtida röstning (varav cirka 700 håller öppet även på valdagen) och antalet öppna vallokaler uppgår till cirka 5 700 varav många behöver ha kapacitet för att ta emot många väljare. Många e-röstningsterminaler blir det.

Säkrare röstning?
Slutligen finns en hel del argument kring e-röstning som handlar om rättssäkerhet och tilltro till systemet. Svårigheten i ett system med e-röstning ligger i att det ska vara möjligt att se att varje röst har räknats samtidigt som det inte ska gå att se hur en enskild person har röstat. Det är med andra ord betydligt mer komplicerat än exempelvis att deklarerar via internet. I den frågan argumenterar Vallagskommittén väl. Som de påpekar går dagens system att förstå för väljarna, medan ett elektroniskt system skulle endast kunna förstås av experter. En ytterligare komplikation ligger i att ett fel i ett elektroniskt system skulle kunna få stora konsekvenser, medan det i dagens manuella system oftast får begränsad effekt. Detsamma gäller vid fusk eller manipulation. Detta gör att det kan bli svårigheter att få tilltro till ett elektroniskt system. I USA har det efter presidentvalet 2012 cirkulerat teorier kring att hackernätverket Anonymous stoppade Karl Rove från att manipulera valet i delstaten Ohio (där elektronisk röstning förekommer i vallokaler). Inget tyder på att det finns någon grund för detta, men det är svårare att bevisa att allt har gått rätt till i ett elektroniskt system. Då vi i Sverige dessutom har bristande insyn i hur partiernas finansiering är det inte osannolikt att liknande teorier dyker upp även här (säkerligen skulle det gå att finna någon politisk koppling hos någon ledande person i något IT-bolag som skulle vara med och utforma systemet). Ett valsystem med e-röstning skulle ge svenska konspirationsteoretiker en särdeles bördig mylla.

De erfarenheter som finns i vårt närområde är inte heller övertygande. Det finska försöket med e-röstning i tre kommuner 2008 ledde till att valen fick göras om i samtliga kommuner (det står felaktigt i slutbetänkandets bilaga att det bara gällde en kommun). Finland har därefter valt att inte gå vidare med sådana försök. Det norska försöket 2011 framhålls däremot av många som lyckat. Vi undrar om de som gör det har läst utvärderingarna av försöket. I rapporten från OSCE kan man bland annat läsa att på grund av problem med att trycka bekräftelsekoder blev förtidsröstningen försenad i två av kommunerna. Den programvara som skulle användas röstsammanräkning och som offentliggjordes för intresserade att studera användes sedan inte. Den slutgiltiga programvaran levererades så pass sent att den inte testades på det sätt som var tänkt. Vidare var det 74 väljare som fick en bekräftelsekod som inte stämde överens med deras röstkort. Departementet hävdar att de lyckats klarlägga att det beror på ett tryckfel, men det framgår inte av rapporten hur. Oavsett om så är fallet kan man anta att det kan väcka misstro hos väljarna. Dessutom var det 9 röster som man inte kunde avgöra om de var giltiga eller inte. Observera att det är en betydligt större andel felaktiga röster än i exempelvis 2010 års val till landstingsfullmäktige i Västra Götaland som fick tas om.

Att rösträkningen är manuell och starkt decentraliserad kan tvärtom ses som en styrka i det svenska valsystemet. Det är omöjligt att begå valfusk i större skala utan att det avslöjas. Om något oförutsett inträffar kan röstsammanräkningen i princip genomföras i ljuset av stearinljus. Dessutom är öppenheten och insynen utmärkt med dagens system: vem som helst har rätt att övervaka rösträkningen i vallokalerna under valnatten. Det finns ett inte oväsentligt demokratiskt värde i att de många medborgarna själva genomför rösträkningen i vallokalerna. Dyra utvecklingskostnader för e-röstning får bättre effekt om de läggs på ökade insatser att utbilda och träna valförrättare inför kommande val.

Andra reformer mer angelägna
Mot bakgrund av ovanstående tycker vi att planerna om försök med e-röstning bör läggas på hyllan. Vi har ett högt och stigande valdeltagande och ett i huvudsak välfungerande valsystem. Visst, 2010 års val avslöjande brister i systemet, men införande av internetröstning skulle inte lösa någon av dessa brister. Tvärtom talar mycket för att det skulle öka problemen då ytterligare ett sätt att rösta skulle tillföras. Det finns enligt vår mening betydligt mer angelägna frågor kring det svenska valsystemet att tackla, såsom rösthanteringen och dess ansvarsfördelning mellan Valmyndigheten, länsstyrelserna och kommunerna, samt inte minst hanteringen av överklagande av val.

Slutligen, om ni inte köper vårt resonemang spelar vi ut vårt sista kort och hänvisar till Homer Simpson.

——————————————–

Läs även:
Peter Santessons tidigare debattinlägg här och här. Och Mats Gerdaus (M) svar här.
Max Anderssons (Mp) debattinlägg här och svar från Mats Gerdau, Ann-Britt Å Sebol och Lars Beckman (alla M) här.
Ytterligare inlägg om e-röstning från Henrik Oscarsson går att finna här.