Junilistan kandiderar till fel parlament

Det här är ett gästinlägg av Markus Johansson, doktorand i statsvetenskap vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

***

2014 ställer Junilistan upp i valet till Europaparlamentet för tredje gången. 2004 ställde man upp första gången och vann över 14 % av de svenska väljarna och fick därmed tre mandat i Europaparlamentet. Vid valet 2009 lyckades man inte behålla någon av sina platser när väljarstödet sjönk till 3,6 %. Inför valet 2014 är partiet tillbaka med nya förgrundsgestalter, man har förnyat sig och lanserat en ny valplattform, presenterad på bland annat DN debatt den 18 februari.

Valplattformen består av tre prioriteringar: för det första, att fridlysa den svenska kronan genom att skapa ett permanent undantag från Euron likt det som Storbritannien och Danmark har sedan Maastrichtfördraget. Den andra prioriteringen är att omförhandla det svenska EU-avtalet för att återta beslutsbefogenheter till den nationella nivån. Ett sådant omförhandlat avtal vill man också folkomrösta om. För det tredje vill man lagstifta om att varje ny maktförskjutning till EU ska vara föremål för folkomröstning. Denna sista punkt skulle i princip innebära ett folkomröstningskrav vid godkännande av nya fördrag, liknande det konstitutionella krav som finns på Irland. Junilistans tre prioriteringar kan reduceras till två huvudpunkter, att dels omförhandla det svenska EU-avtalet, eurokravet inkluderat, och att dels få till stånd ett krav på folkomröstning vid nya fördragsändringar. Ingen av dessa Junilistans prioriterade frågor avgörs i Europaparlamentet.

Frågan om att omförhandla det svenska avtalet med EU får antas vara inspirerad av den diskussion som just nu pågår i Storbritannien där premiärminister Cameron utlovat en folkomröstning efter nästa val om att inleda en omförhandling av det brittiska avtalet. Britterna har redan formellt undantag från exempelvis Euron och Schengen. En brittisk omförhandling syftar rimligen till att begränsa samarbetet ytterligare och resultera i ett smalare samarbete med mer ensidigt fokus på den inre marknaden. En eventuell omförhandling skulle kunna resultera i utträde, populärt kallat Brexit, men med fortsatt samarbete om den inre marknaden, likt arrangemangen i EES-avtalet. Den skulle också kunna bli mer begränsad och ämna till att säkra britterna några ytterligare undantag, s.k. op-outs. Utifrån Junilistans valplattform verkar det som att man önskar en liknande utveckling för Sverige.

Vad Junilistan önskar av innehållet i en omförhandling av det svenska EU-avtalet vet vi inte fullt ut, men den typ av begränsningar som diskuteras kräver med all sannolikhet någon form av tillägg till EU:s fördrag. Överenskommelser av det slaget åstadkoms i sin tur genom förhandlingar mellan medlemsstaternas regeringar. Det innebär att det är den svenska regeringen som skulle företräda Sveriges intressen och på så vis kunna påverka innehållet i en eventuell omförhandling. Regeringen i sin tur behöver ha riksdagen bakom sig för en sådan överenskommelse, enligt normala parlamentariska principer. Det är alltså genom riksdag och regering som en omförhandling av EU-medlemskapet kan påverkas, inte genom Europaparlamentet.

Rätt parlament: Sveriges riksdag.

Vad gäller frågan om krav på folkomröstning vid ytterligare maktförskjutning till EU så handlar det huvudsakligen om godkännandet av nya fördrag. Detta har använts i flera EU-medlemsstater sedan mitten av 1980-talet, men det är bara Irland som i dagsläget har det som ett konstitutionellt krav. I flera av dessa folkomröstningar har nya fördrag röstats ner, senast när den irländska befolkningen röstade nej till Lissabonfördraget för att vid en senare folkomröstning kunna godkänna fördraget. Junilistans prioritering på det här området kan ses i ljuset av dessa resultat.

I Sverige är det riksdagen som beslutar om att utlysa folkomröstningar, men det har till dags dato aldrig använts för att godkänna nya fördrag för EU. Junilistan vill att det – på samma sätt som på Irland – ska vara ett lagstadgat krav på folkomröstning gällande nya fördrag. Oavsett om det låter sig göras genom vanlig lagstiftning eller ifall det behöver grundlagsfästas som på Irland, så är det upp till riksdagen att fatta beslut om det. Skulle Junilistan lyckas vinna några platser till Europaparlamentet vid valet i maj så innebär det alltså inte att de kan påverka huruvida kommande fördragsändringar ska kunna godkännas endast efter folkomröstning i Sverige.

