Sveriges mest inflytelserika statsvetare i media, forskning och politik

Tidningen Dagens Samhälle rangordnade häromdagen svenska akademiker utifrån hur ofta de synts i media det senaste året. Toppade den uppmärksammade listan gjorde Ulf Bjereld och Jonas Hinnfors, både professorer i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Statsvetare utgjorde 20 av 50 på listan (Politologerna Henrik Ekengren Oscarsson, Katarina Barrling och jag var tre av dem) och var alltså väl representerade, somliga skulle säkert säga överrepresenterade. Det är dock lite oklart vad Dagens Samhälles rankning syftar till att mäta. I artikeln talas det om ”proffstyckare” och medialt kändisskap, medan rubriken på listan är ”Mäktigaste akademikerna”. Att vara en inflytelserik akademiker handlar dock om mer än att synas i media – att göra inflytelserik forskning är naturligtvis också en mycket viktig, eller överordnad, komponent.

Jag tänkte, inspirerad av Dagens Samhälles rankning, försöka avgöra vilka svenska statsvetare som har mest inflytande i Sverige, i tre dimensioner: medier, akademi och policy. Är de som syns mycket i media också de som gör den mest inflytelserika forskningen, och de som påverkar politiken? Och vem är Sveriges mäktigaste statsvetare?

Undersökningen begränsas för att kunna göras heltäckande till professorer på svenska statsvetenskapliga institutioner, som listade av Statsvetenskapliga Förbundet. Jag har besökt institutionernas webplatser och där försökt kartlägga alla nu verksamma professorer och professorer emiritus, det vill säga pensionerade professorer som fortfarande arbetar. Totalt fann jag 84; 62 män och 22 kvinnor. Gästprofessorer har inte räknats med.

Jag har som sagt undersökt inflytande på tre olika områden, som jag tycker relativt väl ringar in vad det innebär att vara en inflytelserik akademiker. För det första: inflytelserik forskning. Detta har mätts genom att räkna antalet gånger professorns artiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter citerats i andra artiklar internationella vetenskapliga tidskrifter, som mätt genom den etablerade databasen Thomson Reuters’ Web of Science. Denna innehåller bara artiklar i indexerade tidskrifter, och är således ett ganska snävt mått (jag har till exempel 0 citeringar enligt det här sättet att räkna). Böcker, som ju utgör en stor del av den vetenskapliga produktionen, ingår alltså inte, och inte heller artiklar i ej indexerade tidskrifter. Samtidigt blir publikation i dessa tidskrifter allt viktigare för akademisk prestige och medelstilldelning, och jag tycker därför att det här är ett imperfekt, men ändå användbart mått att använda. Sökningen har gjorts enligt principen ”efternamn, initial*”, alltså ”Bjereld, U*” för Ulf Bjereld, till exempel.

För det andra: synlighet i massmedia. Den här dimensionen mäts på liknande sätt som i Dagens Samhälles granskning, som antalet artiklar där professorns för och efternamn nämns i svensk tryckt press sedan första januari 2009, enligt databasen Retriever Mediearkivet. Till exempel ”Ulf Bjereld”. I de fall där professorn har ett vanligt namn, eller någon känd namne, har jag varit nödgad att lägga till ”AND statsvet*” till söksträngen. Då har alltså bara artiklar som nämner professorns namn och något med statsvet, som statsvetenskap, kommit med.

För det tredje: inflytande över politiken. Den tredje dimensionen är kanske den mest spännande, men också svårfångad. Observerar professorn politiken, eller har den också något inflytande över innehållet? Jag har här valt att räkna antalet riksdagsdokument i vilket professorns namn nämns. Bland dokumenten ingår Statliga Offentliga Utredningar, kammarens protokoll, motioner, propositioner, rapporter i departementsserien, med mera. Tanken är att om professorn åberopas i detta sammanhang så har denne ett visst inflytande i den faktiska politiken. Sökningen har gjorts enligt principen ”förnamn efternamn” ELLER ”efternamn, förnamn”, alltså till exempel ”Ulf Bjereld” ELLER ”Bjereld, Ulf”. I sex fall, då professorn haft någon namne som jobbad som tjänsteman, eller när professorn också varit politiker (Daniel Tarschys) har jag bara sökt på SOU, rapporter från departementsserien och utredningar från riksdagsförvaltningen.

I tabellen här redovisas de tio mest citerade professorerna på varje område. Antalet citeringar visas inom parentes.

De mest citerade professorerna i statsvetenskap i media, vetenskapliga tidskrifter och i riksdagens dokument.

