Förändringar i frågeägarskap

Frågeägarskap, ibland kallat sakägarskap, är ett ofta använt begrepp både i den offentliga debatten och inom den statsvetenskapliga forskningen. Anledningen till intresset för begreppet är sannolikt idén att det eller de politiska partier som ”äger” de frågor som står högst på den politiska dagordningen i ett visst val gynnas av detta och ökar sina chanser att vinna valet. Inom forskningen fick begreppet ett genombrott på 80-talet, även om några tidigare studier hade resonerat på liknande vis.

Frågeägarskap är dock ett ganska svårt begrepp att precist definiera, och dessutom brukar det i empiriska studier mätas på många olika sätt i frågeundersökningar. De flesta sätt att mäta frågeägarskap brukar dock ligga ganska nära formuleringar som ”Vilket parti tycker du har bäst politik när det gäller XX?”. Ibland används istället frågor i stil med ”Vilket parti är mest kompetent när det gäller att hantera XX?”.

I de tidiga frågeägarskapsstudierna (tex Budge och Farlie 1983 Explaining and Predicting Elections) betraktades frågeägarskapet som stabilt och mer eller mindre oföränderligt. Vissa partier ägde helt enkelt vissa frågor, och detta betraktades som konstanter över tid, medan själva dagordningen varierade mellan olika val. Med detta synsätt blev kampen om dagordningen det centrala: det parti som lyckades få sina frågor högst på agendan ökade sina chanser att vinna valet. Grunden för frågeägarskapet sågs som något historiskt givet, det berodde på partiernas historia och deras ”sociala baser”, dvs de väljargruppskoalitioner de främst appellerade till.

Vissa frågor betraktades emellertid redan från början som undandtagna från denna stabilitet och betraktades istället som enbart ”tillfälligt” ägda beroende på omständigheterna. Framförallt gällde detta ekonomin. Vilket parti som ägde de ekonomiska frågorna berodde på framförallt på hur väl regeringspartierna hade presterat på området under den gångna mandatperioden. Lite senare myntades begreppet ”performance issues” av Petrocik (1996) för denna typ av frågor som anses bero mer på de politiska resultat partierna har presterat på frågeområdet under den senaste tiden än på deras historiska sociala baser. Ett svenskt begrepp skulle kunna vara ”resultatberoende frågor”.

Även om den internationella forskningen länge utgick från att frågeägarskap är ett stabilt fenomen så har många studier på senare tid rapporterat enstaka fall av tydlig förändring där ett parti har förlorat sitt ägarskap och något annat parti har tagit över det. Exempel på sådana enstaka fall finns från flera länder, men i Sverige är det mest tydliga exemplet på senare tid moderaternas övertagande av arbetslöshetsfrågan 2006 som socialdemokraterna länge på ett näst intill självklart sätt ägde.

Den starkt minskande andelen starkt partiidentifierade väljare i den svenska väljarkåren (se tex SCB-rapporten ”Allt mer lättrörliga väljare” av Henrik Oscarsson och Sören Holmberg) har också spätt på misstankarna att det ska bli allt lättare för ett politiskt parti att ta över frågeägarskap i en fråga som ett annat parti tidigare har ägt. Utan starka band till ett parti kan det även bli lättare att ändra uppfattning om vilket parti som har bäst politik i en fråga.

Men stämmer verkligen detta? Systematiska översikter över hur vanligt skiften i frågeägarskap egentligen är har länge saknats. Även om ett stort frågebatteri om vilka partier som har bäst respektive sämst politik på olika områden har ställts ända sedan 1979 i de svenska valundersökningarna har rapporter och analyser av dessa inte tidigare tagit ett samlat grepp på hela tidsserien för att undersöka stabilitet kontra förändring i frågeägarskap. I ett nyligen publicerat bokkapitel av Johan Martinsson, Stefan Dahlberg och Love Christensen (2013) i boken Stepping stones görs dock just en sådan sammanhållen analys.

Innan vi går in på resultaten i ovan nämnda bokkapitel behöver vi stanna upp och fundera lite över rimligheten i själva begreppet frågeägarskap i förhållande till hur den offenliga politiska debatten och medierapporteringen brukar se ut. Jag menar att begreppet frågeägarskap enbart hör hemma på en relativt abstrakt nivå. Begreppet är i första hand tillämpbart på så kallade valensfrågor, det vill säga frågor där de allra flesta är överens om vad målet är, att det är någonting bra, frågor där det som skiljer människor politiskt främst är hur någonting ska uppnås, och hur viktigt det är i förhållande till andra frågor, problem eller målsättningar. Näraliggande exempel på sådana frågor kan vara arbetslöshet (lägre), miljö (renare, bättre), tillväxt (högre), skola och utbildning (bättre kvalitet). Olika partier kan då betraktas som mer eller mindre kompetenta att lösa och hantera dessa olika problem och frågor. Om vi däremot pratar på en mer konkret politisk nivå så bör inte sakfrågeägarskapsbegreppet tillämpas. Om vi talar om en åtgärd för att uppnå ett mer abstrakt mål, exempelvis hur arbetslösheten ska bekämpas, miljön räddas, eller skolan förbättras, där människors åsikter kan gå i tydligt olika riktningar, så är det tveksamt om något politiskt parti kan säga ”äga” en sådan fråga. Vi bör alltså hålla oss till mer abstrakta målsättningar och problem när vi pratar om frågeägarskap. När det gäller konkreta politiska förslag och åtgärder, exempelvis jobbskatteavdrag, byggandet av vindkraftverk, eller tidigare betyg i skolan, så är det rimligare att prata om åsiktsöverensstämmelse mellan väljare och partier istället för om ”ägarskap”.

