Hur mår de politiska partierna?

Detta inlägg är samförfattat av Gissur Ó Erlingsson och Mikael Persson.

***

På DN-debatt tidigare i veckan tog vi upp frågan om hur de politiska partierna mår i Sverige. Vi vill här ta tillfället i akt att kort presentera några av de data vi refererar till. Men först och främst ett enklare klargörande. Rubrikmakarna gav artikeln titeln ”Partidemokratin mår alldeles utmärkt i Sverige”. Det är lite väl positivt i överkant, sett till vad som faktiskt står där. En positiv bild finns det inte stöd för i tillgängliga data (vårt ratade förslag var faktiskt ”Den svenska partidemokratin mår bra, trots allt”). Vi anser oss däremot ha visst fog att säga att den vedertagna bilden av partier i kris – plågade av ständiga medlemstapp och tilltagande politikerförakt – inte stämmer.

Under 1990-talet pågick en orolig debatt om partiernas kris. 1995 hade Statsvetenskaplig tidskrift ett nummer just med temat ”Partiernas kris”. År 2000 hette SNS Demokratiråds rapport ”Demokrati utan partier”, och partiernas stigande problem ägnades en del utrymme i den då pågående Demokratiutredningen. I slutet av 1990-talet manifesterade sig denna partikris bland annat i medlemsflykt från partierna samt medborgarnas stigande skepsis mot dem.

I valundersökningar har man sedan länge frågat om medborgare håller med om påståendet att partierna bara är intresserade av folks röster, inte deras åsikter. Grafen nedan visar hur andelen som tar avstånd från detta påstående. 1998 hade den siffran fallit till 23 procent. I 1960-talets valundersökningar tog däremot så många som 55 procent av medborgarna avstånd från påståendet. Därefter har dock trenden vänt, och vid det senaste valet var det 44 procent som tog avstånd från påstående. Det är en nivå som är i paritet med opinionen på 1970-talet.

blogg1

För att få mer information om hur medborgarna ser på partierna har vi bett SOM-institutet upprepa en rad frågor som Demokratirådet ursprungligen lät SOM-institutet ställa 1999. Bland annat ställdes frågorna hur bra man tycker att partierna är på att ”ta ansvar för svåra och långsiktiga beslut”, ”ge medlemmarna inflytande över partiets politik”, ”ta fram lämpliga personer till förtroendeuppdrag”, samt ”föra fram medborgarnas krav och önskemål”. Glädjande nog har andelen personer som svarar att partierna utför dessa funktioner ”mycket bra” eller ”ganska bra” ökat med omkring 10 procentenheter, vilket framgår av tabellen nedan.

dn_tabell

Som vi påpekar – detta är faktiskt inga nyheter. Resultaten är helt i linje med den bild av starkare förtroende för det politiska som flera av våra kollegor tidigare har uppmärksammat (se exempelvis Holmberg och Weibull (2011) och Henrik Oscarssons blogginlägg).

Ett annat område där det förekommit många alarmistiska rapporter är utvecklingen av antalet partimedlemmar i Sverige. Utvecklingen var länge kraftigt negativ. Kring millennieskiftet varnade Olof Peterssons Demokratiråd för att partierna skulle komma att helt försvinna kring 2013, om utvecklingen fortsatte i samma takt. Figuren nedan visar antalet partimedlemmar utifrån partiernas egna rapporter. Vi ser då att utvecklingen – givet detta sätt att mäta – tycks ha stabiliserat sig på en lägre nivå. Här bör det dock påpekas att det saknas en vedertagen sammanställning av partiernas medlemstal. Grafen bygger på siffror som inte är helt kompletta för alla partier alla år (jämför också liknande graf s. 30 hos Oscar Hjertqvist i rapporten Det politiska bidragsberoendet).