De mest citerade professorerna i statsvetenskap i media, vetenskapliga tidskrifter och i riksdagens dokument.

Ulf Bjereld, Sveriges mäktigaste akademiker enligt Dagens Samhälle, toppar medielistan med 3902 artiklar som nämner honom de senaste fem åren. Lägger man ihop alla professorers antal artiklar står Ulf Bjereld för 19 procent av dem ensam (egentligen något mer eftersom flera personer kan förekomma i samma artikel). De fem professorer som är flitigast citerade i media står faktiskt tillsammans för över hälften av artiklarna, 54 procent. Av dessa är alla utom Wilhelm Agrell verksamma vid Göteborgs universitet.

Sveriges mest citerade statsvetarprofessor i internationella vetenskapliga tidskrifter är istället Bo Rothstein, med 928 citeringar. Han är den enda som förekommer också bland de tio professorer som förekommer oftast i media, eller på Dagens Samhälles lista. Framgång inom forskningen innebär alltså inte med nödvändighet att professorn uppmärksammas i media, som statsvetarprofessor Kjell Goldmann tidigare uppmärksammat (även om jag finner hans metod för att mäta forskningsframgång okonventionell).

Vid första anblicken kan detta verka problematiskt. Är det inte de skickligaste forskarna som bör synas mest? Å andra sidan är det inte säkert att de bästa forskarna är de som är bäst på att föra ut forskning till allmänheten – tänk på den svärdslukande mästerpedagogen Hans Rosling, som är mer känd för sina folkbildande insatser än sin egen forskning. Rimligtvis innebär en satsning på forskning mindre tid för kommunikation, och vice versa, även om det finns några få som verkar kunna göra allt. Fysikern Richard Feynman gjorde till exempel stora framsteg inom kvantmekanik, var med och utvecklade atombomben, skrev några väldigt spridda läroböcker i fysik, samt gav ut bästsäljande böcker med anekdoter från hans liv! Han tillhör ju dock givetvis undantagen.

När det gäller förekomst i riksdagsdokumentet toppar Joakim Palme listan med 83 förekomster. Palme har varit VD för Institutet för framtidsstudier som verkar för att främja forskning och samhällsdebatt , och har dessutom lett Välfärdsutredningen. Han återfinns trots detta inte heller på listan över de tio mest citerade i media, utan kommer på 16:e plats med 271 artiklar. I Venndiagrammet nedan visas vilka personer som förekommer på de olika listorna.

Venndiagram över vilka statsvetarprofessorer som citeras oftast inom de tre olika områdena.

Venndiagram över vilka statsvetarprofessorer som citeras oftast inom de tre olika områdena.

Bo Rothstein är den enda professor som förekommer på alla tre topp tio-listor. Tre förekommer både på medialistan och på riksdagslistan, medan bara Joakim Palme (förutom Rothstein) är med både på riksdagslistan och akademilistan. Förutom Rothstein är det ingen som är med både på medielistan och akademilistan. Analyser av hela fördelningen, inte bara de tio flitigast citerade på varje område, visar på samma mönster. Det finns ingen koppling mellan citeringar i vetenskapliga tidskrifter och förekomst i media, en svag koppling mellan vetenskap och riksdagsciteringar. Däremot finns det ett statistiskt samband mellan att synas mycket i media och att citeras i riksdagsdokument. Om detta är ett orsaksförhållande eller har med vissa ämnen att göra går inte att säga.

Värt att notera är också att bara tre professorer på de tre topplistorna är kvinnor. Förutom att kvinnor är underrepresenterade överst i den statsvetenskapliga hierarkin, bland professorerna, är de också underrepresenterade i toppen av toppen, oavsett om det gäller mediamedverkan, forskningsexcellens eller inflytande i politiken.

Så vem är då Sveriges mest influtelserike professor i statsvetenskap? För att göra ett försök att svara på den frågan har jag vägt samman de tre dimensionerna till ett index. Först har antalet citeringar i vajre dimension normerats så att max är 1 och minimum 0. Därefter har jag tagit kvadratroten ur talet för att ta hänsyn till det faktum att det antagligen finns en avtagande marginalnytta av citeringar på respektive område. Därefter har talen multiplicerats med 100 och lagts ihop. Totalt går alltså indexet mellan 0 och 300, där 300 betyder att professorn syns oftast i media, citeras mest i tidskrifter, samt förekommer oftast i riksdagsdokument. Nedan visas de tio professorer som får högst poäng på indexet.

De tio professorer som får högst poäng på det sammanvägda indexet.

De tio professorer som får högst poäng på det sammanvägda indexet.

