Vem bestämmer i Sverige? En nätverksanalys av Fokus 100 mäktigaste

Makt är ett centralt begrepp inom statsvetenskapen, men inte helt lätt att mäta. Jag är därför fascinerad av alla sätt att försöka mäta makt, särskilt de som går bortom formella positioner. I ett tidigare inlägg försökte jag och Gissur Ó Erlingsson mäta olika former av inflytande i Göteborgs styrelser och nämnder genom nätverksanalys. I det här inlägget tänkte jag istället göra en nätverksanalys på den nationella makteliten för att se om det kan säga något nytt.

Alla nätverksanalyser utgår från någon typ av kopplingar mellan individer. I det tidigare inlägget räknade vi det som en koppling att sitta i samma styrelse. Problemet med ett sådant tillvägagångssätt är att analysen blir helt begränsad till formella uppdrag. Här tänkte jag istället utgå från ett enkelt antagande: två personer som nämns i samma tidningsartikel har antagligen något med varandra att göra. Antingen håller person A och B på med samma sak, eller så reagerar A på något B gjort, eller vice versa. Om person A dessutom har stor makt är det inte orimligt att anta att B också har någon typ av makt, i alla fall om B vid upprepade tillfällen förekommer i samma artikel som A.

Vilka artiklar ska man då leta i? Jag utgick från magasinet Fokus årliga och erkänt ovetenskapliga men antagligen mycket träffsäkra lista över Sveriges 100 mäktigaste personer för året 2013. Listan kom i november. Jag sökte i nyhetstextarkivet Retriever på var och en av dessa 100 personers namn i artiklar från det senaste året i DN, SvD, GP, Aftonbladet och Expressen. Nyhetsarkivet har en funktion som visar namn som förekommer i de artiklar som man fått som sökträffar, det vill säga namn som förekommer i samma artiklar som jag sökt på. Jag har ingen information om hur funktionen fungerar, men jag gissar att det är de vanligast förekommande namnen. För Fredrik Reinfeldt förekommer till exempel Stefan Löfven, Annie Lööf, Jan Björklund, Anders Borg, Jonas Sjöstedt, Gustav Fridolin, Magdalena Andersson, Jimmie Åkesson och Gudrun Schyman – personer som ju Fredrik Reinfeldt har en del att göra med. I analysen har Reinfeldt alltså en koppling till var och en av dessa personer.

Varje gång en person är en av de vanligast förekommande i någon annan persons artiklar får denne en inlänk. Detta ger upphov till ett nätverk, där personer med många inlänkar blir mer centrala. I bilden nedan visas hur den centrala delen av nätverket ser ut. Större namn betyder att personen har många inlänkar.

Den centrala delen av nätverket. Fredrik Reinfeldt är mest central med 55 inlänkar.

Den centrala delen av nätverket. Fredrik Reinfeldt är mest central med 55 inlänkar.

Fredrik Reinfeldt är den som sticker ut mest, och han har också flest inlänkar – 55 stycken. Han är alltså en av de vanligast förekommande personerna i artiklar om 55 av Sveriges 100 mäktigaste personer enligt Foks, vilket visar vilken central roll han som statsminister har i svensk politik.

Utifrån datan går det också att göra en mer formell analys. Jag har använt ett mått som kallas för Eigenvector Centrality. I stora drag går det ut på att personer med många inlänkar är mer centrala, men där länkar från centrala personer är mer värda än inlänkar från mindre centrala personer. En person som ofta förekommer i samma artiklar som Reinfeldt är antagligen mäktigare än en person som ofta förekommer i samma artiklar som Helene Öberg, sammankallande i Miljöpartiets partistyrelse och sist på Fokus lista. I den första tabellen visas information för de tio personer som toppade Fokus lista.

Tio-i-topp på Fokus lista.

Tio-i-topp på Fokus lista.

Överlag är överensstämmelsen mellan Fokus topp tio och den ranking vi får av nätverksanalysen inte så tokig – topp tre är till exempel densamma, Borg, Reinfeldt och Löfven, även om Borg i min ranking är på tredje plats (korrelationen mellan listorna är cirka 0,5). Sex av tio personer återfinns på båda listorna. Karl-Petter Thorwaldsson och Anna Kinberg-Batra hamnar dock på delad sistaplats i min ranking, eftersom de inte har några inlänkar. Dock är det ju uppenbart att de har en hel del faktisk makt, men de förekommer uppenbarligen inte lika ofta i nyhetsartiklar tillsammans med mäktiga personer som vissa andra på listan. Hur ser då tio-i-topp ut om vi sorterar efter nätverksrankingen?

Tio-i-topp mest centrala personer i nätverksanalysen.

Tio-i-topp mest centrala personer i nätverksanalysen.

Fyra nya namn tillkommer då, två partiledare, ett språkrör och en talesperson. Sjöstedt, Lööf och Fridolin finns alla på plats 11-20 på Fokus lista, men Gudrun Schyman fanns inte med alls, vilket väl får ses som en missräkning givet det inflytande Feministiskt Initiativ haft över den politiska debatten de senaste månaderna. Slutligen tänkte jag titta på vilka de högst rankade personerna som inte fanns med på Fokus lista är.

De tio personer som är mest centrala i nätverksanalysen utan att vara representerade på Fokus lista.

De tio personer som är mest centrala i nätverksanalysen utan att vara representerade på Fokus lista.

De fyra översta personerna hamnar alla bland de 20 främsta i nätverksrankingen trots att de inte fanns på Fokus lista – Schyman, Maud Olofsson (som dock främst förekommit i anslutning itll Nuon-affären), Mona Sahlin och Vänsterpartiets Ulla Andersson. Därefter följer civil- och bostadsminister Stefan Attefall och den moderate partisekreteraren Kent Persson. På plats sju till tio är det en blandad skara – från Vladimir Putin till skypegrundaren Niklas Zennström och Nordeas VD Christian Clausen.

Vad lär vi oss då av det här? Antagligen framförallt att Gudrun Schyman borde varit med på Fokus lista, men jag tycker ändå att det är fascinerande att man kan få fram en hyfsat bra lista på mäktiga personer utan att jag behövde göra några egna subjektiva bedömningar själv. Nu förlitade jag mig förvisso på de bedömningar Fokus-redaktionen gjort, men man kanske skulle kunna utgå från ett mindre antal personer med uppenbar makt och sedan utöka analysen i cirklar utifrån de personer de har kopplingar till. Jag tror också att det ligger något i att se på kopplingar genom tidningsartiklar – det är en flexibel metod som fångar upp många olika sorters anknytning. En allvarlig svaghet är däremot att dolda relationer inte fångas upp, men det är väl å andra sidan ett evigt problem inom maktanalys.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s