Hur utnyttjar man resurser för att höja valdeltagandet på bästa sätt?

Inför valen senare i år har regeringen beslutat att fördela 60 miljoner kronor till insatser för att höja valdeltagandet. Även vid tidigare val har stora resurser satsats för att öka valdeltagandet. Vad vet vi då med säkerhet angående vilka metoder som fungerar för att höja valdeltagande i Sverige? Vilka insatser har varit mest effektiva och vilka har varit mindre effektiva? Svaret på frågorna är att vi har oerhört lite tillförlitlig kunskap kring vilka effekter den här typen av insatser har. Trots att stora resurser har satsat på att höja valdeltagandet har vi mycket begränsad kunskap om de kausala effekterna av sådana insatser på valdeltagande. Anledningen är att de flesta insatser för att höja valdeltagandet utformats på ett sådant vis att de inte är möjligt att utvärdera dem. Vi har alltså förlorat möjligheter till intressant forskning och ett bättre kunskapsläge. Men det finns dock vedertagna sätt att använda sig av för att kunna utvärdera kausala effekter. Det bästa alternativet anses vara randomiserade fältexperiment. Genom att använda experimentell design skulle man vinna mycket vad det gäller möjligheterna att utvärdera effekter och skapa ett bättre kunskapsläge. I och med att vi vet ganska lite om hur man skulle kunna öka valdeltagandet skulle man genom att avsätta medel för fältexperiment kunna få en möjlighet att lära sig mer.

Anta att vi genomför ett projekt för att höja valdeltagandet i några svenska kommuner. Hur ska vi veta vilken effekt det har? Hur högt hade valdeltagande varit om man inte genomfört projektet? Att endast se om valdeltagandet ökat eller minskat i kommunerna där projektet genomförts är inte tillräckligt för att säga något säkert om projektets effekter eftersom vi inte vet om valdeltagandet höjts alldeles oavsett om projektet genomfördes eller inte.

För att kunna säga något om effekterna av olika projekt för att höja valdeltagandet behöver man isolera effekten av projektet. Det gör man bäst genom att utforma insatserna som ett experiment där man randomiserat tilldelar stimuli till en experimentgrupp samtidigt som en kontrollgrupp inte ges samma stimuli. På ren svenska innebär det att man utgår från ett urval av individer (eller för den delen exempelvis kommuner) och lottar fram vilka som ska ingå i projektet som syftar till att höja valdeltagande och vilka som inte ska ingå utan utgöra en kontrollgrupp. Att ha en kontrollgrupp att jämföra med är centralt i en väl utformad undersökning eftersom det är på så vis som vi kan testa effektens storlek. I ett fungerande experiment där experimentets stimuli, i det här fallet projekt för att höja valdeltagandet, tilldelats olika deltagare slumpmässigt så kommer den enda relevanta skillnaden mellan kontroll- och experimentgruppen vara att den ena utsatts för projektet medan den andra inte gjort det. Skillnaden i valdeltagande mellan experiment- och kontrollgrupp kan därmed tolkas som den kausala effekten av projektet.

Problemet är att mig veterligen, och rätta mig gärna om jag har fel, så är det ytterst få projekt som genomförts för att höja valdeltagandet i Sverige som  utformats på så vis. Därmed vet vi mycket lite om vilka effekter insatserna faktiskt har. Om tidigare insatser hade genomförts med experimentella design som gjort de möjligt att utvärdera effekterna skulle vi idag veta vilka insatser som är effektiva, vilka som är verkningslösa och vilka som rent av har haft negativa konsekvenser. Därmed skulle vi inför 2014 års val kunna tilldela de 60 miljoner som ska användas för att höja valdeltagandet till den typen av insatser som vi vet är mest effektiva. Men på grund av att tidigare insatser utformats på ett sätt som inte gör det möjligt att utvärdera de kausala effekterna är det inte möjligt att dra sådana slutsatser. Vi vet alltså inte vad som fungerar effektivt eller mindre effektivt för att höja valdeltagandet i Sverige.

Hur anmärkningsvärt detta sakernas tillstånd är inser man när man jämför med kunskapsläget inom andra områden. Inom klinisk prövning av läkemedel är det vedertaget att en testgrupp som får ett läkemedel bör jämföras med en kontrollgrupp som inte får läkemedlet. Genom att jämföra grupperna kan man uttala sig om läkemedlets effekt. Hur skulle det se ut om vi inte hade den typen av kunskap att luta oss emot? Man hade helt enkelt fått välja läkemedel efter tycke och smak utan djupare vetskap om dess effekter. Vi prövar lite av det ena och lite av det andra så får det bli som det blir, så att säga.

