Detta inlägg är samförfattat av Johan Martinsson och Andrej Kokkonen.
De senaste veckorna har Sveriges flyktingmottagande och därmed förknippade kostnader seglat upp som en central fråga i valrörelsen. Startpunkten för detta var Fredrik Reinfeldts sommartal den 16:e augusti i vilket han uppmanade svenska folket att öppna sina hjärtan (och sina plånböcker får man förmoda) i samband med att han varnade för ökade kostnader för de flyktingströmmar som följer på oro och våldsamheter i andra delar av världen.
Några dagar senare rapporterades i många massmedier att svenska folket sluter upp bakom ett ökat eller oförändrat antal flyktingar. Detta föranleddes av en opinionsundersökning genomförd av företaget Novus som hade tillfrågat 1000 personer i sin webbpanel. Undersökningen fick stort genomslag då den handlade om en aktuell och kontroversiell fråga.
Men hur mäter man på ett bra sätt vad befolkningen tycker om flyktingpolitiken och asylinvandringen? Detta låter sig inte helt enkelt göras. En kritik som redan har riktats mot rapporteringen om undersökningen handlar om att rubriksättarna har summerat de som vill ha fler och oförändrat antal flyktingar och därigenom skapat en flyktingvänlig majoritet. Lika gärna hade en majoritet kunnat bildas genom att summera de som vill ha färre och oförändrat antal flyktingar, och därigenom skapa en majoritet som är motståndare till just det ökade antal flyktingar som statsministern påtalade i sommartalet. På detta sätt ger undersökningen intrycket av en flyktingpositiv opinion. Frågan är om detta verkligen är berättigat?