Vem talar krångligast och vem får flest applåder i riksdagens partiledardebatter?

Idag är det dags för det här riksmötets första partiledardebatt. Varje partiledare håller ett anförande var ,på högst tio minuter, och sedan kan de övriga partierna begära replik och ställa talaren till svars. Partierna företräds av sina partiledare, med undantag av Socialdemokraterna, där Mikael Damberg för partiets talan eftersom Stefan Löfven saknar plats i riksdagen.

Debatten kommer följas av ”spinn” från andra företrädare från partierna, som går ut på att övertyga väljarna om att just deras parti vann debatten och tvålade till motståndarsidan. Troligen kommer också experter uttala sig om vem som vann.

Jag tänkte istället se om det finns några objektiva indikatorer att ta fasta på, som kanske kan säga något om hur det brukar gå för partiledarna. Jag kom på två: antal applåder, och hur krångligt språk som används i talet. Jag utgår bara ifrån partiledarnas öppningsanföranden, och tittar här på de nio partiledardebatter som hittills hållits under mandatperioden.

Antalet applåder är givetvis ingen perfekt indikator på hur bra ett tal är. När Josef Stalin höll tal säs det att applåderna kunde pågå hur länge som helst då ingen vågade sluta applådera först (här är till och med en video på hur en ringklocka används som signal för att stoppa applåderna!). I riksdagen är det nog ingen som är rädd för att sluta applådera, men applåder kan vara ett tecken på att partiet har fler supportrar på plats. Kanske säger det i alla fall någonting om när en partiledare har en särskilt välformulerad poäng.

Hur vet man hur mycket det applåderades i partiledardebatter som ägde rum för flera år sedan? Faktum är att det står i riksdagsprotokollet, och anges med ett ”(Applåder)”. I diagrammet nedan visas det genomsnittliga antalet applåder per öppningsanförande och partiledare.

Antalet applåder i partiledardebatterna.

Antalet applåder i partiledardebatterna.

Överlag är antalet applåder litet. Ofta blir det bara en applåd – när anförandet är slut. Vid några få tillfällen har det också hänt att det inte blivit någon applåd alls, vilket gör att Jimmie Åkesson har ett genomsnitt på mindre än en applåd. Det ska dock här sägas att ordningen på partiernas anföranden bestäms av partiets storlek, vilket gör att Jimmie Åkesson, Jonas Sjöstedt och Göran Hägglund talar mot slutet, då entusiasmen antagligen dämpats något (eller avsevärt, efter fyra timmar).

Den klara vinnaren är i alla fall en ”dark horse”: den enda som inte är en partiledare, Mikael Damberg, som i de fyra debatter jag räknat har ett snitt på 4,8 applåder. Han följs av Håkan Juholt, som fick respektabla 4,3 applåder på sina tre debatter. Fredrik Reinfeldt kommer däremot bara upp i 1,9 applåder i genomsnitt, trots att han ofta pratar först eller näst först då stämningen är som bäst.

Men applåder är som sagt ett tveksamt mått på talets kvalitet. Jag tittar därför istället på språkets komplexitet. Tanken är här att ett enklare språk kan tänkas vara mer slagkraftigt, men det skulle givetvis också kunna uppfattas som simpelt och torftigt – det beror givetvis på talets innehåll.

När jag i ett annat inlägg gjorde en sammanställning av regeringsförklaringarna undersökte jag bara den genomsnittliga längden på orden, men fick tipset att istället använda LIX: Läsbarhetsindex. Det tar hänsyn både till genomsnittlig meningslängd och andelen långa ord (fler än 6 tecken). Ett högre värde på indexet innebär en krångligare text, där värden mellan 30-40 till exempel räknas som ”Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar” och 40-50 räknas som ”Medelsvår, normal tidningstext”. I diagrammet nedan visas det genomsnittliga LIX-värdet för alla partiledarna.

Genomsnittligt LIX-värde.

Genomsnittligt LIX-värde.

Partiledarnas anföranden ligger på gränsen mellan ”Lättläst” och ”Medelsvår”, vilket inte är så konstigt med tanke på att det är text som är avsedd att läsas upp högt. Det finns emellertid vissa skillnader mellan partiledarna. Jimmie Åkesson är till exempel inte bara den partiledare som får färst applåder, utan också den som har det krångligaste språket, 42,7 i genomsnitt. Han har också hållit det krångligaste anförandet, som fick värdet 47. Han följs av Annie Lööf och Åsa Romson i krånglighet.

Jonas Sjöstedt uttrycker sig istället enklast av alla, i genomsnitt 35,8, med en lägstanotering på 32. LIX anger värden under 30 som ”Mycket lättläst, barnböcker”. Att i en politisk debatt lyckas prata så enkelt är rätt anmärkningsvärt. Gustav Fridolin och Mona Sahlin tar silver- respektive bronsmedalj i lättfattlighetsligan.

Återstår att se om dagens debatt följer samma mönster. Kommer Mikael Damberg att hålla i sitt goda applådsnitt? Kommer Jimmie Åkesson fortsätta att tala mer komplicerat än Jonas Sjöstedt? Och framför allt, kommer Jan Björklund att för sjunde gången i rad avsluta sitt anförande med att påpeka att Alliansen är det enda regeringsalternativet?

2 thoughts on “Vem talar krångligast och vem får flest applåder i riksdagens partiledardebatter?

  1. Ett annat tips på index, som kanske lämpar sig ännu bättre för talat material, är ordvariationsindex (OVIX). Lika lättkört som LIX:et.

    LIX kan f.ö. göras på egna texter på lix.se, bra verktyg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s