Det hade naturligtvis varit helt oacceptabelt att göra på så vis när man ska avgöra vilka läkemedel människor ska få. Men varför ska vi ha lägre krav på vetenskaplig förankring när det gäller att utforma insatser för att höja valdeltagandet? Om fler projekt genomförs med en experimentell design 2014 kommer vi att vid valet 2018 ha ett bättre kunskapsläge och kunna genomföra bättre insatser. Ett krav för att få finansiering för att genomföra projekt för att höja valdeltagandet borde därför vara att det innehåller någon form av randomiserad experimentell utformning där de som utsatts för projektet kan jämföras med en kontrollgrupp. För att få bättre kunskap om vad som fungerar och inte fungerar måste man börja använda sig av etablerade vetenskapliga metoder.

I USA har man till skillnad från i Sverige genomfört en rad experiment för att höja valdeltagandet under de senaste decennierna. Pionjärerna i sammanhanget är statsvetarna Donald Green och John Gerber som ansvarat för genomförandet av en lång rad så kallade Get-Out-The-Vote-experiment (GOTV), vilket diskuterats tidigare här på bloggen. Man har helt enkelt genomfört fältexperiment där man exempelvis kontaktat väljare via brev, telefon eller personlig kommunikation och därefter testat i vilken mån de lett till att fler röstat. En bra översikt över de hundratals experimentella studier som genomförts på området publicerades förra året i tidskriften Journal of Elections, Public Opinon and Parties. Sammanfattningsvis, och mycket förenklat, kan man säga att direkt personlig kontakt har starkast effekt medan information via brev och automatiserade telefonsamtal har svagare effekt. Om de insatser som genomförs för att höja valdeltagandet 2014 utformas på ett sådant sätt att man kan testa de kausala effekterna av insatserna vore det till stort gagn både för forskning och för att kunna utforma bättre insatser i framtiden

13 thoughts on “Hur utnyttjar man resurser för att höja valdeltagandet på bästa sätt?

  1. Även om utvärdering av offentliga satsningar är viktigt, låter detta inlägg lite som en positivistisk utopi. För hade det varit så enkelt att vi kunde genomföra ett randomiserat experiment en gång och sedan för all framtid haft stabil kunskap om vad som effektivast ökar valdeltagandet hade ett sådant experiment redan gjorts. Istället befinner vi oss i den kaosartade verkligheten det är exogena faktorer påverkar, och inte minst förändras mellan varje val. (Hade experimentet til exempel inbegripit internet/sociala medier om det genomfördes på 1990-talet?)

    Man ska även vara försiktig med att överföra resultat mellan olika kontexter. I USA är både valsystemet annorlunda (marginaleffekten av en röst varierar mycket mer än i Sverige) och valdetagandet betydligt lägre. Jag tror att den svenska valforsningen istället för hitta metoder för att studera och utvärdera på andra sätt utifrån de program för valdeltagande som finns nu, inte sitta och vänta på ett perfekt experiment.

    • Det var en ganska märklig invändning tycker jag. Ingen tror att allt kan avgöras med ett experiment. Däremot ger det givetvis mer kunskap än noll experiment.

      Du har ju helt rätt i att det kan vara vanskligt att överföra resultat. Det gör ju att behovet av studier blir ännu större här i Sverige.

      Dessutom finns det ju ingen automatik i att bra idéer genomförs. Om de genomförs är det väl för att smarta människor, som Mikael Persson (som antagligen är en av dem som vet mest om valdeltagande i Sverige) påpekar att de är bra idéer. Att använda randomiserade experiment för att utvärdera policy är också en ganska ny trend, som till exempel Världsbanken använder sig av i allt större utsträckning.

      Min poäng är alltså: Varför inte genomföra åtgärderna som experiment, så att vi kan göra dem bättre och bättre?

    • Audrey: Anledningen till att jag tycker att man bör göra fler experiment i Sverige är ju just för att man inte utan vidare kan överföra resultat från andra kontexter hit. Vi bör testa och se vad som gäller här, min bästa gissning är att de övergripande mönstret kommer att vara detsamma som i USA – men det kan vi ju inte veta innan vi testat.

      Ingen har ju heller hävdat att det är ett enda experiment man ska göra och sedan har man sanningen en gång för alla, utan man får naturligtvis göra upprepade experiment med vissa variationer för att få så mycket kunskap som möjligt. Tycker du då att det vore bättre låta bli att göra experiment, i så fall kan man inte säga någonting om kausala effekter och får ingen kunskap alls.

      Sedan tillhör inte jag den typen som tror att verkligheten är kaosartad och ständigt föränderlig i så hög grad att forskningsresultat från ett tillfälle inte alls är relevanta ur ett vidare perspektiv. Om man tror att verkligheten är kaosartad och att det inte är lönt att forska eftersom kontexten ändras så snabbt att resultat förlorar sin relevans så är det ju bättre att sluta forska över huvud taget.

  2. Anders och Mikael: Tack för era tänkvärda svar. Tänkte bara förtydliga, eller rättare sagt tillägga, något jag glömde skriva i min kommentar. Anledningen till att jag är kritisk är att de fördelar jag ser att ett sådant experiment skulle ge inte överväger nackdelarna. Nackdelarna är alltså i form av att strunta i att satsa på ökat valdeltagande i hälften av områdena som skulle behöva det för att skapa sin kontrollgrupp.

