Informationseffekter och valdeltagande bland svenska väljare

Det här är ett gästinlägg av Stefan Dahlberg, forskare på statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

***

I ett tidigare inlägg här på Politologerna skriver Maria Solevid förtjänstfullt om svenska väljares kampanjexponering. I det här gästinlägget ämnar jag att undersöka vilken effekt exponeringen för olika typer av partirelaterad information har på individers röstningsbenägenhet.

I Solevids inlägg framgick att det traditionellt sett varit valbroschyrer eller olika trycksaker adresserade till väljarna som kommit att utgöra den vanligaste kommunikationskanalen mellan väljare och valda. Dock har andelen väljare som tagit del av den trycka informationen minskat något under senare val till förmån för partiernas Internetsidor, vilka framförallt i de senaste valen seglat upp till en klar tredjeplats som en av de främsta direkta länkarna mellan väljarna och deras partier. Den mest påtagliga förändringen gällande utbudet av olika informationskanaler kom dock i samband med 2009 års val till Europaparlamentet då det blev tillåtet för de politiska partierna att göra TV-reklam, vilket var ett relativt nytt inslag i svenska valkampanjer. Såsom framgick i Solevids inlägg hade partiernas TV-reklam i 2009 års val en enastående genomslagskraft då 66 procent av väljarna uppgav att man sett reklam för något av partierna under valrörelsen – att jämföra med andelen som läst en trycksak (43 procent) eller besökt något partis hemsida (15 procent). Bland de mer angelägna frågeställningarna i sammanhanget, vid sidan av vilken typ av information som har nått väljarna, återfinns naturligtvis frågan om eventuella informationseffekter på det individuella valdeltagandet.

Informationseffekter på valdeltagandet
I tabell 1 nedan genomförs ett antal regressionsanalyser som visar hur mycket sannolikheten för att rösta ökar som ett resultat av att ha exponerats för olika typer av politisk information. En effekt på .10*** visar i det här sammanhanget att sannolikheten att gå och rösta ökar med tio procentenheter om man sett något av partiernas reklaminslag via TV. Intressant att notera är att tillskillnad från tidigare resultat där TV-reklam utgör den i särklass effektivast informationskanalen i fråga om kvantitet, är det inte effekten av att ha tagit del av partiernas reklaminslag i TV som har starkast påverkan i fråga om individuellt valdeltagande. Istället återfinner vi de starkaste effekterna från att ha läst valbroschyrer eller andra trycksaker från partierna eller från att ha besökt partiernas hemsidor på Internet.

tabell1

Dock går det inte att komma ifrån att vi på basis av ovanstående analyser inte kan uttala oss med någon säkerhet om kausaliteten i sambandet. Dvs. huruvida det är informationen i sig som genererar de positiva effekterna på valdeltagandet eller om det är de redan frälsta med en initial hög röstbenägenhet som av den anledningen valt att aktivt ta del av partiinformationen. För att överhuvudtaget kunna säga någonting om detta krävs väljardata i panelform, vilket inte finns tillgängligt för de traditionella Europaparlamentsvalundersökningarna. Däremot har vi i samband med 2009 års val tillgång till E-panelen, vilken är en panelstudie som genomfördes i samband med valrörelsen 2009 vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet (se Dahlberg, Oscarsson & Kumlin 2006 och metodbeskrivning i slutet av inlägget).

För att undersöka orsakssambanden mellan olika informationskanaler kontra röstbenägenhet ställdes samma frågor gällande informationsinhämtning, hämtade från de traditionella urvalsbaserade väljarundersökningen, till deltagarna i E-panelen i samband med valrörelsen 2009. Frågorna ställdes vid olika tidpunkter tillsammans med frågor röstningsintention.

Såsom framkommer i figur 1 och 2 nedan tycks det i huvudsak vara intentionen att delta i valet vid tidpunkt 1 som förklarar läsandet av valbroschyrer snarare än det omvända. Dvs. att valbroschyrsläsande vid tidpunkt 1, under kontroll för röstningsintention vid samma tidpunkt, påverkar faktiskt valdeltagande vid tidpunkt 2. Förvisso finns en signifikant effekt av att ha läst valbroschyrer på valdeltagandet men effekten i fråga är betydligt mindre i jämförelse med effekten av att redan ha tänkt rösta kontra att läsa valbroschyrer. Noga räknat visar resultaten i figur 1 på en 60 procentenheters högre sannolikhet att rösta om man redan tidigt under valrörelsen hade en stark röstningsintention medan läsandet av en valbroschyr ökar sannolikheten att rösta med 5 procentenheter.

Figur 1. Regressionsmodell (kors-laggad OLS) gällande effekten av att ha läst valbroschyrer eller andra partirelaterade trycksaker på röstningsintention och faktiskt valdeltagande vid två olika tidpunkter (förval och efterval - EUP-valet 2009). Valdeltagande (VD) och valbroschyrsläsning är båda kodade som  dikotoma variabler (0-1). Detta medför att analyserna kan genomföras med  vanlig OLS-regression då resultaten, av förklarliga skäl, blir de samma som vid  logistisk regression.

Figur 1. Regressionsmodell (kors-laggad OLS) gällande effekten av att ha läst valbroschyrer eller andra partirelaterade trycksaker på röstningsintention och faktiskt valdeltagande vid två olika tidpunkter (förval och efterval – EUP-valet 2009). Valdeltagande (VD) och valbroschyrsläsning är båda kodade som dikotoma variabler (0-1). Detta medför att analyserna kan genomföras med vanlig OLS-regression då resultaten, av förklarliga skäl, blir de samma som vid logistisk regression.

