Motverkar eller återskapar utbildningssystemet klasskillnader?

I mitt avhandlingsarbete har jag, utan att riktigt ha planerat det, kommit att undersöka olika aspekter av meritokratisk rekrytering inom den offentliga förvaltningen (se tidigare inlägg om det här och här), Det framhålls som ett kärnvärde för den goda förvaltningen enligt Max Webers modell, och förespråkas bland annat av världsbanken som viktigt att införa i utvecklingsländer. Frågan är bara hur det kan införas, då de som har makten att göra det oftast är de som också tjänar på att kunna tillsätta sina vänner eller politiska supporters och därför inte har så stort intresse av det.

I en uppsats jag nu arbetar med försöker jag mäta hur utbredd nepotismen var i svensk statsförvaltning på 1800-talet, och när det avtog. När jag läser om detta tycker jag mig se kopplingar till större frågor om den sociala rekryteringen till förvaltningen. De som hade störst möjlighet att dra nytta av nepotism i början av 1800-talet var givetvis adeln, som fram till 1809 hade ensamrätt till de högsta ämbetena. Institutioner ämnade främja meritokrati i rekryteringen, såsom formella utbildningskrav, kan ju därför antas innebära en försämring för adeln.

Men en passage i Ingvar Elmroths ”Från överklass till Medelklass – Studier i den sociala dynamiken inom Sveriges adel 1600-1900” fick mig att fundera. Elmroth tecknar en bild av svensk förvaltning under 1600- och 1700-talen som trots adelsprivilegierna kännetecknades av meritokrati, där dugliga personer kunde göra karriär och på väg till toppen adlades. När strängare utbildningskrav sedan infördes, menar Elmroth, minskade det paradoxalt nog meritokratin eftersom det framförallt var eliten som hade tillgång till universitetsutbildning.

Detta rimmar väl med Pierre Bourdieus teorier om olika sorters kapital: socialt, ekonomiskt och kulturellt (framförallt utbildning och bildningstradition). Eliten vill, enligt Bourdieu, reproducera sig själv och föra vidare sitt kapital till kommande generationer. Ekonomiskt kapital förs vidare bland annat genom arv, men detta motarbetas av det övriga samhället genom arvsskatt och liknande. Som ett svar på detta har eliten alltmer börjat översätta sitt ekonomiska kapital till kulturellt kapital, vilket sedan kan föras över till nästa generation och sedan växlas in till ekonomiskt kapital igen. I praktiken: de som har pengar kan sätta sina barn i elitskolor, vilket gör att de blir de bäst meriterade och får de bästa jobben. Denna överföring av kulturellt kapital gör att eliten mycket enklare kan legitimera att deras barn fortsätter att utgöra en elit – barnen har inte fått toppjobben på grund av sina elitföräldrar, utan för att de gått på Harvard eller Yale. Att de sedan kommit in på Harvard eller Yale på grund av sin härkomst är en annan sak (sannolikheten att bli antagen på Harvard är tex fyra gånger högre för barn till Harvardalumni).

I boken ”The State Nobility – Elite Schools in the Field of Power” driver Bourdieu tesen att utbildningssystemets främsta syfte är att reproducera sociala skiljelinjer. Elitens barn kommer in på de bästa skolorna, ”Grande Ecoles” i Frankrike, och går därifrån vidare till maktpositioner inom stat och näringsliv.

Kan det vara så att eliten i sverige gick med på ökad meritokratisk rekrytering och minskade privilegier för att de visste att de själva hade ett stort försprång även i det nya systemet? Det är inget jag kan belägga, utan är bara en arbetshypotes, men det skulle möjligen kunna förklara varför ekonomhistorikern Gregory Clark finner att adeln är kraftigt överrepresenterad bland advokater och läkare i Sverige än idag.

Det här fick mig också att fundera över den sociala bakgrunden på min egen arbetsplats, statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet. Forskare, och särskilt professorer, kan ju sägas tillhöra samhällseliten, i alla fall i fråga om kulturellt kapital. Hur ser statsvetarnas sociala bakgrund ut?

Statistik finns – barn till högutbildade föräldrar är överrepresenterade på högskolor och universitet, men det är där den största sållningen sker. Barn till högutbildade har inte högre sannolikhet att övergå till forskarstudier, förutom när det gäller barn till forskarutbildade föräldrar, för vilka snanolikheten är dubbelt så hög jämfört med andra studenter, enligt den här rapporten. Bland nya doktorander i samhällsvetenskapliga ämnen läsåret 2010/11 hade också 48 procent föräldrar med minst tre års högskoleutbildning, jämfört med 22 procent i befolkningen 19-34 år, enligt Universitetskanslersämbetet.

Jag genomförde också en superenkel enkät bland mina kollegor. Enkäten bestod endast av två frågor – vad är din fars och mors sysselsättning? Enkäten gick ut till alla 91 personer på institutionens forskarmaillista – doktorander, lektorer, professorer, all forskande personal – och jag fick in 69 svar, vilket ger en svarsfrekvens på 76 procent. Jag har försökt kategorisera svaren efter yrkets krav på utbildning och ”status”, vilket ju inte är helt enkelt, särskilt när det gäller de många svaren som återfinns i mitten på någon sorts skala: sjuksköterskor, revisorer, civilingenjörer, administratörer med mera. Men ändarna på skalan är kanske mer intressanta. Hur många har arbetarföräldrar, och hur många har föräldrar med högstatusyrken?

