Socialdemokraternas opinionsutveckling 2001-2013

Idag släpper Valforskningsprogrammet den första rapporten med sammanställningar av partiernas opinionsutveckling 2001-2013, byggd på data från SOM-undersökningarna. Först ut är Socialdemokraterna. I den sextiofemsidiga rapporten som du laddar ned här kan du ta del av utvecklingen av Socialdemokraternas opinionsstöd i en mängd olika grupper.

En intressant nyhet för dagen är att Stefan Löfven är klart mindre impopulär bland Allianspartiernas sympatisörer än vad Göran PerssonMona Sahlin och Juholt varit. Hans genomsnittliga popularitetspoäng på en skala från -50 (ogillar starkt) till +50 (gillar starkt) bland Allianspartiernas sympatisörer är -4 vid den senaste mätningen hösten 2013, klart högre än Juholts -17 från 2011, Mona Sahlins -22 från 2010 och Göran Perssons -22 från hösten 2006.

 

Källa: Oleskog & Oscarsson (2014). Utvecklingen av partisympatier 2001-2013: Socialdemokraterna. Valforskningsprogrammets arbetsrapport 2014:3. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

 

I den nysläppta SOM-antologin ”Mittfåra och Marginal” finns fler analyser av partiledarnas ställning. Det kapitlet laddar du ned i sin helhet här. Där görs bland annat en analys av hur populära partiledarna är bland samtliga svenskar och bland svagt och starkt övertygade partianhängare. Resultaten visar att Stefan Löfven har höga popularitetssiffror (+35) bland de övertygade S-sympatisörerna, men inte lika högt som Reinfeldt har bland de övertygade M-sympatisörerna (+41).

 

 

I morgon är det Kristdemokraternas dag i Almedalen. Håll utkik efter nästa rapport i serien! Den kommer att innehålla exakt samma materia som Socialdemokraternas rapport men med enbart fokus på KD. Jag och Per Oleskog Tryggvason försöker guida er fram till de spännande resultaten under dagens lopp. 

Utvecklingen av partiernas opinionsstöd 2001-2013 dag för dag

Inför 2014 års riksdagsval och lagom till Almedalsveckan har Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet i samarbete med SOM-institutet sammanställt en serie arbetsrapporter som belyser utvecklingen av de åtta riksdagspartiernas popularitet i befolkningen under perioden 2001-2013. Tabeller och figurer i rapporterna grundar sig på analyser av ett omfattande datamaterial från de årligen återkommande enkätundersökningarna från SOM-institutet vid Göteborgs universitet.

SOM-undersökningarna genomförs varje höst och bygger alltid på stora statistiska befolkningsurval av folkbokförda i Sverige mellan 16-85 år. Frågor om partisympati (”Vilket parti tycker du bäst om just nu?”) finns alltid med i samtliga editioner av SOM-undersökningarna vilket innebär ett osedvanligt stort statistiskt underlag för att närstudera hur partiernas popularitet utvecklats i olika befolkningsgrupper och i grupper med olika politiska preferenser.

Med början på söndag släpper vi åtta rapporter, en för varje riksdagsparti. Tabellrapporterna som sammanställts av Per Oleskog Tryggvason och Henrik Ekengren Oscarsson innehåller systematiska analyser av utvecklingen av partisympatier i olika befolkningsgrupper (efter kön, ålder, boendeort, utbildning), partiledarpopularitet bland olika grupper av partisympatisörer samt partisympatier efter inställning i olika sakfrågor. Rapporterna kommer att finnas nedladdningsbara från Valforskningsprogrammets hemsida http://www.valforskning.pol.gu.se

Schema för rapportsläpp

Söndag 29 juni: ”Partipopularitet 2001-2013: Socialdemokraterna”
Måndag 30 juni: ”Partipopularitet 2001-2013: Kristdemokraterna”
Tisdag 1 juli: ”Partipopularitet 2001-2013: Sverigedemokraterna”
Onsdag 2 juli: ”Partipopularitet 2001-2013: Miljöpartiet”
Torsdag 3 juli: ”Partipopularitet 2001-2013: Moderaterna”
Fredag 4 juli: ”Partipopularitet 2001-2013: Vänsterpartiet”
Lördag 5 juli: ”Partipopularitet 2001-2013: Folkpartiet”
Söndag 6 juli: ”Partipopularitet 2001-2013: Centerpartiet”

Sammanställningar av utvecklingen av partipreferenser utgör en viktig grund för valforskningens möjligheter att beskriva och förklara varför riksdagsvalen slutar som de gör och varför väljare röstar på de partier de gör. Tabellrapporter av det här slaget fyller också en viktig funktion i samhällsdebatten. Den bidrar till diskussioner om väljare och val som tar utgångspunkt i systematiskt sammanställda fakta om utvecklingen av svenska folkets sympatier. Vår förhoppning är att rapporterna ska komma till stor nytta och leda till många upplysta samtal.

På söndag kan du ta del av den första rapporten.

