Perspektiv på C:s och KD:s dåliga opinionssiffror: MP 1988-1991 och NyD 1991-1994

Idag presenteras den senaste upplagan av SIFOs väljarbarometer. Det är inga goda nyheter för varken Centerpartiet eller Kristdemokraterna, som i mätningen får 3,7 respektive 3,3 procent, båda under riksdagsspärren på fyra procent, även om det på grund av att det är en urvalsundersökning finns en felmarginal kring skattningarna.

Riksdagsspärren medför, som jag skrivit om i tidigare inlägg, ett strategiskt element i röstandet. Om väljare inte bara har en preferens för ett parti utan också för vilken färg regeringen ska ha blir det oattraktivt att lägga sin röst på ett parti som hamnar utanför riksdagen. Rösten bidrar ju inte då till att stärka ett regeringsalternativ.

Troligen gör detta att nya partier får färre röster än vad de skulle fått i ett system utan spärr. I senaste riksdagsvalet fick till exempel Piratpartiet 0,65%. De personer som nu röstade på Piratpartiet var antagligen medvetna om att det var mycket låg sannolikhet att partiet skulle komma in i riksdagen. Det är inte orimligt att anta att det fanns piratpartisympatisörer som tyckte att det var viktigare att rösta på antingen det rödgröna eller det borgerliga blocket, då valet 2010 såg ut att bli mycket jämnt. Hade det inte funnits någon spärr hade de inte behövt göra någon avvägning.

På motsvarande sätt borde det fungera när ett parti som sitter i riksdagen går väldigt dåligt i opinionsmätningarna och riskerar att åka ur riksdagen, som C och KD i dagsläget. Finns det någon gräns där (vissa) väljare så att säga överger skeppet, eftersom de tror att loppet är kört?

Jag har inget svar, men kanske kan historien ge någon ledtråd. Det har bara hänt vid två tillfällen under modern tid att ett parti har haft mandat i riksdagen och sedan misslyckats med att ta nya mandat i nästa val: Miljöpartiet kom in i riksdagen 1988 och åkte ur 1991, och Ny Demokrati kom in 1991 och åkte ur 1994. Hur såg deras opinionsstöd ut under mandatperioden innan de åkte ut? I diagrammet nedan visas MPs och NyDs stöd i SIFOs väljarbarometrar.

Miljöpartiets och Ny Demokratis stöd i opinionen. Källa: SIFO.

Miljöpartiets och Ny Demokratis stöd i opinionen. Källa: SIFO.

Jag har även lagt till streckade linjer som visar LOWESS-funktionen, vilket kan sägas vara ungefär ett glidande medelvärde. Detta för att inte fästa uppmärksamhet på tillfälliga hack i linjen, eftersom dessa i urvalsundersökningar kan vara orsakade av slumpen. Ny Demokratis utveckling är den mest dramatiska. Från ett valresultat på strax under sju procent ökar partiet på mindre än ett år till 11 procents stöd. Sen börjar en rejäl utförslöpa till ett katastrofalt valresultat om 1,24 procent. Tänk också på att mandatperioden då bara var tre år, vilket gör förändringen än mer uppseendeväckande. Miljöpartiet uppvisar ungefär samma utveckling, om än i mindre skala: först en uppgång, och därefter en nedgång till ett valresultat om 3,38 procent.

Hur ser då motsvarande bild ut för Centerpartiet och Kristdemokraterna idag? I diagrammet nedan redovisas opinionsstödet under innevarande mandatperiod på samma sätt.

Centerpartiets och Kristdemokraternas stöd i opinionen under innevarande mandatperiod. Källa: SIFO.

Centerpartiets och Kristdemokraternas stöd i opinionen under innevarande mandatperiod. Källa: SIFO.

Mönstret är här ett helt annat. Inga stora svängningar – båda partierna har istället sett en gradvis men liten minskning under hela perioden, där KD i princip hela tiden legat på en lägre nivå än C.

Vad kan man då dra för slutsats? Min blir nog att erfarenheterna från de två partier som åkt ur riksdagen inte ger särskilt mycket ledning. I båda fallen var det dåliga valresultatet slutpunkten på en lång och ganska kraftig nedgång. C och KD har istället sedan strax efter valet hela tiden legat relativt nära fem respektive fyra procent. Dessutom är förutsättningarna väldigt olika. Miljöpartiet och Ny Demokrati var båda nya partier som gjorde sin första mandatperiod i riksdagen. Ny Demokrati brottades dessutom med interna stridigheter och ledarskapsproblem. Centerpartiet och Kristdemokraterna är istället sedan länge etablerade med välfungerande organisationer. Centerpartiet har dessutom enorma ekonomiska resurser i förhållande till partiets storlek.

Historien ger alltså inte mycket vägledning. Om Centerpartiet eller Kristdemokraterna åker ur riksdagen i september kommer det vara på ett sätt vi inte sett förut i modern svensk politisk historia.

.

3 thoughts on “Perspektiv på C:s och KD:s dåliga opinionssiffror: MP 1988-1991 och NyD 1991-1994

  1. Jag misstänker att ett omvänt exempel kan vara Feministiskt initiativ som förmodligen skulle locka röster från v, s och mp i högre grad om det redan fanns en övervägande vänstermajoritet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s