En koppling finns ju förstås i och med att det parti som föreslår den typ av lösningar som flest väljare uppskatter (åsiktsöverensstämmelse) har lättare att bli uppfattat som mer kompetent när det gäller att hantera en fråga och därmed lättare att uppnå frågeägarskap bland de väljare som har en åsikt om hur någonting bäst uppnås. Bland andra väljargrupper däremot kan ett bra ”track record”, att i regeringsställning ha uppvisat goda resultat på ett område, istället leda till frågeägarskap. Detta sagt redogör jag i det följande för huvuddragen i den analys jag och mina medförfattare gör i bokkapitlet Change and Stability in Issue Ownership: The Case of Sweden 1979-2010.

För att analysera förändringar i ägarskap använder vi en enkelt beräkning baserad på de frågor som har ställts i de svenska valundersökningarna sedan 1979 där de som deltar i undersökningen får svara både på om något eller några partier enligt deras mening har en bra politik när det gäller olika områden, och om något eller några partier har en dålig politik inom en rad olika områden. Baserat på dessa båda indikatorer skapar vi sedan ett så kallat balansmått där vi subtraherar andelen av svarspersonerna som säger att ett visst parti har en dålig politik från andelen som säger att samma parti har en bra politik. På så sätt erhåller vi en siffra mellan -100 till +100 för varje parti och fråga. Därefter betraktas helt enkelt det parti som har det mest positiva balansmåttet som ägare av en viss fråga. Svårare är däremot att bestämma hur förändring i frågeägarskap ska mätas. I bokkapitlet använder vi inte mindre än fyra olika definitioner av förändring.

Den enklaste av de fyra definitionerna (definition ett) räknar varje gång ett nytt parti får högst balansmått som en förändring i frågeägarskap. Om vi räknar på det sättet ser vi att i genomsnitt drygt fyra och ett halv fråga har bytt ägare i varje val mellan 1982 och 2010. Och då ingår ändå bara 19 olika frågor i vår analys. Det finns helt enkelt ett ganska stort antal frågor där ägarskapet pendlar ganska ofta, och ett mindre antal frågor som är relativt stabila och tillhör samma parti val efter val. Om vi däremot endast räknar när ett nytt parti tar över en fråga från ett annat parti som haft ägarskapet minst två val i rad (definition två) sjunker det genomsnittliga antalet övertagandet drastiskt till en och en halv fråga. Övertaganden av mer stabila frågeägarskap är alltså betydligt mer ovanligt.

Hur är det då med iden att förändringar i ägarskap har blivit allt vanligare på senare år? Vi illustrerar resultatet med en enkel graf över antalet förändringar i frågeägarskap från som ägt rum enligt Valundersökningarna sedan 1982.

Antal förändringar i frågeägarskap

Antal förändringar i frågeägarskap per val 1982-2010

I figuren ser vi antalet transitioner av frågeägarskap under olika val. Vi kan direkt se att det är relativt vanligt med förändringar i frågeägarskap. Till stor del beror detta på att det i många frågor saknas en klart dominerande frågeägare. Det parti som har mest positivt balansmått leder ofta inte med särskilt mycket över det parti som har näst mest positivt balansmått.

Går vi då mot att det blir allt vanligare med förändringar i frågeägarskap? Tja, grafen visar oss direkt att de tre val under perioden med störst antal ägarskapstransitioner alla tillhör de fyra senaste valen av de nio som ingår i undersökningen. Ser vi till de fyra senaste valen är genomsnittet ungefär 5,8 jämfört med de fem första valens 3,8. Å andra sidan visar en närmare granskning att denna ökning helt beror på ökad volatilitet i ägarskapet kring ekonomiska frågor. Såväl 1998, 2002 som 2010 består två ägarskapstransitioner av något av områdena Sveriges ekonomi, arbetslöshet, eller skatter. Enligt frågeägarskapsteorin brukar sådana frågor inte bedömas som ”ägda” på samma sätt, utan som mer beroende av kortsiktiga resultat hos regeringspartier. Vi kan alltså samtidigt konstatera att antalet ägarskapstransitioner har ökat sedan andra halvan av 1990-talet, och att denna ökning förklaras av en ökad volatilitet i ägarskapet av ekonomiska frågor.

Nåväl, tänker den nyfikne. Vilka är då de frågor där vi har sett förändringar i frågeägarskap i svensk politik under den drygt 30 år långa period vi här har möjlighet att studera? Det kommer ni få reda på i ett kommande uppföljande inlägg på samma tema.

One thought on “Förändringar i frågeägarskap

  1. Ping: Lucka #12: Om sakfrågeägarskap |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s