Resultaten är de samma när det gäller effekten på valdeltagande av att ha besökt något av partiernas hemsidor på Internet. Resultaten pekar därmed mot att det inte är fråga om några egentliga informationseffekter på valdeltagandet av att ha läst valbroschyrer eller att ha besökt partiernas hemsidor på Internet. Istället verkar det som om dessa aktiviteter genomförs som en följd av egenintresse och en initialt högre röstbenägenhet. Dock skall det återigen framhållas att resultaten endast är giltiga för E-panelens respondenter och inte för väljarkåren i stort. För att ytterligare stärka tilltron till resultaten krävs därför antingen replikeringar av studien alternativ att den genomförs på ett slumpmässigt urval av väljare.

Figur 2. Regressionsmodell (kors-laggad OLS) gällande effekten av att ha besökt partiernas hemsidor på Internet kontra röstningsintention och faktiskt valdeltagande vid två olika tidpunkter (förval och efterval - EUP-valet 2009). Valdeltagande (VD) och hemsidesbesök är båda kodade som dikotoma variabler (0-1).

Figur 2. Regressionsmodell (kors-laggad OLS) gällande effekten av att ha besökt partiernas hemsidor på Internet kontra röstningsintention och faktiskt valdeltagande vid två olika tidpunkter (förval och efterval – EUP-valet 2009). Valdeltagande (VD) och hemsidesbesök är båda kodade som dikotoma variabler (0-1).

Så långt visar alltså resultaten att informationseffekterna i samband med EUP-valet 2009 är allt annat än imponerande. Men hur var det då med TV-reklamen? 66 procent uppgav att de sett minst ett TV-inslag från något av partierna och i analysen baserad på tvärsnittsdata i tabell 1 fanns det även en robust och signifikant effekt av TV-exponering och valdeltagande.

Figur 3. Regressionsmodell (kors-laggad OLS) gällande effekten av att ha sett partiernas reklaminslag i TV kontra röstningsintention och faktiskt valdeltagande vid två olika tidpunkter (förval och efterval - EUP-valet 2009). Valdeltagande (VD) och TV-reklamstittande är båda kodade som dikotoma variabler (0-1).

Figur 3. Regressionsmodell (kors-laggad OLS) gällande effekten av att ha sett partiernas reklaminslag i TV kontra röstningsintention och faktiskt valdeltagande vid två olika tidpunkter (förval och efterval – EUP-valet 2009). Valdeltagande (VD) och TV-reklamstittande är båda kodade som dikotoma variabler (0-1).

När det gäller effekterna av den partiinformation som väljarna inte aktivt uppsöker, i det här fallet TV-baserad reklam, återfinns i panelanalysen i princip inga effekter alls. I det här specifika fallet verkar det därmed inte som om TV-reklamen i sig har haft någon avgörande effekt på valdeltagandet. Den effekt som trots allt framkom i tabell 1 kan således, som nämnts, vara ett resultat av selektiva perceptioner där det är de politiskt intresserade och röstningsbenägna väljarna som även kommer ihåg att man sett partiernas reklam inslag i TV.

Slutsatser
Summa summarum tycks det alltså utifrån ovanstående analyser som om de inledningsvis positiva informationseffekterna på individers röstningsbenägenhet inte håller sträck i det långa loppet. Resultat indikerar att det istället är individer med en redan initial hög röstbenägenhet som väljer att aktivt ta del av information från partierna snarare än att det skulle vara informationen i sig som genererar de positiva effekterna på valdeltagandet. Samtidigt skall det understrykas att informationseffekter av den här typen är svårfångade. Svårigheten i sammanhanget består i att isolera vad som påverkar vad. Det går därför inte helt att utesluta att information inte spelar roll bara för att det främst är de redan övertygade väljarna som aktivt tar del av partiernas information. I det här fallet tycks det, som nämnts, som om det främst är de politiskt intresserade väljarna som vid tidpunkt 1 söker information, samtidigt har de vid den tidpunkten ännu inte har röstat. Man kan därför inte utesluta att informationen i sig trots allt kan antingen stärka eller försvaga röstningsintention bland dessa individer vid tidpunkt 2 vid själva röstningsbeslutet.

Referenser
Bäck, Henry och Maritta Soininen. 2003. Politisk annonsering eller nätverkande? Uppföljning och utvärdering av partiernas särskilda informationsinsatser till invandrarväljare vid 2002 års val. . Stockholm: Justitiedepartementet.
Dahlberg, Srefan, Henrik Oscarsson och Kumlin Staffan. 2006. ”E-panelen 2006. Metodrapport från en sexstegs panelstudie i samband med riksdagsvalet 2006.” Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen.
Dahlberg, Stefan; Sebastian Lundmark and Johan Martinsson. (2012) How representative is a self-selected web-panel? – The effect on representation of different sampling procedures and survey modes. Paper presented at the American Association for Public Opinion Research (AAPOR) Conference in Orland, May 17 – May 20, 2012.
Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (red) (2010) Väljarbeteende i Europaval, Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.
Metodbeskrivning
E-panelen 2009 baserades på ett självselekterat urval om 2 098 respondenter, vilka under en fyraveckorsperiod fick besvara totalt fyra olika enkäter. Det självselekterade urvalet innebär att resultaten inte kan generaliseras till väljarkåren i stort. Å andra sidan gör panelstrukturen det möjligt att faktiskt undersöka kausaliteten mellan olika informationseffekter kontra valdeltagande, vilket gör den till ett värdefullt komplement till de traditionella riksrepresentativa väljarundersökningarna. Av erfarenheten vet vi nämligen att effekter och orsakssamband ofta är mindre känsliga för skeva eller icke-slumpmässiga urval till skillnad från rena nivåskattningar, vilka inte låter sig göras på basis av E-panelens data (Dahlberg, Lundmark och Martinsson 2012).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s