Valforskning höjer valdeltagandet – De icke avsedda konsekvenserna av valundersökningar

Till skillnad från naturvetenskap kan samhällsvetenskapliga studier påverka studieobjekten. En astronom som studerar stjärnor och planeter påverkar inte dessa genom att forska om dem. Men i samhällsvetenskapliga studier kan studieobjekten (det vill säga människor) påverkas blott genom det faktum att de vet att de deltar i en undersökning. Detta kallas för en Hawthorne-effekt, och fick sitt namn efter att arbetare i en fabrik sägs ha ändrat sitt beteende bara på grund av att det pågick en studie där.

Läs mer

Har svenska riksdagsledamöter ett bäst före-datum?

Detta är ett gästinlägg, författat av Anna Bennich-Björkman.

***

De politiska partierna i Sveriges riksdag ses – ur ett jämförande perspektiv – som starka. Däremot är det de enskilda riksdagsledamöterna som själva äger sitt mandat, något som kan tänkas fördela makten mer jämnt mellan parti och individ. Det är endast ledamoten själv som kan välja att avsäga sig sitt mandat – partierna har inga formella sätt att tvinga en ledamot att lämna riksdagen.

Forskning har på senare år uppmärksammat en trend av ökande omsättning av de svenska riksdagsledamöterna – allt fler lämnar riksdagen i högre takt än tidigare. (Under 1970- och 80-talen byttes ungefär 20 procent av ledamöterna ut, sedan valet 1991 har siffran ökat till omkring 30 procent.) Vad denna förändring beror på har kartlagts systematiskt i studien Exit riksdagen (2007). Där blev svaret att dagens ledamöter är politiska entreprenörer och partiernas ledningar kan inte lita på ledamöternas lojalitet i samma utsträckning som förut. Detta menar man, i sin tur, leder till att Sverige genomgår en avpartipolitiseringsprocess: individerna agerar allt mer som politiska entreprenörer vilket i sin tur leder till att partiernas makt försvagas.

I min kandidatuppsats i statskunskap har jag undersökt om riksdagsledamöternas inflytande i partigruppen påverkar beslutet gällande att kandidera för omval 2014 eller inte. I intervjuer med arton ledamöter från Moderaterna och Folkpartiet har jag funnit andra svar på varför våra riksdagsledamöter hellre tar ett kliv tillbaka än att söka förnyat förtroende – och mina svar går på tvärs med tanken om en pågående försvagning av svenska riksdagspartier.

Läs mer

Motverkar eller återskapar utbildningssystemet klasskillnader?

I mitt avhandlingsarbete har jag, utan att riktigt ha planerat det, kommit att undersöka olika aspekter av meritokratisk rekrytering inom den offentliga förvaltningen (se tidigare inlägg om det här och här), Det framhålls som ett kärnvärde för den goda förvaltningen enligt Max Webers modell, och förespråkas bland annat av världsbanken som viktigt att införa i utvecklingsländer. Frågan är bara hur det kan införas, då de som har makten att göra det oftast är de som också tjänar på att kunna tillsätta sina vänner eller politiska supporters och därför inte har så stort intresse av det.

Läs mer

Är högt valdeltagande alltid önskvärt?

För att undvika allt för mycket sommartorka här på Politologerna, återvinner jag här – och piffar till litet grand – en krönika som tidigare är publicerad i Södermanlands Nyheter (2014-05-24).

***

Inför EUP-valet stötte jag återkommande på uppmaningen: gå och rösta i EUP-valet! Intrycket är att högt valdeltagande verkar vara ett självändamål. Jag är förstås ingen motståndare till högt valdeltagande, men inte reflexmässig fiende till lågt heller. Den ibland litet oreflekterade vurmen för högt valdeltagande gnager därför mig, eftersom det tycks mig som om det krävs en del ytterligare argumentation för att jag ska vara rakt igenom övertygad. Härvid är nationalekonomen Niclas Berggren intressant. När han för ett par år sedan var aktiv bloggare, torgförde han bland annat idén att vi inte ska stirra oss blinda på kvantiteten – vi måste också koncentrera oss på kvaliteten i valdeltagandet – se exempelvis här och här.

Berggrens poänger är inspirerade av Jason Brennan och dennes bok The Ethics of Voting (Princeton University Press, 2011). Argumentet är ganska enkelt: det kan vara bättre med ett valdeltagande på 40-50 procent än ett valdeltagande på 80-90 procent, förutsatt, som jag tolkar det, att den lägre andelen är någorlunda representativa för samhället och har i större utsträckning bemödat sig om att sätta sig in i vad valet handlar om, samt ta reda på vad kandidaterna till valet egentligen står för.

Brennan menar att vi som medborgare är vi etiskt förbundna att fatta välinformerade beslut när vi röstar. Vidare bör vi, när vi röstar, försöka premiera politik som vi bedömer kommer att gynna det allmännas bästa – inte vad som för dagen råkar vara bäst för vår plånbok. Argumentet kokar ned till att om väljarna fattar illa grundade beslut i vallokalen, riskerar vi att långsiktigt få usla sidoeffekter, som exempelvis orättfärdig lagstiftning, onödiga krig och oansvarig ekonomisk politik.

