Fattiga belönar regeringar som ökar inkomsterna för de rika

I helgen går Amerikanska statsvetarförbundets årliga konferens (APSA) av stapeln i Chicago och tusentals statsvetare samlas för att presentera de senaste forskningsrönen. En festlig sak med att lyssna på de olika panelerna är att Sverige ofta dyker upp som exempel, på grund av bland annat vår omfattande välfärdsstat och den i huvudsak välfungerande statsapparaten.

På en av dagens paneler presenterade Alan M. Jacobs från University of British Columbia i Kanada en spännande uppsats som behandlade Sverige. Uppsatsen finns fritt tillgänglig här. Ett standardantagande inom statsvetenskap är att väljare belönar regeringar som lyckas öka väljarnas inkomst under mandatperioden, vilket verkar intuitivt rimligt (även om man också kan tänka sig att väljare prioriterar annat, så som kvaliteten på välfärden). En viktig del av Alliansregeringens budskap är hur som helst att löntagare ”fått mer i plånboken” under mandatperioden, vilket tyder på att åtminstone regeringen tror att skattesänkningar för löntagare lönar sig politiskt.

monopoly pieces

Samtidigt har det den senaste tiden diskuterats om ojämlikheten ökar i Sverige. Om inte alla får mer i plånboken är det ju inte säkert att strategin lönar sig. Eller?

Den amerikanske statsvetaren Larry Bartels har i USA studerat hur låginkomsttagare röstar. Ett överraskande resultat är att de inte blir mer benägna att rösta på den sittande presidenten de mandatperioder då låginkomsttagares inkomster ökat, vilket är vad de vanliga teorierna förustpår. Däremot röstar de i större utsträckning på presidenter som lyckats öka inkomsterna för de med allra rikaste! Bartels sammanfattade resultaten såhär:

”American voters, regardless of their own place in the income distribution, seem to be quite sensitive to the economic fortunes of high-income families but much less sensitive to income growth among middle-class and poor families”
– Larry Bartels i boken Unequal Democracy: The Political Economy of the New Gilded Age.

Jacobs och hans kollegor har utökat Bartels studie till fler länder, inklusive Sverige. Resultatet är detsamma. I de 14 senaste riksdagsvalen verkar det inte som att inkomstförändringar för den fattigaste femtedelen eller för genomsnittet spelar roll för hur låginkomsttagare röstar. Däremot har låginkomsttagare röstat på sittande regering mer de mandatperioder då inkomsterna ökat för de rikaste fem procenten! Låginkomsttagare verkar alltså bry sig mer om hur det går för de rika än för sin egen inkomstgrupp, vilket ju verkar svårförståeligt.

Hur kommer detta sig? Forskarna föreslår två förklaringar till det här överraskande resultatet:

    1. Det är framförallt höginkomsttagare som deltar i den offentliga debatten, vilket gör att inkomstökningar för dem ger större avtryck i det offentliga samtalet.

    2. Väljare kan ha en ideologi som värderar möjligheten att bli rik. Inkomstökningar för de allra rikaste är ett tecken på att det går att skapa sig en stor förmögenhet. Det skulle också kunna vara ett tecken på social mobilitet (enligt uppsatsförfattarna: själv tycker jag att den sociala mobiliteten mellan de fattigaste och medelklassen rimligen är intressantare än mellan medelklassen och de allra rikaste).

I uppsatsen försöker de testa båda förklaringarna och finner stöd för båda i USA, men inte i Sverige. En tredje förklaring som de inte testar i uppsatsen men som jag pratade om med Alan Jacobs och Larry Bartels efter seminariet är att inkomstökningarna för de rikaste ger mer spektakulära effekter. Om låginkomsttagare får några hundra mer i plånboken varje månad kommer det antagligen inte ändra deras konsumtionsmönster. Om några få rika däremot blir spektakulärt rika kommer det antagligen leda till mer lyxkonsumtion, vilket kanske syns mer (tänk lyxyachter). Larry Bartels föreslog också att media nuförtiden fäster stor vikt vid hur det går på börsen. Uppgång på börsen ses som en indikator på goda tider, trots att det framförallt är höginkomsttagare som äger aktier och drar direkt nytta av uppgången.

Detta är dock inget som testas i uppsatsen. All samhällsvetenskaplig forskning dras också med stora mätproblem. Men uppsatsens resultat är spännande, och om man tänker att de stämmer kvarstår frågan: varför skulle låginkomsttagare i Sverige bli mer benägna att stötta sittande regering om inkomsterna för de allra rikaste ökar?

2 thoughts on “Fattiga belönar regeringar som ökar inkomsterna för de rika

  1. Tankeväckande! Tack för rapporteringen! En effekt kan ju också vara att om det går bra för de rika så är det lätt att för politiker och debattörer hävda att ”det går bra för Sverige”, vilket förmodligen lockar en del röster i alla läger.

  2. Kan det här spela in? Fattiga påstås få IQ-problem: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5631380 Svält i barndomen påverkar hjärnan. Lyckligtvis inte ett fenomen i Sverige vad jag vet, men hur är det i USA?

    Nationalekonomiskt inpass. Det verkar korkat av låginkomsttagare (som enskilda individer och hela kollektiv) att stötta ökade inkomster för de rika i stället för att se till sina egna behov. Det ekonomiska systemet idag bygger på massproduktion för massmarknader. Ett fåtal rika kan inte täcka upp för minskande konsumtion bland låglönegrupper vars medlemmar i stor utsträckning arbetar med olika aspekter av massmarknader. Vikande efterfrågan krymper marknaderna och gör inkomsterna ännu sämre för människor som arbetar/arbetade där. Vilket krymper ekonomin ytterligare etc etc.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s