  3. Ett stort hinder är väl att det inte finns några statsvetare i Sverige som sysslar med fältexperiment (eller har studerat det). De som sysslar med experimentella metoder arbetar väl snarare med surveyexperiment.. Även inom nationalekonomi saknas det folk som arbetar med dessa metoder (om man räknar bort de utvecklingsekonomor som sysslar med det). Så borde inte skulden ligga hos forskningssamhället snarare än mynidghetsvärlden? I och med att det är viktiga och relevanta forskningsfrågor kan man ju trots allt gå den vanliga vägen och söka medel. Hittar man någon som vill utföra en randomisering med egna medel är det bara att tacka och ta emot, men jag tycker inte att man kan räkna med att utförarna ska vilja detta på frivillig basis.

    • Men syftet är ju inte (bara) att föra forskningen framåt, utan att få till bättre och bättre åtgärder. Medicin testas ju till exempel i randomiserade studier med kontrollgrupp just för att vi inte vill ge skit till folk. Och även om man tycker att det här inte är lika viktigt som cancermedicin så är ju varje krona som slösas bort på meningslösa projekt en krona som kunnat läggas på cancerbehandling.

      • Men om det inte finns folk för att utföra experimenten är det inte så mycket att göra åt saken. Känner själv att ansvaret ligger hos forskningsvärlden vad det gäller att leda med gott exempel. Skulle varit väldigt kul att se svenska statsvetare genomföra olika experiment nu under supervalåret. Om det hade funnits intresse från forskare tror jag inte heller att det hade varit omöjligt att få forskningsmedel.

    • Hej Olle, jag är så klart inte ute efter att skuldbelägga någon, utan vill ge ett förslag inför framtiden. Självklart vore det bättre med fler forskare som sysslade med detta. Men i vilket fall så tycker jag att det vore rimligt att myndigheter som lägger stora resurser på olika insatser också försöker att intressera sig mer för att utvärdera effekterna av sina insatser.

  4. Den här typen av satsningar förbryllar mig ibland. Alltså statliga satsningar på ökad röstning.

    Valdeltagandet är lågt när politiken saknar legitimitet eller mening för de röstberättigade. Det tycks vara enklare att forcera fram satsningar på att få folk att rösta, snarare än att föra en politik som motbygger de strukturella faktorer som verkar ligga bakom röstning.

    Skulle politiken skapa ökad jämlikhet, mindre utslagning av människor som inte upplever sig som en del av den politiska gemenskapen och om partierna i ökad utsträckning skulle skilja sig åt både retoriskt och innehållsmässigt så skulle valdeltagandet troligen höjas på ett organiskt vis genom att människor känner sig delaktiga.

    Dessa sortera satsningar är också problematiska av ett annat skäl – vilka väljare ska man försöka nå? Unga, invandrare eller utförsäkrade? Partierna vet mycket väl i vilka grupper de har högre andelar latenta väljare.

    Satsningen kan helt enkelt bli en skattebetald valkampanj för den majoritet av partier som beslutar om detaljerna kring den.

  5. Et meget interessant indlæg. Vi (i Danmark) har haft det samme problem i årevis. Nemlig at mange laver kampagner, men ingen har tilrettelagt dem på en sådan måde, at man kan måle effekten på en god måde. Altså har vi også manglet felteksperimenter. Når der så kommer et nyt valg, spørger beslutningstagerne, hvad man kan gøre for at øge valgdeltagelsen – men vi har desværre kun haft de amerikanske erfaringer at henvise til. Indtil nu.

    I forbindelse med det danske kommunalvalg i november 2013 har vi gennemført en række felteksperimenter. Vi er fire forskere fra Institut for Statskundskab på Københavns Universitet, som arbejder på projektet. Konkret har vi i samarbejde med forskellige offentlige og private organisationer tilrettelagt kampagner med kontrol- og stimuligrupper. Vi analyserer nu de forskellige kampagner (breve, SMS-beskeder, dør-til-dør, debatmøder på ungdomsuddannelser mv.). Det hele bliver fremlagt for offentligheden til juni.

    Vi håber, at vores forskning kan være brugbar i de andre nordiske lande. Konteksten er alt-andet-lige mere ens hvad angår politisk kultur i DK-SVE end den er i SVE-US. Vi kommer ikke med endegyldige løsninger. Til det er der brug for mange flere forsøg. Men vores forskning er forhåbentlig en god start.

    Jeg håber, at det vil lykkes jer i Sverige at få overbevist beslutningstagerne om, at de bør komme i gang med at gennemføre felteksperimenter.

    Med venlig hilsen
    Jonas Hedegaard Hansen
    Ph.d.-studerende
    Københavns Universitet

    • Tack för trevlig och informativ kommentar. Jag tycker att ert GOTV-projekt i Danmark är mycket spännande, Yosef och Kasper har berättat lite om det. Ser fram emot att ta del av resultaten!

      Mikael

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s