Statsministerduellen i SVT:s Agenda – påhopp eller egna förslag?

Val har en framåtblickande och en bakåtblickande del. Den bakåtblickande handlar om att utvärdera den sittande regeringens arbete under mandatperioden, och den framåtblickande om att utvärdera de olika partiernas förslag inför framtiden.

Både regering och opposition måste förhålla sig till båda delarna. Det ligger naturligtvis i både regeringens och oppositionens intresse att försöka framställa sitt eget program som det bästa inför framtiden. När det gäller den bakåtblickande delen handlar det för regeringen om att försöka försvara det de gjort under mandatperioden, och för oppositionen att försöka kritisera det regeringen gjort.

Anklagelser om att motståndarsidan saknar ett trovärdigt program för framtiden har kommit från båda håll. Oppositionen menar att regeringen är trött och bara föreslår skattesänkningar som lösningar på alla problem. Från regeringshåll har mycket av kritiken handlat om att oppositionen saknar ett sammanhållen vision och ett tydligt regeringsalternativ – Fredrik Reinfeldt (M) tackade också nej till en duell med Stefan Löfven(S) i SVT:s Agenda i februari 2013 med motiveringen att Löfven inte presenterat något regeringsalternativ.

Ikväll möttes dock statsministern och hans utmanare i en debatt i samma program. Jag försökte undersöka hur de två kombattanterna disponerade sin tid – valde de att prata om vad de själva står för, eller kritiserade de motståndaren?

Jag såg debatten med fyra stoppur, två för Löfven och två för Reinfeldt. En klocka per person användes för att hålla koll på hur länge personen pratade totalt. Med den andra klockan försökte jag hålla koll på hur mycket tid personen använde för att på något sätt prata om motståndarsidan. Det kunde röra sig om frågor, kritik, beskrivningar av motståndarens politik, möjliga konsekvenser av motståndarpolitiken, och dylikt. Gränsdragningen är givetvis inte allt helt klar och jag har bara gått igenom debatten en gång så siffrorna får tas med en ordentlig nypa salt. Resultaten presenteras i diagrammet nedan.

diagram

Löfven och Reinfeldt pratade ungefär lika länge – nio minuter för Löfven och ungefär nio och en halv för statsministern. Min uppfattning var att Löfven var betydligt mer offensiv än Reinfeldt, och använde dryga hälften av sin talartid (51%) för att kritisera regeringens politik eller beskriva hur saker och ting blivit sämre under regeringens tid vid makten. Fredrik Reinfeldt var i mina ögon betydligt mer defensiv, och ägnade mycket tid till att prata om vad de gjort under mandatperioden, men också vad de själva föreslår inför framtiden. I början av debatten påtalade Reinfeldt också flera gånger hur lika regeringens och Socialdemokraternas ståndpunkterna är, vilket Löfven försökte värja sig emot.

Enligt min klocka använde Reinfeldt en dryg tredjedel (34%) av sin talartid till kritik av motståndarsidan. Framförallt var det när ämnet var arbetsmarknadspolitik som han kritiserade Löfven. Reinfeldt fokuserade då mycket på vad han uppfattade som bristande finansiering i den socialdemokratiska budgeten.

Som sagt, ta siffrorna med en nypa salt, men de ger en tämligen väntad bild av en debatt mellan en oppositionsledare och en statsminister inne på sitt åttonde regeringsår. Oppositionsledaren kritiserar och statsministern försöker försvara sin regeringstid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s