Europaparlamentsvalet – möjligheternas val

Detta inlägg är samförfattat av Henrik Oscarsson och Maria Solevid.

I dag är det 200 dagar kvar tills Europaparlamentsvalet den 25 maj 2014. I en serie inlägg under de närmaste veckorna kommer vi att belysa likheter och skillnader mellan Europaparlamentsval och Riksdagsval. Det här inlägget kommer att handla om väljarmobilisering och valdeltagande.

En central mekanism som avgör hur viktigt ett val anses vara är i vilken utsträckning som centrala aktörer i valdemokratin – väljare, partier, medier – uppfattar att det står mycket på spel. Beroende på hur mycket som anses stå på spel delas valen in i första och andra rangens val. Till kategorin första rangens val förs oftast nationella val. Andra rangens val är ofta – men inte alltid – lokala/regionala val samt Europaparlamentsval. Det som karaktäriserar andra rangens val är att de relativt första rangens val har en mer lågintensiv valrörelse. Det betyder att det är en lägre kampanjaktivitet bland partierna och lägre intresse från media. Som en konsekvens av detta blir det också en svagare väljarmobilisering och ett lägre valdeltagande. Men andra rangens val innebär också ofta att regeringspartier och/eller stora partier bestraffas av väljarna i högre grad till förmån för mindre partier och utmanarpartier. Vidare innebär andra rangens val också att ”fel” sakfrågor ofta dominerar och att väljarna utkräver ansvar för hur partierna presterat på den inrikespolitiska arenan trots att valet rör Europa eller den lokala nivån. I Sverige har Europaparlamentsvalet också en ytterligare viktig karaktär som inte har med valets rang att göra; vilken inställning väljaren har till EU påverkar starkt om och hur hen röstar.

Det är välkänt vid det här laget att val till Europaparlamentet (EUP) lockar en mycket lägre andel av de röstberättigade väljarna än val till Riksdagen. I EUP-valet 2009 röstade 45,5 procent vilket är den högsta siffran någonsin. I Riksdagsvalet 2010 röstade 84,6 procent vilket innebar att valdeltagandet ökade för andra valet i rad. Att valen skiljer sig åt är heller inte så konstigt. I det ena fallet handlar det om 349 riksdagsplatser och om vilka partier som ska bilda regering. I det andra fallet rör sig kampen om väljarnas röster om 20 platser i Europaparlamentet, ett parlament där Sverige är 1 av 28 länder och där valutfallet inte påverkar någon regeringsbildning. Det finns med andra ord betydande skillnader när det gäller hur mycket som uppfattas stå på spel.

Det finns många jämförelser man kan göra när det gäller valdeltagande mellan grupper och för den intresserade finns flera tabeller och rapporter från såväl Svenska Valforskningsprogrammet som SCB:s Valdeltagandeundersökning att beskåda här, här och här. En generell slutsats är dock att ju lägre valdeltagandet är, desto större är skillnader mellan olika grupper, ex mellan väljare med olika ålder eller utbildning.

En annan aspekt av valdeltagandet är hur väl partierna lyckas mobilisera sina väljare. Figuren nedan visar andelen som har röstat i EUP-valet 2009 och Riksdagsvalet 2010 fördelat efter partisympati. Figuren visar alltså i vilken utsträckning partiernas sympatisörer röstar i EUP-val respektive riksdagsval. De gula staplarna representerar EUP-valet och de blåa staplarna representerar Riksdagsvalet.  Längst ut till höger syns det officiella valresultatet.

valdeltparti

Källor: Europaparlamentsvalundersökningen 2009 och Valundersökningen 2010

I Riksdagsvalet varierade valdeltagandet bland partiernas sympatisörer från 77 procent (SD) till 93 procent (MP), en skillnad på 16 procentenheter. Utöver Miljöpartiet ser vi också högt valdeltagande över det officiella valresultatet bland sympatisörer till Folkpartiet (90 procent), Centerpartiet och Moderaterna (88 procent) samt Kristdemokraterna (86 procent). Valdeltagande under det officiella valresultatet finner förutom bland Sverigedemokrater också bland Vänsterpartister (83 procent) och Socialdemokrater (81 procent). Huvudbudskapet att ta med sig är dock att skillnaderna mellan i vilken utsträckning partiernas sympatisörer går och röstar är liten.

