Omständliga omval – del 2

Ett av demokratins grundläggande kännetecknen är den allmänna och lika rösträtten: varje röstberättigad person har en och endast en röst. Men så är inte alltid fallet i svenska val. Att den principen inte alltid upprätthålls beror på bestämmelser kring omval vars konsekvenser förefaller vara oförutsedda. De har åtminstone inte fått något nämnvärt utrymme i debatten.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg fick 2011 års omval kritik för att det snarare var ett nyval än ett omval. Detta då en ny röstlängd med röstberättigade personer togs fram, partierna hade nya valsedlar och nya partier kunde ställa upp. Fram till 1997 fastställdes röstlängden en gång per år (i enlighet med vallag 1972:620), vilket innebar att man hann anordna ett eventuellt omval innan en ny röstlängd fastställdes. I och med EU-inträdet fick vi valdagar vid olika tidpunkter på året och därmed blev den tidigare ordningen mindre lämplig.  Från och med 1997 gäller en ny vallag (1997:157 som senare ersattes med 2005:837) som fastställer att röstlängden fastställs 30 dagar före valdagen. Detta innebär att vilka som är röstberättigade förändras mellan ordinarie valtillfälle och omval.

I diskussioner kring 2011 års omval har fokus legat på omvalet till landstingsfullmäktige (även kallat regionfullmäktige) i Västra Götaland. Något som är fullt naturligt då det omvalet berörde var sjätte röstberättigad i landet. Det träffas även i hög grad av kritiken om att det snarare var ett nyval än ett omval. Ungefär 27 000 personer försvann från röstlängderna i Västra Götaland från valdagen den 19 september 2010 till omvalet den 15 maj 2011, antingen genom att lämna regionen eller jordelivet. Samtidigt tillkom 33 000 personer. Bland dem fanns 14 000 som uppnådde rösträttsåldern under den tid det tog att få till stånd ett omval. Dessutom tillkom ett helt nytt parti i omvalet: Vägvalet.

Trots detta är omvalet i Örebro intressantare ur ett principiellt hänseende. Detta då det omvalet endast gällde en av kommunens fyra valkretsar. Även där förändrades sammansättningen av röstberättigade: några tillkom, andra försvann och 300 personer nådde rösträttsåldern mellan ordinarie valtillfälle och omval. Det som gör Örebro speciellt är att en del av de som tillkom var tidigare röstberättigade i någon av de övriga tre valkretsarna. Närmare tusen personer fick rösta i omvalet trots att de redan hade fått rösta och den rösten i så fall fortfarande räknades till valresultaten. Enklare uttryckt: de hade möjlighet att avge två röster i ett och samma val.

En annan märklig följd var att rösträttsåldern blev olika i olika valkretsar. Det innebär att för två personer födda samma dag kan det falla sig så att den ena fick rösta medan den andra inte fick det, och detta endast beroende på var i kommunen de var folkbokförda. Även för partierna innebar omvalet konstigheter: en del kandidater som var tänkta som dragplåster var redan invalda i någon av de andra valkretsarna. De fick då ställning till om de skulle stryka dem från valsedeln även om de kunde tänkas locka röster.

Visst, det kan invändas att alla dessa konstigheter sannolikt inte hade det någon större inverkan på valresultatet. Men det finns risk för att de påverkade trovärdigheten för systemet. Om nästa omval skulle avse en riksdagsvalkrets skulle förmodligen det ifrågasättandet nå en annan nivå. Det kan därför vara klokt att innan en sådan situation uppstår noga utreda hur framtida omval bör hanteras på bästa sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s