Som man kanske kunde ana av Venndiagrammet placerar sig Bo Rothstein överst, följd av Joakim Palme och Sören Holmberg. Ingen av de tio som får högst poäng på indexet är kvinnor. Jag har sammanställt resultaten för alla professorer i ett Exceldokument för den som vill utforska data mer.

Jag har tidigare i olika sammanhang kritiserat en överdriven fokusering på rankningar av olika slag: en bra rankning är inte slutet på en diskussion, utan början. Jag gjorde den här sammanställningen för att komplettera Dagens Samhälles, men jag tror (eller önskar) inte att det här är sista ordet. Det finns mängder av avvägningar som påverkar resultat. Till exempel skulle man kunna tänka att man också tog insatser inom utbildning i beaktande. Att skriva en flitigt använd lärobok innebär ju att man är med och formar hur mängder av studenter tänker, ett fantastiskt inflytande.

Slutligen: även om jag inte tycker att det är något problem att de som oftast förekommer i media inte är de som citeras mest i forskningen, tycker jag istället att det är synd om de mest citerade forskarna inte syns alls. Jon Pierre, fyra på forskningslistan med 441 citeringar förekom bara i media 18 gånger de senaste fem åren, och då forskar han ändå till exempel om nya former för styrning inom den offentliga sektorn, och de utmaningar för demokratin och staten som det medför (tänk vinster i välfärden). Jan Teorell, en av världens ledande experter på demokratisering och femma på forskarlistan med 317 citeringar förekom i media 35 gånger. Jag uppmanar alltså journalister att höra av sig till de många framstående forskare som inte syns så ofta.

Forskarna uppmanar jag å andra sidan att själva kommunicera mer av sin forskning. Nuförtiden är man inte begränsad till journalisters och debattredaktörers frågor och redigering, utan har möjlighet att skriva längre texter, informerade men ändå tillgängliga – till exempel på en blogg som kallas Politologerna.

10 thoughts on “Sveriges mest inflytelserika statsvetare i media, forskning och politik

  1. Ping: Dagens Samhälle tittar närmare på experter i media – Filip Svensson om muntlig, skriftlig och visuell kommunikation

  2. Intressant! Vill bara varmt understryka Anders Sundells avslutande formulering om den framstående forskarens eget ansvar att ta plats i samhällsdebatten. Flera av mina “träffar” i Mediearkivet kommer från debattartiklar som jag skrivit själv eller tillsammans med andra. Min regelbundet uppdaterade blogg är indexerad på Mediearkivet. Närvaro i sociala medier skapar synlighet som förbättrar förutsättningarna att bli identifierad av journalister i samband med traditionell nyhetsbevakning. Att sitta och vänta på att telefonen skall ringa är inte tillräckligt.

  3. En viss arbetsdelning är nog rimlig, alla kan inte göra allt och har inte håg eller lust att göra allt. Själv har jag valt att undvika att kommentera eller uttala mig om svensk dagspolitik och jag säger nej till nästan alla propåer om att bli intervjuad (mitt standarsvar är något i stil med ”jag har ingen anledning att betvivla att just du är en hederlig och pålitlig journalist men dessvärre har nu så pass många av dina yrkeskolleger visat sig vara motsatsen så jag är inte tillgänglig för intervjuer”). Jag har valt att inte blogga och inte twittra och använder inte Facebook för att kommunicera med massmedia. Detta beror mycket på att jag valt att prioritera andra saker och också att jag inte har så mycket att säga om svensk dagspolitik. Vill jag ha något sagt i den offentliga debatten skriver jag själv och försöker få det publicerat på någon debattsida, jag gissar att det handlar om i snitt en åtta-tio artiklar om året. Jag håller också relativt många föreläsningar utanför akademin eftersom jag tycker det är givande att träffa ”praktiker”. Detta är mina personliga val mycket beroende på mina negativa erfarenheter av journalistkåren och det ska inte ses en kritik av de kolleger som gjort andra prioriteringar när det gäller hur mycket man bör framträda i massmedia – det är för mig innehållet som räknas.

  4. Mycket intressant ämne, även om det naturligtvis alltid (som du själv också påpekar) är svårt att göra listor av det här slaget. Funderar dock på ditt ”mått” av politiskt inflytande. Du har endast valt att mäta inflytande av politiken genom att ta del av riksdagsdokument. Detta förfarande borde gynna de forskare som också forskar på ämnen som ligger inom riksdagens ansvarsområde. Forskare som studerar politikområden som ligger inom den kommunala kompetensen missgynnas sannolikt och hade troligtvis tillmätts ett större politiskt inflytande om du hade gått igenom kommunala dokument.

