Samarbeta eller inte samarbeta – så påverkar koalitionssignaler valet av parti

Följande inlägg är skrivet av gästskribenten Annika Fredén, doktorand på statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet. 

Med ett drygt år kvar till valet är regeringsfrågan i Sverige mer öppen än på länge. Socialdemokraterna har medvind i opinionsmätningarna, Moderaterna är på tillbakagång och två partier på den borgerliga sidan, Centern och Kristdemokraterna, riskerar att åka ur riksdagen. I en debattartikel i DN (30 maj 2013) visar jag genom ett experiment i en Internetpanel (Medborgarpanelen vid MOD, centrum för Multidisciplinär forskning om Opinion och Demokrati vid Göteborgs universitet) med 3000 deltagare att ett parti med låga opinionssiffror trots allt har god chans att klara sig kvar i parlamentet tack vare taktiska röster från personer som egentligen gillar ett annat parti bättre. I experimentet, som genomfördes i februari-mars 2013, varierades opinionsnivån för Kristdemokraterna i tre olika lägen: 1.8, 3.8 och 5.8 procent, medan opinionslägena för övriga riksdagspartier hölls konstanta.

Även partiernas signaler om hur de tänkt samarbeta med andra partier i en kommande regering varierades: i det första scenariot angavs att partierna deklarerat att de avsett samarbeta i borgerlig allians respektive röd-grön koalition, motsvarande regeringsalternativen i riksdagsvalet 2010. I det andra scenariot angavs att det var mer öppet vem som skulle samarbeta med vem: Moderaterna hade deklarerat att de kunde tänka sig att samarbeta med såväl de andra borgerliga partierna som med Miljöpartiet. I experimentet fanns alltså sex olika tänkta valsituationer: två regeringsscenarier, och tre olika opinionslägen där stödet för KD hölls på tre olika nivåer. Resultatet visar att KD fick flest röster när koalitionssignalerna var tydliga och opinionsmätningarna förutsåg att partiet skulle hamna under spärren. Till och med när KD:s stöd antogs vara så lågt som 1.8 procent fick partiet signifikant fler röster än vid det ”säkra” 5.8-procent-scenariet. Detta indikerar att små partier med tydlig blocktillhörighet tjänar på att ingå i en uttalad koalition med större partier.

Utifrån experimentet går det också att se hur väljarna rör sig mellan de andra partierna under de olika koalitionssignalerna. Ett intressant exempel är Miljöpartiet. I den första versionen angavs att Miljöpartiet avsett ingå i en röd-grön koalition med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, i den andra att Moderaterna öppnat upp för samarbete med Miljöpartiet. Experimentet visar att det finns ett samband mellan öppna koalitionssignaler, opinionsstöd för KD på 3.8 procent och att rösta på Miljöpartiet.

Under detta valscenario får Miljöpartiet signifikant fler röster än när Kristdemokraternas stöd hålls på 5.8 procent under samma mer öppna koalitionssignaler. I det läget när opinionsmätningarna visar att KD har 3.8 procent väljarstöd når Miljöpartiet över 15 procent, medan partiet får under 12 procent av rösterna i läget där KD:s representation kan anses vara säker, se figur nedan.

Untitled

I ett läge när Moderaterna inte för givet kan lita till Kristdemokraterna som regeringspartner och öppnar upp för samarbete över blockgränserna röstar alltså fler på Miljöpartiet. När KD antas klara spärren med marginal och den borgerliga Alliansen kan antas fortsätta sitt regeringssamarbete är det betydligt färre som väljer Miljöpartiet. Detta tyder på att en grupp väljare gärna ser samarbete över blockgränserna och beredda att justera sin röst om opinionsläget ställer frågan om regeringssamarbeten på sin spets. Resultatet ska ses i ljuset av att respondenterna i Medborgarpanelen har högre utbildning och är mer politiskt intresserade än genomsnittsväljaren, och kan antas vara mer öppna för nya typer av koalitioner och resonera taktiskt i högre grad än väljarkåren i stort. Deltagarna står dock även till vänster i förhållande till genomsnittsvensken, vilket sannolikt minskar benägenheten att rösta för regeringssamarbete mellan borgerliga partier och Miljöpartiet. Respondenterna kan också antas vara mer skeptiska till (fiktiva) koalitionssignaler än genomsnittsväljaren, vilket i så fall skulle underskatta effekten av koalitionssignaler.

Experimentet visar att opinionslägen och koalitionssignaler inte bara påverkar huruvida väljare röstar på små partier. Partiernas signaler om kommande regeringssamarbeten påverkar även utfallet för större partier och många väljare anpassar sitt val efter hur andra förväntas rösta. Partierna har en svår uppgift att både samarbeta med andra partier för öka chansen att ingå i en regering, och att vara tydliga i sin egen politik för att vinna röster.

***

annika.freden@svet.lu.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s