blogg3

***

Utifrån dessa aggregerade siffror vet vi dock ingenting om hur den demografiska spridningen ser ut bland medlemmarna. I Valundersökningarna har man sedan många år tillbaka ställt frågor om partimedlemskap. Grafen nedan visar trenden över tid bland unga under 30, och i hela befolkningen, sedan 1979. Intressant här är att nedgången ser ut att ha avstannat bland ungdomar. Det innebär att den minskning av medlemsbasen som vi sett under de senaste decennierna till viss del beror på en generationsväxling i populationen snarare än att yngre blivit allt mindre engagerade i partier. Det vill säga: äldre generationer inom vilka många var partimedlemmar försvinner och ersättas med yngre generationer där medlemskapsnivåerna är lägre. Bara det faktum att äldre generationer där fler var partiaktiva försvinner och nya generationer där färre är partiaktiva tillkommer gör att medlemsbasen på totalt sett minskar något. (Notera också: Till bilden av att unga alls inte är ointresserade av partier eller politiska uppdrag hör också att de faktiskt uppger i större utsträckning än trettiplussare att de kan tänka sig att ta på sig politiska uppdrag för ett politiskt parti, se tidsserie fram till 2006 i Sanna Johanssons uppsats, s. 7.)

3

Även i SOM-institutets mätningar frågar man hur många som är partimedlemmar och de senaste åren har andelen legat mellan 6 och 8 procent (den senaste noteringen är 6,4 procent och dessförinnan 6,2 procent). Naturligtvis ska man vara försiktig med att göra den här typen av exakta nivåskattningar utifrån urvalsundersökningar. Vår poäng är enbart att vi inte längre ser de stora negativa förändringarna som vi såg under 1990-talet. Naturligtvis säger vi inte att folkrörelsepartiet är på väg mot en comeback. Men siffrorna vi redovisar säger i vart fall att de mest alarmistiska prognoserna kring år 2000 litet grand kommit på skam. Medlemsnivåerna verkar faktiskt ha stabiliserats på en lägre nivå.

***

På förekommen anledning vill vi slutligen runda av med att vi givetvis inte menar att allt är guld och gröna skogar. Vårt enkla budskap är att det inte finns stöd för en nattsvart alarmistiska bild av partier i kris. Vi förutspår inte att folkrörelsepartiet reser sig som en fågel Fenix. Att medlemsraset stannat av och förefaller ha stabiliserat sig på en lägre nivå tar inte udden ur det faktum att partierna idag är helt andra djur än de var på 1960- och 1970-talen – istället för att vara folkrörelsepartier (alt. medlemspartier/masspartier) kan de kanske bäst idag beskrivas som ”väljarpartier” (Gilljam och Möller 1996), ”mediepartier” (Gidlund och Möller 1999) och/eller ”professionella kampanjpartier” (Oscarsson 2009). Mot denna bakgrund finns givetvis områden där partierna har problem som bör tas på allvar.

Här vill vi framförallt peka på två områden. Först det första, även om det finns studier om medborgarnas uppdragsvillighet finns (och uppdragsvilligheten tycks ändå förhållandevis god därute), saknas uppdaterade undersökningar i vilken utsträckning partierna i slutänden lyckas hitta villiga och intresserade kandidater till de poster som i slutänden måste besättas. Den senaste är från 1999. Men: glappet mellan data om medborgarnas uppdragsvillighet, och (åtminstone äldre) indikationer om att partierna uppger svårigheter att hitta kandidater att ställa upp på valsedlarna, gör att frågan väcks: Erbjuder man verkligen rum för alla som vill engagera sig inom politiken att göra det inom de politiska partierna? För det andra: hur representativa är de politiska partierna för befolkningen i genomsnitt? En allvarlig farhåga är att partierna, när de försöker att rekrytera nya medlemmar, framförallt vänder sig till  individer som på många sätt liknar dem själva. (Tillsammans med Richard Öhrvall resonerar vi kort kring detta i artikeln ”Den motvilligt engagerade altruisten”). En hypotes är att effekterna av denna mekanism i rekryterings- och nomineringsarbetet blir att kvinnor, unga och utrikes födda är underrepresenterade i kommunpolitiken, och – exempelvis – att män, äldre och inrikes födda är överrepresenterade på de tunga politiska posterna (SCB 2013).

***

Mer på detta tema kommer att finnas att läsa i ett kommande kapitel i årets SOM-bok: Erlingsson, Gissur & Mikael Persson (2014). “Ingen partikris, trots allt?” In Bergström, Annika & Henrik Oscarsson, (eds). Mittfåra och marginal. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s