Kategorierna jag valt att fokusera på är:
1. Arbetaryrken, så som industriarbetare, vägarbetare, affärsbiträde eller kokerska
2. Lärare, alla nivåer inklusive rektorer
3. Högstatusyrken, så som journalister, doktorer och domare
4. Akademi, alltså universitetslärare och professorer

I diagrammet nedan presenteras andelen som har minst en förälder som tillhör kategorin i fråga. Nu är jag ingen sociolog, och har inte hittat något bra kodschema för yrkeskategorier, så ta de exakta siffrorna med en nypa salt. Kanske borde något yrke varit i en annan kategori osv.

Yrkesbakgrund för föräldrar till forskare på statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet.

Yrkesbakgrund för föräldrar till forskare på statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet.

Diagrammet ger en blandad bild. Å ena sidan är reproduktionen total – 25 procent har minst en förälder med ett traditionellt arbetaryrke. Å andra sidan har en lika stor andel minst en förälder från ett traditionellt högstatusyrke, vilket antagligen är mer än befolkningen i stort, även om jag inte har direkt jämförbara siffror på det. En ännu större andel, 28 procent, har minst en förälder som är lärare på grund- och gymnasienivå eller rektor. Mest slående är kanske att 14 procent har minst en förälder som är eller var verksam inom akademin. Denna andelen är definitivt högre än i befolkningen som helhet. Andelen som har forskarutbildade föräldrar (vet ej om det gäller en eller båda) är enligt den här statistiken (s. 86) 1,6 procent i befolkningen 19-34 år. Andelen som har minst en förälder som jobbat inom utbildningssektorn som helhet är 38 procent.

Barn till högutbildade, särskilt lärare, och forskarutbildade är alltså överrepresenterade på statsvetenskapliga institutionen. Men det finns ändå de som gör eller har gjort en klassresa, från arbetarhem till ett högstatusyrke som forskare eller professor.

Samtidigt är ju statsvetenskap, särskilt på grundutbildningsnivå, inte en klassisk högstatustbildning. Många som läser statsvetenskap blir till exempel tjänstemän inom den kommunala sektorn. Utbildningar som garanterar ett högstatusjobb har en högre andel studenter med högutbildade föräldrar: 70 procent på läkarprogrammet, 65 på arkitektprogrammet och 62 procent på psykologprogrammet. Bland de som läser till förskolelärare har istället bara 17 procent högutbildade föräldrar (s. 12).

Samma bild gäller också för skillnaderna mellan olika högskolor och universitet. 70 procent av studenterna på Sveriges mesta elitskola, Handels i Stockholm, där många näringslivstoppar liksom Anders Borg och Magdelena Andersson läst har föräldrar med minst tre års eftergymnasial utbildning. Motsvarande siffra för Högskolan Väst är i stället cirka 25 procent (s. 14)

Även om skillnaderna kanske inte är lika tydliga som i Bourdieus Frankrike är det ändå för mig tydligt att många sociala strukturer återskapas i utbildningssystemet. Och det i ett land utan terminsavgifter på den högre utbildningen, vilket borde borga för minskad social snedrekrytering. Jag kommer gräva vidare i min hypotes.

3 thoughts on “Motverkar eller återskapar utbildningssystemet klasskillnader?

  1. Den här artikeln borde vara intressant i sammanhanget ”The Intergenerational Transmission of Cognitive and Non-Cognitive Abilities” , Jonas Vlachos et al. Det känns inte ärskilt intressant att studera dessa frågor utan att kontrollera för relevanta förmågor

  2. Jag är inte övertygad om att utbildningssystemet bär hela ansvaret.
    Jag tror det här till hög del handlar om vilka attityder barnen möter från föräldrar och anhöriga under uppväxten, men kanske ännu mer om den egna identiteten som man formar under uppväxten. Vilka är vi i min familj? Är vi knegare? Är vi akademiker? etc. För många tror jag den tidiga bilden av familjen överförs till den egna identiteten. Sedan agerar man i enlighet med självbilden och värderar utifrån den. Är praktiskt och teoretiskt arbete lika fint? Att läsa på fritiden, är det en sysselsättning för mig?

    Utbildningssystemet får sedan i uppdrag att kompensera för elevernas bias. Att kräva att det helt ska lyckas neutralisera alla elevers självbild (ur nämnd aspekt) och ersätta det med en neutral attityd, tycker jag är för mycket begärt. (Fast det kan gärna vara målsättningen.)

  3. Är verkligen journalist ett högstatusyrke? Det här är alltså inte en provokation mot journalister – men i min värld så både revisor och civilingenjör yrkeskategorier med minst samma status som journalist?

    Givetvis finns det enstaka toppjournalister med betydligt högre status – men det gör det ju säkerligen för civilingenjörer eller revisorer också.

    Är det månne så att statsvetare uppfattar statusen hos journalistyrket som betydligt större än den övriga befolkningen gör?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s