Hur snabbt vänder Mikael Damberg en atlantångare?

”– Det är som att vända en atlantångare. Man vrider om ratten häftigt, men det tar tid innan fartyget har svängt.”

Citatet är från utbildningsminister Jan Björklund, och är ett svar på frågan om varför regeringens utbildningspolitik inte lyckats bryta den negativa utvecklingen i den svenska skolan – 2010. Citatet är från den 16 september 2010, strax före riksdagsvalet. Skoldebatten ser dock fortfarande i princip likadan ut. I internationella jämförelser, som PISA, presterar de svenska eleverna allt sämre, men Jan Björklund hänvisar till att regeringens reformer ännu inte hunnit få effekt.

Detta kritiseras naturligtvis ännu mer nu än för fyra år sedan, och många har gjort sig lustiga över atlantångarmetaforen. SVTs Agenda http://www.svt.se/agenda/utbildningsministern-och-den-stora-baten gjorde till och med ett inslag där en sjökapten fick förklara hur lång tid det tar att vända en riktig atlantångare (några minuter), vilket Stefan Löfven glatt påpekade i sitt första maj-tal 2013.

Är det då rätt att hålla Jan Björklund ansvarig för den negativa utvecklingen i internationella resultatjämförelser som PISA? I Alliansens valmanifest från 2006 lovas vad jag kan se inget om att resultaten i sådana undersökningar ska förbättras. Det står däremot mycket om olika satsningar och reformer, till exempel att införa betyg tidigare. På en av Folkpartiets valaffischer från samma år står det däremot, under rubriken ”Framtidens nyheter”: ”Svenska skolan världsbäst på kunskap – tidigare betyg fjorde vändningen möjlig”, vilket Åsa Romson påminde om i en riksdagsdebatt i januari.

En stor båt. Men om regeringen redan borde ha vänt skolutvecklingen, hur snabbt kan oppositionen lova en vändning?

Det här illustrerar det Elin Naurin kallar löftesparadoxen. Forskningen visar att regeringar till största delen genomför det de lovar, medan väljare i hög utsträckning anser att regeringar bryter sina löften. Förklaringen är att forskarna utgår från vad som faktiskt lovas explicit i valmanifesten, medan vanligt folk mer tar fasta på de mer allmänna målsättningar som framkommer i debatten – till exempel att svensk skola ska bli världsbäst på kunskap. Väljarna tänker på utfall, medan politikerna lovar åtgärder. På Folkpartiets valaffisch specificerades det visserligen inte hur långt i framtiden nyheterna kom ifrån, men det är ju inte orimligt att som väljare tro att om svensk skola ska vara världsbäst i framtiden så borde resultaten sluta sjunka någon gång de närmaste åtta åren.

Jag tycker att ansvarsutkrävande är bra och en viktig del av valrörelsen, men syftet med det här inlägget är inte att anklaga Jan Björklund. Det är istället att lägga en liten sten till bygget av framtida ansvarsutkrävande. Den inför valet i höst favorittippade rödgröna oppositionen drar sig inte för att anklaga regeringen för de sjunkande resultaten i PISA-mätningar. Mikael Damberg skrev redan 2010:

”Samtidigt måste Jan Björklund och regeringen sluta att skylla bristerna på andra, och faktiskt ta sitt ansvar. Det duger inte att vänta på att nya styrdokument ska ge effekt om tio-femton år. Förändringar behövs här och nu. ”

Jag har därför följande fråga till Mikael Damberg. Om du blir utbildningsminister efter riksdagsvalet 2014, när kan vi förvänta oss att resultaten i PISA-undersökningarna börjar vända uppåt? 2015? 2016? 2018? Eller kommer det dröja flera mandatperioder? Svara till exempel här i kommentarsfältet.

