Är det någonting speciellt med de tappade SD-mandaten?

Sommarreprisen: Föreliggande inlägg är ett inlägg som publicerats tidigare och finns i sin ursprungsversion på min privata blogg. Detta är en lätt omarbetad/anpassad version.

***

Min och Richard Öhrvalls rapport Politikens villkor fick en lättare revival under hösten 2012 sedan efter att TT skrev en artikel om avhopp i kommunpolitiken (och Richard intervjuades om saken – i det länkade blogginlägget har han tipsat relevant litteratur på området). Ett av våra huvudresultat i rapporten är att förtida avhopp från kommunpolitiken generellt inte är den typ av demokratiproblem som det ofta ramas in som (att politiker hoppar av pga maktfullkomlighet, toppstyre, gubbvälde i partier och kommuner). Överlag är motiven till avhopp privata – man får en förändrad familjesituation eller så flyttar man från kommunen. Detta argument fördjupar vi förövrigt i en artikel i tidskriften Lex Localis. 

I oktober 2012 fick en spinoff på avhopparproblematiken uppmärksamhet i medierna, nämligen det faktum att många SD-platser gapar tomma ute i kommunerna. En undersökning som Expo då hade gjort visade att SD förlorat 81 av sina 612 mandat från 2010 – och detta alltså på bara 2 år. 10 000-kronorsfrågan som många journalister var nyfikna på i oktober förra året var varför denna omsättning av SD:s lokalpolitiker hade ägt rum? I grund och botten är det värt att understryka att den undersökning jag och Richard genomförde, inte har tillräckligt många svarande så att man kan säga något allmängiltigt om SD-avhoppare och om deras motiv till avhopp. Därför saknas, såvitt jag vet, systematiskt insamlad data som belägger om SD-avhoppare på något sätt skiljer sig från andra partier, sett till deras motiv.

Det hindrar dock inte att jag, lite grand med forskarkepsen på svaj, utifrån medierapportering och annat, vill reflektera om det finns några skäl att tro att SD-avhoppen (brett tolkade) har andra bevekelsegrunder än avhoppen från mer etablerade partier. Åtminstone fyra teser, inte helt utan verklighetsgrund, gör det rimligt att tro att SD-avhopparna har en delvis annan grund än avhopp från mer etablerade partier:

  • En första tes är att åtminstone ett par SD-stolar kom att gapa tomma som följd av den fria nomineringsrätten. Här handlar det inte om regelrätta avhopp, utan att folk som inte alls sympatiserar med SD, fått sitt namn uppsatt på en SD valsedel och slutligen (därigenom) valts in i fullmäktige och aldrig valt att ta platsen.
  • En del av de tappade mandaten kan förklaras med att fullmäktigeledamöter helt sonika uteslutits, vilket tycks vara en vanligare metod inom SD än inom de etablerade partierna. Kanske inte så konstigt, sett till de parallella processerna inom partiet att (a) dels (jämfört med det tidiga SD) att bli liiite mer ideologiskt mainstream, (b) dels att medlemstalen vuxit raskt och att partiet månne inte hunnit göra en grundläggande research på alla de lokala kandidaterna (och förklarar även varför Åkesson kring denna tidpunkt åtminstone hade en uttalad strategi om att rensa upp bland medlemmarna för att få partiet mer ideologiskt homogent/mindre extremt).
  • En del av de förlorade mandaten kan nog också förklaras med s.k. frivilliga avhopp (dvs. inte uteslutningar), där företrädare lämnar partiet för att de inte längre håller med om partiets politik – antingen för att man tycker att partiet är för mesigt i tidigare kärnfrågor (finns två personer i Hedemora som lämnat partiet för Svenskarnas parti), eller för att man inte förstod riktigt hur invandringskritiskt/fientligt partiet i själva verket var (finns ett fall i Gnesta, ett i Gällivare, även i Falkenberg samt Mark & Kind).
  • Man ska heller inte glömma bort att Sverigedemokratiska fullmäktigeledamöter i hyfsat stor utsträckning utsätts för hot, kränkningar och andra typer av trakasserier (jo, de är många, även kontrollerat för de som påstås/misstänks vara fabricerade), något som bl.a. Mona Sahlin reagerat kraftigt mot. Förövrigt redovisar Sundell et al precis sådana siffror i Politik på hemmaplan: SD-ledamöter säger sig, betydligt oftare än andra politiker, vara utsatta för hot om våld. Det skulle därför inte förvåna mig om en del av avhoppen (som inte beror på fri nomineringsrätt, uteslutningar, eller avhopp av ideologisk övertygelse) hänger samman med att det sannolikt är socialt rätt mycket tuffare att vara SD-ledamot, än att representera ett etablerat parti. Trist ur demokratiskt hänseende, men när engagemanget kostar mer än vad det smakar (det är inget kul att bli hotad och bli behandlad som paria, tänker jag) lägger man helt enkelt av.

