Resultatet är här: Politologernas läsare lika rationella som läsare av danska Politiken

Nu är gårdagens tävling avslutad! 213 personer deltog, och jag ska strax avslöja resultatet. Men låt oss först gå igenom vad som skulle hända om bara superrationella människor spelade det här spelet, i ett par steg.

  1. Man fick välja ett tal mellan 1 och 100, och den som kom närmast 2/3 av medelvärdet skulle vinna. Om alla väljer 100 blir 2/3 av medelvärdet 66,67 (avrundat). Det betyder att det är ologiskt att välja ett tal som är högre än 67, eftersom det inte kan vara rätt svar.
  2. Eftersom alla deltagare är superrationella, och vet att alla andra är det också, betyder det att ingen kommer välja något högre än 67. Om alla väljer 67 blir 2/3 av medelvärdet 44,67. Det betyder att det är ologiskt att välja något högre än 45.
  3. Om alla väljer 45 blir 2/3 av medelvärdet 29,78. Det är då ologiskt att välja något högre än 30.
  4. Och så vidare, och så vidare. Ju fler steg man tänker, desto fler tal kan uteslutas. Till slut är bara talet 1 kvar.

Om alla vore superrationella och visste att alla var det skulle alla välja 1, 2/3 av medelvärdet skulle bli 0,67 och alla skulle ha rätt.

Men även om man inser det här, gäller det i verkligheten att försöka lista ut hur många steg alla andra tänker. Själv gissade jag att Politologernas läsare är mer strategiska än genomsnittet av befolkningen och borde därför överlag välja ganska låga tal. Jag gissade på talet 12.

Låt oss nu se på några resultat. Läs mer

Test: Hur rationella är Politologernas läsare?

Ett vanligt antagande inom statsvetenskapen, och ännu mer inom nationalekonomin, är att folk är rationella. Människor försöker maximera sin nytta (ofta antas detta vara pengar) och gör sina val därefter. Känslor och impulser antas inte spela någon större roll.

Platon och Aristoteles.

Detta stämmer givetvis inte alltid, vilket en del gillar att anföra som kritik mot hela det så kallade ”rational choice”-paradigmet. För åtminstone mig skjuter dock denna kritik över målet. Jag tror inte att alla människor alltid är helt rationella, men antagandet fungerar som en grov gissning av hur folk kommer att agera i olika situationer, och gör det ofta ganska bra. Se till exempel det här blogginlägget av Jesper Roine som visar att giftermålen var mer än dubbelt så många under 1989 som alla andra år. Anledningen var att änkepensionen ändrades och blev mindre generöst efter den 1 januari 1990, vilket gjorde det mer lönsamt att gifta sig innan detta datum. Detta trots att giftermål till synes handlar om kärlek. Det blir emellertid problematiskt om man glömmer bort att antagandet om rationalitet är just en grov gissning, som absolut inte gäller i alla enskilda fall.

Läs mer

Reformer i kommunpolitiken: Binder partierna ris för egen rygg?

Då och då gästspelar jag som krönikör i Södermanlands Nyheter (krönikorna är s.a.s. pluslåsta; så, du når dem tyvärr inte). Oftast knyter krönikorna an till lokala frågor, men i de fall de har en mer principiell bäring kommer jag att expandera dem och utveckla dem till blogginlägg här på Politologerna (med lite länkar och vidare lästips). Emellertid behålls den lite ledigare kröniketonen; men håll till godo.

***

Lågt förtroende för politiska partier, sjunkande medlemstal i partierna och svårigheter att få folk att ställa upp som förtroendevalda är tre förhållanden som ökat det offentligas satsningar på olika typer av demokratistärkande reformer. Men paradoxalt nog kan den goda viljan att stärka medborgerligt deltagande i offentliga angelägenheter ha oavsedda, negativa sidoeffekter som riskerar att långsiktigt försvaga det som varit den representativa demokratins styrka.  Läs mer