Anledningen till att jag frågar är att Mikael Damberg efter valet naturligtvis har mycket små incitament att göra några utfästelser, vilket försvårar ansvarsutkrävande i efterkommande val. Men nu, under valrörelsen, tänker jag att vi har en möjlighet att utkräva mer konkreta löften av de kampanjande politikerna, som kan bidra till att lindra löftesparadoxproblematiken, inte bara när det gäller skolan. Alliansen lovade till exempel att ”reformera utnämningspolitiken”, men bemöter kritik om att många expolitiker får toppjobb med att de aldrig fastställde någon särskild procentsats som gräns. Om oppositionen vinner valet, vad kommer de då att göra för att se till att utnämningarna sköts professionellt? Socialdemokraterna har som vision att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020, mitt i nästnästa mandatperiod. Om det blir ett maktskifte 2014, hur låg ska arbetslösheten vara 2018 när vi ska utvärdera den första Löfven-regeringen?

Resonemanget går att tillämpa på alla områden. En politiker som vill lasta motståndarsidan för ett bristfälligt utfall borde rimligtvis vara väljarna skyldig ett mätbart löfte att själv åstadkomma ett bättre, och vara beredd att ta sitt ansvar om målet inte nås.

4 thoughts on “Hur snabbt vänder Mikael Damberg en atlantångare?

    • Tack för hänvisningen till de utbildningspolitiska målen. De är ju helt klart resultatmål, men vad jag kan se är alla, precis som arbetslöshetsmålet, satta till år 2020. Varför, förutom att det låter snitsigare med 2020 än 2018? Är det inte rimligt att man sätter mål som kan nås under en mandatperiod, eller i alla fall delmål? 2020 finns det ju inga möjligheter till ansvarsutkrävande.

  1. Intressant att särskilja politikers och väljares fokus, åtgärder och resultat!
    Det borde vara intressant för politiker med resultat som snabbt kan synas för väljarna med andra ord, såsom en webbsida som kan bli skapad och välkänd på mycket mindre än fyra år.
    — varken helt off topic eller on topic nedan —
    Mikael Damberg och Stefan Löfven med flera kom och lyssnade på lärarstudenter i Uppsala Universitet om vad vi trodde var vettigt, jag fick chans att prata med Mikael efteråt och han åtog sig att vidarebefordra ett meddelande till de politiker de framförallt angick. Tyvärr har ingen respons kommit än så länge.
    Min presentation hänvisar till forskningslitteratur och påpekar att språk är starkt kopplat till matematikresultaten just nu (PISA: 70% av variansen i matematikbetyget för 15åringar kunde kopplas/förklaras av elevens läsförståelse). Det drar ner alla som saknar ett nästintill perfekt språk. Visste du att det finns mer än 150 språk representerade i svenska skolsystemet? Svårtacklat! Med stöd av en statlig tjänst för översättning av utbildningsmaterial utnyttjande crowd-sourcing som presentationen föreslår, så skulle det faktiskt kunna bli en lite mer jämlik skola i samma veva som matematikresultat förhöjs. En av många förändringar som kan göras med relativt snabbt genomslag föreställer jag mig.
    http://prezi.com/x99sglkh4zcs/sprakligt-stod-i-matteboken-om-digitala-mojligheter/
    Erik
    – Snart färdig lärarstudent i matte&fysik, utan att ensam ha förmågan att skapa stödet som behövs för lärare och läromedelsutvecklare i skolsystemet.

  2. Mer kvantifierbara mål kan säkert vara bra inom områden där det inte är så stora ideologiska skillnader, och där det främst är regeringsduglighet som spelar roll för väljarna. Annars pågår ju en debatt om hur kvantitativa mål kan påverka styrningen på ett icke-önskvärt sätt:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Campbell%27s_law
    http://ekonomistas.se/2010/08/27/styra-efter-fel-mal/
    Om en folkpartist blir skolminister och ställer kunskapsskola mot flumskola, så kommer väl fallande resultat på olika kunskapstest vara ett problem, helt oberoende om folkpartisten under valrörelsen förbundit sig mot något speciellt mått på kunskap. Med kvantifierbara löften, finns det inte en risk att vi bara förskjuter löftesparadoxen en nivå, till att i stället gälla måtten? Som när socialdemokraterna anklagades för att gömma undan arbetslösheten, eller när alliansen kritiserades för deras skiftande sätt att kvantifiera utanförskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s