    Nu förefaller det orimligt att tröska igenom kommunala dokument från samtliga 290 kommuner, men det vore ändå intressant att höra vad du tror skulle hända med analysen om du också inkluderade dessa dokument i analysen. Hade vi haft samma topplista? Hade statsvetare ute på de mindre regionala högskolorna fallit bättre ut med tanke på deras lokalförankring, till exempel i Gävle, Halmstad eller Växjö?

    • Hej, det är en bra poäng. Det finns nog flera som skulle komma bättre ut. Mikael Gilljam har till exempel skrivit en hel del om kommunal demokrati som säkert citeras flitigt ute i kommunerna. Kan inte uttala mig om hur det är med högskolorna.

      Om det fanns något enkelt sätt att kolla upp det på vore det en rolig grej att ha med om man gör om det någon gång.

      /Anders

  5. Tack för denna undersökning som jag inte bett att få vara med i och som har en missvisande rubrik. Det borde till att börja med angetts “svenska” media och “svensk” politik, eftersom det är det som mäts. Det kunde också varit värdefullt att poängtera att det verkligen inte är alla statsvetarprofessorer i Sverige som är intresserade av att ha inflytande över lilla Sveriges media och svensk politik. Att Pierre och Teorell inte är citeras i svenska media är väl eftersom de inte är intresserade av det, och inte heller är enbart Sverige-fokuserade, utan mest av allt vill forska intressant. Själv har jag alltid skrivit om andra länders politik på engelska utan att på något sätt rikta mig mot vårt lands media eller riksdagsmän/-kvinnor. Min forskning har däremot uppmärksammats i de länder jag skrivit om, såsom Estland, Polen och Ukraina. I två av dessa har jag som en följd av det erbjudits forskartjänster, vilket tyder på att jag tydligen haft visst “inflytande”, och kunde fått mer om jag beslutat mig för att flytta dit och skriva mer (länder som tillsammans har ca. 10 gånger fler invånare än Sverige, och där det politiskt händer mycket mer spännande saker). Men det är å andra sidan inte inflytande en professor i första hand nödvändigtvis strävar efter, utan att producera intressant forskning. Vilket inte mäts här. Tacksam om den nya genren förnedring-TV inte får efterföljder i forskningsvärlden: tvånget att offentligt tävla i något man inte vill tävla i. Dessutom borde väl output relateras till input, dvs. erhållna anslag eller nedlagda timmar forskning per citering. Då skulle resultaten blir intressanta, liksom om en tidsaxel på resultaten funnits.
    I TV blir det allt viktigare att mäta tittarsiffor. Nu blir det tydligen allt viktigare att mäta forskares citeringssiffror, t.o.m inom kvällspressen osv. Som om citering nödvändigtvis skulle avspegla något som är värt att citera. Som om det att det går att mäta något gör att man också skall göra det. Mina barn brukade i småskolan säga: “Miljoner flugor kan inte ha fel: ät bajs”. OK, i så fall vet vi efter den här undersökningen vem som är Flugornas herrar.
    Mikael Sandberg
    http://www.hh.se/staff_en/misa

    • Det var tråkigt att höra att du inte ville vara med i undersökningen. Vilja att vara med var dock aldrig ett kriterium för inkludering som jag övervägde. Som statsvetare anser jag det vara självklart att granska makten, inte bara den politiska. En professorstitel innebär automatiskt att det du säger tas på större allvar, och du har möjligheter att föra upp frågor på dagordningen som en vanlig person inte har. Forskningen du gör är också en offentlig angelägenhet. Som professor har du alltså automatiskt en viss maktposition, och är därför, anser jag, ett helt legitimt föremål för granskning.

      Roligt att du är respekterad utomlands. Den här undersökningen inriktade sig som du säger på Sverige, vilket kunde ha förtydligats i rubriken, men det är nog uppenbart för alla som läser texten.

      När det gäller citeringar som mått på vetenskaplig excellens är jag den första att erkänna att det inte är ett perfekt mått, vilket jag också skrev i texten. För mig är det dock uppenbart att all erfarenhet visar att den bästa kvalitetskontrollen i vetenskap är kollegial granskning. Citeringar är en indikation på att kollegor åtminstone har läst och tycker att det är värt att förhålla sig till det citerade verket i sitt eget arbete. Snarare än att likna det vid flugor som äter bajs tar jag varje citering som en hedersbetygelse.

