Förändringar i frågeägarskap

Frågeägarskap, ibland kallat sakägarskap, är ett ofta använt begrepp både i den offentliga debatten och inom den statsvetenskapliga forskningen. Anledningen till intresset för begreppet är sannolikt idén att det eller de politiska partier som ”äger” de frågor som står högst på den politiska dagordningen i ett visst val gynnas av detta och ökar sina chanser att vinna valet. Inom forskningen fick begreppet ett genombrott på 80-talet, även om några tidigare studier hade resonerat på liknande vis.

Frågeägarskap är dock ett ganska svårt begrepp att precist definiera, och dessutom brukar det i empiriska studier mätas på många olika sätt i frågeundersökningar. De flesta sätt att mäta frågeägarskap brukar dock ligga ganska nära formuleringar som ”Vilket parti tycker du har bäst politik när det gäller XX?”. Ibland används istället frågor i stil med ”Vilket parti är mest kompetent när det gäller att hantera XX?”.

Fortsätt läsa

Lyssnar politiker när vi ber dem att lyssna?

I årets valrörelse har partierna deklarerat att de kommer att försöka skapa personliga kontakter mellan väljare och partirepresentanter. I ett tidigare inlägg här på Politologerna skriver Maria Solevid om hur ofta väljare uppger att de blir kontaktade av politiker i valrörelser. Det här inlägget handlar om när kommunikationen går den andra vägen, det vill säga när politiska samtal sker på medborgarnas initiativ.

I ett kapitel i Sören Holmbergs vänbok Stepping Stones (Gothenburg Studies in Politics 2013) skriver Patrik Öhberg och jag att vi som forskare vet ganska lite om hur politiker påverkas av att medborgare kontaktar dem. I texten får politikerna själva svara: Tycker de att direktkontakter med enskilda politiker är ett effektivt sätt för medborgare att påverka politiken? Vi använder 2010-års riksdagsundersökning där det ställdes en fråga till de svenska riksdagsledamöterna om vilka sorters medborgerligt politiskt deltagande som de tycker är effektiva.  Fortsätt läsa