I både frågan om att omförhandla det svenska EU-medlemskapet och frågan om folkomröstningskrav så är det alltså genom riksdag och regering den här politiken kan förverkligas, inte genom Europaparlamentet. Fenomenet med att valrörelserna vid Europaparlamentsvalen fokuserar på nationella frågor snarare än EU-frågor är visserligen inget nytt. Men Junilistans valplattform skiljer ut sig i att den fokuserar uteslutande på frågor som inte avgörs i Europaparlamentet utan i Sveriges riksdag och regering. Med detta i åtanke så vore det därför mer rimligt om Junilistan ställde upp i riksdagsvalet i september.

4 thoughts on “Junilistan kandiderar till fel parlament

  1. Ledande företrädare säger helt öppet att det handlar om att sitta i Europaparlamentet för att väcka opinion i Sverige. Märkligt.

  2. Det stämmer att Junilistans valplattform är i kortaste laget och att den fokuserar på vad de vill uppnå i Sverige. Men det finns mängder av frågor där EU-kritiska parlamentariker har möjlighet att påverka i EU-parlamentet, som till exempel i frågan om EU-budgetens storlek, antikorruptionsarbete, och utformningen av EU:s lagstiftning. I många fall kommer de att hamna i tydlig minoritet, men i några fall kan deras insatser bli helt avgörande. Detta borde förstås ha framgått tydligare av Junilistans valplattform.

    Men det är inte heller fel att ett parti talar om vad de vill uppnå i Sverige. Syftet med ett parti är att påverka politiken i verkligheten, och det är fullt rimligt att Junilistan ställer upp i den valrörelse där deras frågor diskuteras.

    Om man ser till liknande organisationer som Folkebevaegelsen mod EU och Junibevaegelsen i så har uppställning till EU-parlamentet varit en framgångsrik metod för att utöva politiskt inflytande i Danmark. Även UKIP i Storbritannien är ett bra exempel på hur det går att utöva effektiv påverkan på en regerings politik genom att ta omvägen via Bryssel. Utan UKIPs plattform i EU-parlamentet skulle den brittiska regeringen knappast förbereda sig på en folkomröstning om utträde nu. Och för att ta ett bra svenskt exempel så fick de väljare som röstade in EU-kritiker i EU-parlamentet 1995 och 1999 mycket god utdelning för det under EMU-folkomröstningen.

    Nu har jag, som miljöpartist, ett och annat tvivel på om Junilistan verkligen är ett effektivt verktyg för en EU-kritisk agenda den här mandatperioden, men de gör helt rätt i att kandidera. Även om väljare som vill rösta EU-kritiskt troligen får bäst utdelning för det genom att rösta på vänstern eller miljöpartiet. (Och allra helst kryssa MP:s kandidat nummer 4, om jag får vara så oblyg att jag lyfter fram mig själv.)

    Vänligen
    Max

    • Hej!
      Det är naturligtvis möjligt att driva en EU-kritisk politik i Europaparlamentet och det kommer förhoppningsvis bli ytterligare klargöranden under valrörelsen om vad Junilistan vill. I den plattform som presenterats framgår det inte direkt på vilka områden och hur Junilistan ämnar göra detta. Sen är det inte fel att lyfta fram sin allmänna EU-hållning och vad man vill uppnå med det svenska EU-medlemskapet som sådant, tvärtom kan det vara klargörande för att förstå andra politiska ställningstaganden. Min huvudpoäng var att belysa att Junilistan kandiderar på tre prioriteringar som inte avgörs i Europaparlamentet och om man vill få igenom dessa så måste man driva politik i riksdagen. Sen kan det ju diskuteras önskvärdheten i att partier kandiderar i parlamentsval på frågor som avgörs någon annanstans.

  3. Vem bryr sig? Junilistan är historia likt Ny demokrati, och nu tycks Piratpartiet stå på tur. Tre ”partier” som dykt upp lika snabbt som de fallit samman. Märkligt att ett sådant misslyckat mikroparti får breda ut sig på DN Debatt. Har de som försöker blåsa liv i det där liket ingen skam i kroppen? Junilistans uppgång och fall var ju mer spektakulär än Ny demokratis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s