Kungligheterna och politiken

I samband med att kronprinsessan Victoria delade ut pris till Jonas Gardell som ”årets homo” på Gaygalan väcktes frågor om huruvida vi kan vänta oss en annan typ av statschef om/när Victoria tar över efter kungen. Förhoppningar och farhågor framkallades om att Victoria vill använda sin position till att driva mer politiska frågor än vad den nuvarande statschefen gör. En del missförstånd florerade i diskussionen. Någon menade att medlemmar av kungahuset är formellt förhindrade att säga vad de tycker. Någon annan påstod till och med att de inte har rösträtt. I det här inlägget skall jag besvara en del av de frågor som väcktes av debatten, som nu förnyas i samband med prinsessan Madeleines bröllop, och som nästan alltid lyfts av studenter på grundkursen i statsvetenskap när vi talar om den svenska monarkin.

Får statschefen uttalas sig politiskt?

Statschefen omfattas av samma yttrandefrihet som alla andra. Ingenstans i Regeringsformen eller Successionsordningen står det att statschefen eller medlemmar i kungafamiljen inte får säga vad de tycker. I samband med att 1974 års Regeringsform antogs och den så kallade Torekovkompromissen åstadkoms fastnade man dock för ett antal formuleringar i förarbetena där man påminner statschefen om att hen inte kan uppföra sig hur som helst. Man betonade att statschefens uppgifter skulle ligga på det representativa och cermoniella planet och att hans (för det var bara män som kunde ärva tronen då) funktion skulle vara symbolisk. I prop. 1973:90 (s173-4) sägs det att statschefen i sin egenskap av samlande representant och symbol för landet som helhet fullgör en betydelsefull funktion som ställer stora krav på hans person. Man slår fast att statschefens agerande inför offentligheten måste präglas av hans roll som företrädare för nationen i dess helhet. Vidare ska hans sätt att utöva representation inom landet och i förhållande till andra stater inte vara sådant att det tyder på motsatsförhållande eller spänning mellan statschefen och de politiskt ansvariga organen.

Det hör till sakens natur att det inte är alldeles enkelt att definiera vad som förenar oss svenskar och vad det är statschefen därför bör och inte bör säga. Vi kan uttrycka det som så att förarbetena och grundlagarna lämnar initiativet hos Victoria. Det är upp till henne att skapa sig en uppfattning om vad det är för slags svenskhet hon vill representera och om den svenskheten är något annat än vad hennes pappa representerar.

Får kungen vara ateist?

Statchefen har inte rätt att välja om hen vill tro på gud. Hen har inte heller rätt att utöva vilken religion hen vill. Statschefen i Sverige skall enligt Successionsordningen ”vara av den rena evangelistiska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är” (SO:4). Om Victoria är uttalad ateist eller bekänner sig till katolicismen, judendomen, hinduismen eller någon annan religion kan hon alltså inte bli statschef för Sverige. I samma paragraf står det även att prinsar och prinsessor skall ”uppfödas i samma lära och inom riket”, vilket rimligen borde betyda att Madeleines barn förlorar rätten till tronen om familjen inte bosätter sig i Sverige. Successionsordningen är förövrigt det enda stället där Gud nämns i de svenska grundlagarna.

Vad händer om statschefen missköter sig? Kan vi göra oss av med honom?

Ja, vi kan göra oss av med kungen eller drottningen utan att ändra i grundlagen. RF 5:6 säger att om statschefen under en sammanhängande tid av sex månader inte har fullgjort eller kunnat fullgöra sina uppgifter, ska regeringen anmäla det till riksdagen, och: ”Riksdagen beslutar om konungen eller drottningen ska anses ha avgått” (RF 5:6). Följden blir att om kungen – eller Victoria – väljer att utföra sitt ämbete på ett sätt som riksdagen inte gillar, så finns det möjlighet att förhindra dem att göra sitt jobb och konstatera att de har avgått. En riksföreståndare utses då istället.