Jag tycker nog att resonemanget var brännande aktuellt inför EUP-valet. Bara cirka en vecka innan rapporterade en SIFO-undersökning att hela tre av fyra väljare inte känner till de svenska partiernas EU-politik. Andra undersökningar, vissa något mindre vetenskapliga, har dessutom visat att vi har svaga kunskaper om vilka partiernas EU-kandidater är (se här och  här). Frågan är därför hur rationella och välinformerade väljarnas val till EUP verkligen var, mot bakgrunden av bristfälliga kunskaper om partiernas EU-politik, om partiernas EUP-kandidater, och även vår information om vilka partierna – främst SD och Fi – tänkte samarbeta med i Europaparlamentet efter valet?

***

Detta problem är inte isolerat till EUP-valet. Se bara på landstingen: Å ena sidan är det vår demokratiskt valda mellannivå som förvaltar skattemiljarder. Landstingspolitikernas viktigaste ansvarsområde, hälso- och sjukvården, anses vara enormt viktigt bland medborgarna. Å andra sidan är landstingen tämligen anonyma: mediernas bevakning är typiskt sett svag, flera studier har vittnat om att väljarnas kunskap om landstingspolitik är lågt (se en litet äldre översikt här). Dessutom har landets samhällsvetare forskat ganska lite om landstingen. Den enda större forskningsinsatsen publicerades för tjugo år sedan (skriven av Stig Montin och Jan Olsson). Den beskrev landstingsdemokratin som ”inåtvänd, partibunden och toppstyrd”.

Brennans argumentation borde också få oss tänka till en aning om effektiviteten i ansvarsutkrävandet i våra kommunala val. Det finns undersökningar som antytt att vi inte alltid vet att kommunerna bär ansvar inom så stora och viktiga områden som vård, skola och omsorg. Vidare, enligt vissa studier har väljarna begränsade kunskaper om vilken politik som drivs i kommunerna, och rätt så dålig koll på vilka personer som företräder dem i kommunfullmäktige. Det saknas, såvitt jag förstår, data, men det vore onekligen intressant att veta om väljarna verkligen har kunskap om vilka det är som styr kommunen. Även om de skulle veta vilket parti kommunstyrelsens ordförande tillhör – med tanke på att vi på papperet har ”samlingsstyren” i kommunerna – vet vi överlag vilka partier det är som samarbetar i fullmäktige och nämnder för att gemensamt styra kommunen? Min gissning: inte allt för många.

De anförda sakerna gör det rimligt att fråga sig hur effektivt ansvarsutkrävandet egentligen blir i landstings- och kommunalvalen i höstens val.

***

Notera nu att jag givetvis inte argumenterar för lågt valdeltagande. Det är mest ett litet florettstick mot dem som utan vidare bespisning anser att högt valdeltagande har ett egenvärde. Men mest av allt är det en uppmaning till oss alla att gå till vallokalerna i höst utrustade med så mycket information vi hinner samla på oss, så att våra röster blir så välunderbyggda som möjligt. Allt i syfte att tillfredsställa Berggrens och Brennans upprop efter ett mera, ehm, ska vi kalla det ”etiskt röstande”.

 

 

Kompakt motstånd mot att förbjuda skolavslutningar i kyrkan

Så här i skolavslutningstider finns anledning att gräva lite djupare i SOM-institutets datamaterial. Ett förslag som SOM historiskt låtit svenska folket ta ställning till gäller att ”förbjuda skolavslutningar i kyrkan”. Det är det mest skarpa förslaget i debatten om icke-konfessionella inslag i samband med skolavslutningar, nämligen att kyrkolokalerna inte ska användas alls för avslutningar oavsett vilka verser i sommarpsalmerna som sjungs och oavsett om det ingår referenser till den kristna tron eller religiösa praktiker.

De senaste resultaten är hämtade från den nationella SOM-undersökningen från hösten 2012 och visar ett kompakt motstånd i alla befolkningsgrupper när det gäller inställningen till ett förbud mot skolavslutningar i kyrkan. Fördelningen av svar ser ut så här: mycket bra förslag 3 procent, ganska bra förslag 3 procent, varken bra eller dåligt förslag 10 procent, ganska dåligt förslag 13 procent och mycket dåligt förslag 65 procent. Fyra procent uppgav att de inte hade någon uppfattning om förslaget.

I figuren nedan redovisas andelen som svarat att förslaget är mycket dåligt eller ganska dåligt. Sjuttioåtta procent av befolkningen tar avstånd från förslaget. Det är små skillnader mellan olika befolkningsgrupper. Motståndet mot förbud av skolavlutningar i skolan är något starkare bland kvinnor än bland män (80 mot 75 procent), något starkare bland personer som tror på Gud än bland de som inte gör det (82 mot 74 procent) och något starkare bland personer med högerorientering än bland personer med vänsterorientering.

skolavslutningarKälla: Den nationella SOM-undersökningen 2012. Antalet svarande är 1 516.

De studenter och forskare som vill förkovra sig ytterligare i SOM-undersökningarnas data inom ramen för sin forskningsverksamhet eller uppsatsskrivande kan vända sig till Svensk Nationell Datatjänst (www.snd.gu.se) med en beställning.