I helgen går Amerikanska statsvetarförbundets årliga konferens (APSA) av stapeln i Chicago och tusentals statsvetare samlas för att presentera de senaste forskningsrönen. En festlig sak med att lyssna på de olika panelerna är att Sverige ofta dyker upp som exempel, på grund av bland annat vår omfattande välfärdsstat och den i huvudsak välfungerande statsapparaten.
På en av dagens paneler presenterade Alan M. Jacobs från University of British Columbia i Kanada en spännande uppsats som behandlade Sverige. Uppsatsen finns fritt tillgänglig här. Ett standardantagande inom statsvetenskap är att väljare belönar regeringar som lyckas öka väljarnas inkomst under mandatperioden, vilket verkar intuitivt rimligt (även om man också kan tänka sig att väljare prioriterar annat, så som kvaliteten på välfärden). En viktig del av Alliansregeringens budskap är hur som helst att löntagare ”fått mer i plånboken” under mandatperioden, vilket tyder på att åtminstone regeringen tror att skattesänkningar för löntagare lönar sig politiskt.
Samtidigt har det den senaste tiden diskuterats om ojämlikheten ökar i Sverige. Om inte alla får mer i plånboken är det ju inte säkert att strategin lönar sig. Eller?