      /Anders Sundell

  6. Tack för snabbt svar. Några repliker:

    1. jag granskade ju din och politologens makt. Är inte du som de flesta statsvetare i Sverige del av staten? Är du inte anställd av myndigheten universitetet?
    2. forskningen jag gör är en angelägenhet som är offentlig angelägenhet inte bara i Sverige, som du tycks utgå ifrån i din publicerade mätning utan att fundera över om alla professorer du granskar forskar om detta lilla land, där kanske inte kvällspressen skriver om låt säga reformer i polsk teknikpolitik, ett av de ämnen jag skrivit en internationellt publicerad monografi om. Därför har du en bias i urvalet. Vi är inte jämförbara, om du inte kontrollerar för vad vi forskar om. När resultaten refereras i pressen får ju allmänheten den uppfattningen att detta är en mätning av i övrigt jämförbara professorer, vilket ju inte är sant. Sverige och svenska medier och politiker är inte statsvetaruniversums medelpunkt, som du genom din mätning får allmänheten att tro. Det är inte så att alla förstår den distinktionen när de läser några blänkare i Metro. Därför gillar jag inte att inte först bli tillfrågad. Forskning om internationella förhållanden är ingen svensk melodifestivaltävling.
    3. Citeringar kan vara mycket mer än granskning. Det kan t.ex. vara så att man vill citera sina kompisar. En handfull professorer som kommer överens om att hela tiden citera varandra skulle ju snabbt vinna din tävling. Citering är alltså ett gruppdynamiskt fenomen, men ingen bra operationalisering av inflytande. Däremot kan ju en okritisk läsning av din undersökning ge en uppfattning om att det är så att det innebär inflytande. Vilket i sin tur tyvärr kan leda till det, som olycklig konsekvens. Om alla som läser Metro tror på din undersökning.

    Jag skrev inte att citeringar liknar flugor som äter bajs. Jag kan ta en citering som en hedersbetygelse om den är ärligt menad och sakligt grundad. Vad jag menade med uttrycket är att allt inte är bra för att det citeras. Gruppdynamik gör att alla oftast vill citera av forskningssociala skäl. Ställa sig in, är ett skäl. Betala tillbaka ett annat. Poängtera egen forskning som man inte tycker uppmärksammats tillräckligt, osv. Forskning är viktig om den är i någon mening banbrytande, inte för att den citeras mycket. Alla kan ju ha fel.

    Som sagt, allt som går att mäta är inte värt att mäta.
    MS

    • Hej igen. Jag är absolut anställd av staten, och välkomnar alla synpunkter och all kritik på den här undersökningen (och givetvis också på min forskning).

      Du har helt klart en poäng i att jag missar eventuellt inflytande i utlandet. Den som forskar om svenska politiska institutioner får av naturliga skäl antagligen mer inflytande över svensk samhällsdebatt och politik än den som forskar om polsk teknikpolitik, men den senare har antagligen större inflytande i Polen. Jag har ändrat i det andra stycket i inlägget för att tydliggöra att undersökningen framförallt handlar om inflytande över svensk samhällsdebatt och politik.

      Jag tror att du är överdrivet cynisk i din bild av citeringskulturen, men ingen av oss kan ju ge ett definitivt svar på hur det verkligen ligger till, så vi får nog lämna frågan därhän.

      När det gäller huruvida jag borde frågat innan jag gjorde jämförelsen så står jag fast vid det jag skrev i föregående svar. Det står var och en fritt att göra de jämförelser den anser är befogade, och så får var och en själv bestämma om det är något man vill bry sig om.

      /Anders Sundell

  7. Kul grej! Man borde göra en uppföljning varje år. Vore också intressant om kategorin nationellt inflytande kunde vidgas, och ta in ett bredare spektrum av myndighetsrapporter och kommunala dokument, som “Oskar” påpekar. Och kanske läromedel, om det låter sig göras?
    Vad gäller det vetenskapliga “inflytandet” är väl WoS helt OK, som ett mått som blir lika för alla. Fast man kunde ju också där utnyttja Google Scholar för att täcka in mer?
    Sedan är det ju detta med “samhällsdebatten”. Jag kan verkligen känna sympati för Bo Rothsteins position. Många journalister tycks ju inte vara särskilt intresserade av vad vi egentligen gör, utan vill bara ha någonting som går att göra “nyheter” av. Fast OK, jag kan se poängen med att, trots allt, åtminstone försöka att göra någon skillnad i debatten. Läs gärna:
    http://andreasjohanssonheino.blogspot.se/2013/02/ska-statsvetarna-svara-nar.html
    // Joakim Ekman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s