Ergo, det finns rätt så rimliga skäl att tro att förklaringarna till de tappade SD-mandaten skiljer sig från tappen som de etablerade partierna upplevt (som alltså främst verkar bero på privata skäl). Egentligen är det inte särskilt konstigt eller märkvärdigt: partiet har vuxit rejält i popularitet både i 2006 och 2010 års val. Samtidigt har man fått ordentligt tillskott på medlemssidan. Det gör att sannolikheten ökar för att människor som dragits till partiet, i efterhand inser att de inte riktigt sluter upp bakom partiets ideologi (alternativt att partiet i efterhand inser att fullmäktigeledamöterna inte gör det och utesluter dem…). Den stora omsättningen av SD-politiker behöver därför inte nödvändigtvis vara SD-unik. I viss utsträckning kan det handla om ett ”partier i etableringsfasen”-problem, som kan (och säkert har) drabbat de allra flesta partier när de bildas, växer snabbt och försöker finna en gemensam sammanhängande ideologisk kärna.

Återstår då: de politiska vildarna och de tomma stolarna väcker ett par demokratifrågor, som i grunden handlar om att SD-väljare har rätt att känna sig (be)svikna: i praktiken har en del SD-väljares röster tappat betydelse lokalt. Man kan argumentera för att problemet faller tillbaka till partiet självt (och inte de som lämnat SD): nämligen presumtiva brister i deras research av potentiella SD-ledamöter och partiets lokala nomineringsprocesser. Ett namn på en valsedel måste rimligen ses som en kvalitetssäkring från partiets sida. För att tala maffiaspråk, så ”vouchar” partiet för att namnen kommer att bedriva en SD-politik. När partiet tvingas utesluta folk, eller om folk lämnar partiet frivilligt för att de inte delar partiets ideologi, har researchen/kvalitetssäkringen inte fungerat. Där har nog SD lite att jobba med inför nästa val.

4 thoughts on “Är det någonting speciellt med de tappade SD-mandaten?

  1. Håller med om att SD troligen är lite speciellt vad gäller skälen till avhopp. Jag kan tänka mig ytterligare ett skäl. En gissning är SD:s medlemmar är mer kritiska till hur demokratin fungerar än övriga partier. Få vet nog vad de har att förvänta sig av kommunpolitiken när de ger sig in i den. Kanske är kontrasten mellan SD-anhängares förväntningar och den kommunpolitiska lunken med torra handlingar och långa möten extra stor. I så fall borde det kunna ses i hur nöjda SD-ledamöter är med sitt uppdrag och varför de hoppat av.

    Sen finns det flera sätt att avsluta sitt kommunpolitiska engagemang. Man kan avsäga sig uppdraget, men man kan också bara strunta i att gå på möten. En gissning är att SD-ledamöter förutom att vara mer benägna att hoppa av också har lägre närvaro. Finns det någon forskning kring det senare?

  2. Eva: jag vet/minns faktiskt inte. Men åtminstone frekvensen på Nyd-avhoppen borde ju gå att kolla upp. Spontant inbillar jag mig att mekanismerna där kan ha sett lite annorlunda ut, med tanke på hur olika själva etableringsfaserna såg ut (Nyd byggdes upp lokalt på något slags franschise-idé, där lokala organisationer fick betala centralorganisationen för att få använda deras varumärke, bl.a.; plus att partiet fanns under en så oerhört kort tid). Men vill man göra det generella case jag försöker göra i inlägget, som sagt, värt att kolla upp.

    David: bra poäng!

    • Tyvärr tror jag inte att det att går att kolla upp avhoppen längre tillbaks i tiden än 2002 års valperiod (eller 2006). Det som skulle gå att kolla är hur många som belv kvar i politiken men det blir en annan fråga, speciellt då de flesta lokala organisationer upplöstes eller ombildades till lokala partier. Vissa av representerna gick till andra partier.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s