När det gäller Europaparlamentsvalet ser dock bilden annorlunda ut. Vi ser ett relativt sett ett högt valdeltagande bland Folkpartisympatisörer (74 procent) och relativt sett lägst valdeltagande bland Socialdemokraternas sympatisörer (39 procent) – en mobiliseringsskillnad på hela 35 procentenheter. Centerpartister (65 procent), Vänsterpartister (55 procent) och Kristdemokrater (54 procent) röstar i högre grad jämfört med den genomsnittlige väljaren. Valdeltagandet ligger nära det officiella valresultatet bland sympatisörer till Moderaterna (47 procent) Miljöpartiet (46 procent) och strax under det officiella valresultatet för sympatisörer till Sverigedemokraterna (45 procent) och Piratpartiet (44 procent). De stora partierna S och M har svårt att mobilisera de egna sympatisörerna i EUP-val. Detsamma gäller för de partier som har en relativt stor andel unga väljare, såsom SD och MP.

Ett naturligt nästa steg i analysen är att också undersöka i vilken grad partierna hade ökat eller minskat sina röstandelar om samtliga röstberättigade väljare hade röstat. Att vi kan göra den här beräkningen beror på att vi i våra valundersökningar till svenska väljare frågar icke-röstare vad de skulle ha röstat på. I figuren saknas Feministiskt initiativ och Junilistan på grund av för svarspersoner, men de partierna fick inte heller några mandat i EUP-valet (det fick inte heller Sverigedemokraterna men vi har tillräckligt med svarspersoner för att visa siffrorna).

Som figuren nedan visar är samtliga blå staplar (RD-val) väldigt små. Det betyder att även om alla röstberättigade hade röstat skulle inte valresultatet sett så annorlunda ut, i de allra flesta fall skulle det bara påverkat valresultatet med 0,1-0,2 procentenheter upp eller ner vilket få anses vara på marginalen. Moderaterna hade enligt våra beräkningar stått för det största förändringen i röststöd och förlorat 0,4 procentenheter.

De gula staplarna i figuren (EUP-val) är betydligt större och indikerar härmed en viktig hemläxa för såväl partier och väljare: det finns stora vinster att göra på att mobilisera väljare i Europaparlamentsvalet. För Socialdemokraterna skulle en tänkt situation med 100 procents valdeltagande betyda en ökning i röststöd på 4,6 procentenheter, för Moderaterna skulle motsvarande vinst vara 3,2 procentenheter. Även Piratpartiet hade ökat sitt röststöd med 0,7 procentenheter. Vänsterpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hade alla gjort ett sämre val 2009 om samtliga röstberättigade röstat. Folkpartiet hade vid en sådan situation fått ett valresultat på 10 procent, 3,6 procentenheter lägre än de 13,6 procent de fick. Den som är intresserad av hur motsvarande skillnader sett ut i tidigare Europaparlamentsval kan bland annat kika på ett äldre blogginlägg av Henrik som du hittar här.

valdeltdiff

Källor: Europaparlamentsvalundersökningen 2009 och Valundersökningen 2010

Det är tydligt från figuren ovan hur de stora partierna – Moderaterna och Socialdemokraterna – hade tjänat på ett högre valdeltagande i Europaparlamentsvaket och hur flera av de mindre partierna hade varit mindre lyckosamma. Med de här resultaten i åtanke menar vi att det finns all anledning för samtliga partier att ta Europaparlamentsvalet på större allvar och se möjligheterna i de potentiella vinster som finns att göra såväl för enskilda partier som för demokratin i stort. Om fler väljare mobiliseras kan valresultatet komma att se annorlunda ut, ett högre valdeltagande minskar troligtvis skillnaderna mellan röstare och icke-röstare och dessutom skickas våra parlamentariker till Bryssel och Strasbourg med ett starkare mandat i ryggen.

Läs mer:

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (red) (2010) Väljarbeteende i Europaval, Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen. http://www.valforskning.pol.gu.se/digitalAssets/1325/1325593_oscarsson—holmberg–2010–v–ljarbeteende-i-europaval-hemsideversion.pdf

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2011). Svenska Europaval. Stockholm: SCB http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ME0111_2009A01_BR_ME09BR1101.pdf

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (20111). Åttapartivalet 2010. Stockholm, SCB http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ME0106_2010A01_BR_ME05BR1101.pdf

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norsteds Juridik

SCB (2010) Valet till Europaparlamentet 2009, http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ME0111_2009A01_BR_ME07BR1001.pdf

One thought on “Europaparlamentsvalet – möjligheternas val

  1. Ping: Det är dags att sikta uppåt! « Piratpartiet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s