Kan medlemmar i kungafamiljen straffas om de begår brott?

Statschefen åtnjuter åtalsimmunitet. Det innebär att hen inte kan åtalas för sina gärningar, dock med undantag för civilrättsliga frågor. Immuniteten sträcker sig längre än den immunitet som riksdagsledamöter åtnjuter på så vis att den gäller även henne eller honom som privatperson och inte bara som statschef. Sverige har ingen utsträckt åtalsimmunitet, vilket till exempel Storbritannien har. Övriga medlemmar i kungafamiljen kan alltså åtalas. Det kan också vara intressant att veta att det enligt konventionen om den internationella brottmålsdomstolen ska vara möjligt att åtala statschefen för folkmord, vilket den svenska Regeringsformen alltså inte tar hänsyn till.

Har medlemmarna i kungafamiljen rösträtt?

Ja, svenska medborgare över 18 år har rätt att rösta i allmänna val, oavsett om de är statschef eller släkt med statschefen. På samma sätt har alla i Sverige rätt att avstå från att rösta, vilket av tradition har varit fallet med kungligheter i Sverige. Kungen är också skattskyldig.

Varför avskaffas inte monarkin trots att den står emot våra demokratiska principer?

Monarkin har stöd hos den svenska befolkningen. SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar att en majoritet av det svenska folket vill behålla monarkin, även om andelen har minskat något på senare år. Men stödet hos svenska folket är förmodligen inte den enda förklaringen.

Man skall  inte underskatta riksdagens egenintresse när det gäller att bevara bernadotterna som statschefer. Även om monarkin är ett främmande inslag i det demokratiska statsskicket så fungerar det bra utifrån en parlamentariskt synpunkt. Alla länder har någon form av statschef. I Sverige har det varit viktigt att betona att statschefen inte skall bli centrum för en maktsfär vid sidan riksdagen. Genom att ha en kung eller drottning som är berövad från alla politiska uppdrag så säkerställer riksdagen att den inte alls behöver konkurrera om makten med statschefen. Även om Sverige skulle ha en symbolisk president som statschef, skulle denne ha något form av folkligt mandat (antingen direktvald av folket eller utsedd av riksdagen), och det folkliga mandatet skulle ge denne en plattform att bedriva egna politiska ståndpunkter, kanske i konflikt med riksdagens. Det faktum att statschefen ärver sin position gör att riksdagen är den enda med det folkliga mandatet. Statschefen må ha stöd av folket, men hen har inget som helst demokratisk mandat att falla tillbaka på. Detta i kombination med att den svenske statschefen är unikt avlövad på makt, gör lösningen till fördelaktig för riksdagen. ”Unikt avlövad på makt” kan vi påstå eftersom statschefen varken formellt eller symboliskt deltar i riksdags- eller regeringsarbetet. Hen skriver inte under några lagar och utser inte regeringen. Hen blir bara formellt presenterad för den nya regeringen på särskild konselj, men om hen ”har förhinder” kan talmanen sköta även det (RF 6:6). Detsamma gäller vid öppnandet av riksmötet efter riksdagens sommaruppehåll, där statschefen ”på talmannens begäran” öppnar mötet (RO 1:4).

Sammantaget har alltså riksdagen skaffat sig någon som sköter ett jobb som behöver göras, på ett sätt som minimalt inskränker riksdagens makt. Det vore svårt för riksdagsledamöterna att hitta en ordning som inskränker deras egen makt mindre än vad nuvarande ordning gör.

Är monarkin en valfråga?

Torekovkompromissen 1971 tog död på det mesta av politisk diskussion om monarkins vara eller inte vara. En sökning i vallöftesdatabasen vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet som inkluderar vallöften givna i riksdagspartiernas valmanifest i valen 1991, 1994, 1998, 2002, 2006 och 2010 visar att orden statschef, monarki, republik, hovet, apanage och drottning inte nämns bland löftena en enda gång. Ordet kung finns bara med när Folkpartiet lovar att värna kungsörnarna i valet 2010.

