Vem attackerade vem i partiledardebatten… 2002?

Ikväll är det direktsänd partiledardebatt i SVT, med alla riksdagspartierna representerade. Förra gången det begav sig försökte jag räkna hur partiledarna fördelade sin kritik mellan varandra. Varje gång en partiledare nämnde en annan partiledares eller partis namn i uppsåt att kritisera, eller gjorde tydliga referenser till ett visst partis politik räknade jag det som en ”attack” (oavsett hur lång den var). Utifrån detta gjorde jag en matris som, var min tanke, skulle ge en bild av debattens karaktär. Några huvudsakliga slutsatser var att

  1. Kritik förekom bara över blockgränserna
  2. Sverigdemokraternas Jimmie Åkesson fördelade kritiken jämnt mellan blocken
  3. Fredrik Reinfeldt (M) fokuserade nästan uteslutande på Stefan Löfven (S), och Löfven fokuserade också mycket på Reinfeldt, vilket gav karaktären av en statsministerdebatt dem emellan.

Ikväll är planen att jag ska se debatten på plats och jag tänkte då göra samma typ av analys. Det blir givetvis intressant att se om mönstren från den förra debatten upprepas, men jag tänkte också att det kunde vara nyttigt att sätta det hela i perspektiv. Flera, inklusive tidigare statsministern Ingvar Carlsson, har till exempel hävdat att Sverige fått en allt mer utpräglad blockpolitik och avsaknaden av kritik inom blocken skulle kunna tolkas som ett symptom på detta. Men såg det då annorlunda ut innan Alliansen bildades?

Jag tittade igenom slutdebatten inför riksdagsvalet 2002 (finns här på SVT:s Öppet Arkiv) och gjort en analys av kritikmönstren. Först trodde jag att det skulle vara outsägligt tråkigt att se en tolv år gammal debatt, men det var faktiskt oväntat intressant att höra de olika argumenten med facit i hand, eller åtminstone tolv års erfarenhet av hur det faktiskt gick. De flesta partiledarna verkar till exempel övertygade om att Irak vid tidpunkten hade massförstörelsevapen, och Göran Persson pratar om att de lyckats vända trenden med nedåtgående skolresultat, och verkligheten visade sig vara annorlunda i båda fallen. Det var också intressant att höra diskussionen om borgerliga förslag som nu blivit verklighet, så som vårdnadsbidraget, RUT-avdraget, tidigare betyg i skolan och omfattande sänkningar av inkomstskatten för att nämna några exempel. Hursomhelst, nedan visas diagrammen för slutpartiledardebatten 2002 och partiledardebatten 6/10 2013.

Vem attackerade vem i slutdebatten inför riksdagsvalet 2002?

Vem attackerade vem i slutdebatten inför riksdagsvalet 2002?

Vem attackerade vem i partiledardebatten 6/10 2013?

Vem attackerade vem i partiledardebatten 6/10 2013?

Vad finns det för skillnader och likheter? Den mest påtagliga likheten är att det även 2002 i princip inte förekom någon kritik alls inom blocken. Gudrun Schyman nämnde vid ett tillfälle att hon tyckte att regeringen kunde gjort mer inom utrikespolitiken, och Lars Leijonborg had en liten anmärkning mot Alf Svensson om att det visst var relevant att använda ordet ”kvinnofälla”, men det var inte mycket mer än så. Trots att Sverige 2002 styrdes av en enpartiregering och de borgerliga partierna ännu inte hade börjat kalla sitt samarbete för Alliansen var sammanhållningen inom blocken i det närmaste total. Det betyder naturligtvis inte att vi nu inte har mer blockpolitik nu än då. De borgerliga partierna har till exempel sedan maktskiftet 2006 börjat rösta i total enighet i riksdagen. Men det ligger väl antagligen i de här debatternas natur att man vill minimera motsättningar inom blocken. Kanske skulle en motsvarande analys av en debatt från ännu längre tillbaka visa på annorlunda mönster, men det verkar alltså som blocksammanhållningen i debatterna inte är någon helt nytt fenomen.

En annan intressant skillnad är att det inte verkar ha funnits samma arbetsfördelning 2002 som 2013. Partiledarna för de rödgröna partierna kritiserade 2002 alla Bo Lundgren i relativt hög utsträckning. 2013 var det nästan bara Stefan Löfven som kritiserade Fredrik Reinfeldt, trots att han är statsminister. Min gissning är att de rödgröna vill hålla fram Löfven som statsministerkandidat och att det därför är han som ska föra fram kritiken mot statsministern, men det är bara en spekulation. Vi får se hur det ser ut ikväll.

I debatten 2002 var det nästan ingen som uttryckligen kritiserade Maud Olofsson, medan det i debatten 2013 var väldigt lite kritik mot Göran Hägglund. Jag har inget bevis för det, men jag skulle tro att det för partier med lågt stöd i opinionsmätningarna är positivt att bli attackerad. Det ger ju möjlighet att försvara sig och då föra fram sina egna ståndpunkter, vilket ger möjligheten att övertyga någon. Att inte synas alls är troligen värre än att bli påhoppad. Men det har naturligtvis också att göra med attackens natur – en attack som synliggör en ideologisk skiljelinje är nog bättre för den attackerade än en anklagelse om inkompetens.

Slutligen har jag tagit fram ett rivalitetsmått. Det är helt enkelt procentsatsen för partiledare A:s kritik mot partiledare B multiplicerat med procentsatsen för partiledare B:s kritik mot A. När båda partiledarna lagt all sin energi på att kritisera varandra blir måttet 100%*100%=100. Poängen är att måttet blir lågt om kritiken inte är ömsesidig – 100%*0%=0. Nedan visas de fem mest framträdande ”rivaliteterna” 2002 och 2013.

rivalitet

I båda debatterna stod den största konflikten mellan ledarna för de två största partierna, även om den var ännu tydligare 2013. Intressant är att den näst största rivaliteten 2002 var mellan Persson och Leijonborg, vilket kanske är en indikation på Folkpartiets lyckade val 2002, då partiets visserligen var i blåsväder på grund av sitt förslag om språktester för medborgarskap men också gjorde ett extremt bra val. 2013 var det istället miljöpartiets Åsa Romson som utbytte kritik med Folkpartiets Jan Björklund.

Det viktigaste med en partiledardebatt är naturligtvis de olika åsikter och förslag som förs fram av partiernas representanter. Syftet med debatten är att underlätta för oss väljare att göra ett bra och informerat val på valdagen, och analyser av det här slaget som är egentligen mest kuriosa. Men för den som är intresserad hur konfliktlinjerna går tycker jag att de är ganska illustrativa. Håll nu tummarna för att det blir en konstruktiv och upplysande debatt ikväll!

One thought on “Vem attackerade vem i partiledardebatten… 2002?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s