Detta är ett gästinlägg författat av Karl Loxbo, Linnéuniversitetet
***
I motsats till utbredda uppfattningar konstaterar Andrej Kokkonen i ett tidigare inlägg att röstning på Sverigedemokraterna förklaras av att väljare sympatiserar med partiets politik. Jag delar analysen till fullo. I detta inlägg vill jag dock rikta uppmärksamheten mot en annan fråga som också förtjänar att belysas i eftervalsdebatten om SD:s framgångar. Varför fick SD ett högst betydande stöd 2014 trots att flera analyser av opinionsdata visar att svenskarnas tolerans mot främlingar nu är större än någonsin tidigare? Ligger det inte en paradox i att väljarnas efterfrågan på restriktiv invandringspolitik minskar samtidigt som SD fördubblar sitt stöd och etablerar sig som riksdagens tredje största parti? För att resonera kring dessa frågor berör jag i detta inlägg forskning om betydelsen av de opinioner som gynnar invandringskritiska partier samt, mer specifikt, hur sådana opinioner omvandlas till faktiska röster.