I partiernas principprogram ser det dock annorlunda ut. Där är monarkins vara eller inte vara en blockfråga. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet  menar att monarkin bör avskaffas. Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill bevara läget som det är. Liknande blockskillnad syns när vi undersöker enskilda riksdagsledamöters syn på kungahuset. Tabellen nedan visar hur riksdagsledamöterna svarade i 2006 års Riksdagsundersökning, genomförd vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.  (Frågan ställdes inte i 2010 års undersökning.)

’Hur stort förtroende har Du för det sätt på vilket följande samhällsinstitutioner och grupper (kungahuset) sköter sitt arbete?’

VP S MP C FP M KD
Mycket stort förtroende

0

0

6

19

12

43

44

Ganska stort förtroende

0

12

6

37

24

41

43

Varken eller

25

36

38

30

48

14

9

Ganska litet förtroende

35

26

25

7

8

2

0

Mycket litet förtroende

40

26

25

7

8

0

4

År 2006 hade inga vänsterpartistiska riksdagsledamöter förtroende för hur kungahuset sköter sitt arbete. Bara 12 procent av socialdemokraterna och 12 procent miljöpartisterna sa att de hade ganska stort eller mycket stort förtroende. Andelen borgerliga riksdagsledamöter med mycket stort eller stort förtroende för hur kungahuset sköter sitt arbete var betydligt högre. 56 procent för C, 36 procent för FP, 84 procent för M och 87 procent för KD.

Nog finns det politiska skiljelinjer alltså, även om överenskommelsen från 1971 nog håller i sig ett tag till.

Lästips:

Regeringsformen, Successionsordningen och Riksdagsordningen hittas på Riksdagens hemsida: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/

Tomas Bull och Fredrik Sterzel. Regeringsformen. En kommentar. SNS Förlag

Lennart Nilsson, ”Monarkin och statschefen i Sverige – stöd, förtroende och popularitet”, kapitel i SOM-rapport nr 56. 2012 ”I framtidens skugga”.

5 thoughts on “Kungligheterna och politiken

  1. Jag har en fråga kring ”Sammantaget har alltså riksdagen skaffat sig någon som sköter ett jobb som behöver göras, på ett sätt som minimalt inskränker riksdagens makt.”

    Statschefer i olika länder gör olika saker. I en del länder är man överbefälhavare. I andra länder har man någon roll i tillsättningen av regeringen. I många fall tar man emot och ackrediterar ambassadörer. Men vilka saker gör statschefen i alla länder i hela världen? Är det verkligen en lång lista?

    • Hej Micke,
      Folkrätten ger alla statschefer en rad uppgifter som handlar om relationen mellan stater – ta emot ambassadörer tex som du nämner. Att vi i Sverige har valt att ta bort uppgiften att formellt skriva under lagar och vara överbefälhavare innebär att vi sticker ut (och det har alltså inte med folkrätten att göra). Kungen tilldelas dock militär rang. Se gärna Tomas Bulls och Fredriks Sterzels utmärkta bok Regeringsformen. En kommentar. SNS förlag
      Elin

  2. Angående straffrättslig immunitet så stämmer det inte att den i Storbritannien omfattar fler än monarken. Prinsessan Anne blev dömd till böter för några år sedan då hennes hundar bet en förbipasserande. I våra grannländer Danmark och Norge däremot så omfattar immuniteten hela kungahuset, se t.ex. den kvarstående danska ”Kongeloven” från 1665.

  3. Det var ett intressant inlägg som satte fingret på en del skrivningar vars konsekvenser jag inte helt hade klart för mig och då är jag ändå som monarkist specialintresserad av frågan.

    I övrigt noterar jag naturligtvis dr. Laurins egna politiska tendens i inlägget.

  4. Ping: Ett år med Politologerna |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s