Att rösta är viktigt, att rösta rätt är viktigare.

Att rösta rätt – correct voting – är en statsvetenskaplig teori som handlar om hur väljare skulle ha röstat om de var fullt informerade om kandidater, partier och sakfrågor i ett val. Utgångspunkten för teorin om korrekt röstning är att väljare gör sina val med ett stort mått av osäkerhet. Genom att ta hänsyn till väljares grad av politiska sofistikation, erfarenhet av politik och motivation kan statsvetare undersöka forskningsfrågan i vilken utsträckning väljare kan anses rösta rätt och vad som förklarar väljares möjligheter att göra det. I förra veckan deltog jag och cirka 7000 andra statsvetare i den årliga amerikanska statsvetarkonferensen som den här gången hölls i Washington D.C. En presentation som jag tyckte var särskilt intressant var den av Richard Lau. Han presenterade sin och sina kollegors redan publicerade artikel vid en prisceremoni arrangerad av Comparative Studies of Electoral Systems (CSES). CSES är det internationella forskningssamarbete där ett antal identiska frågor ställs i många länders valundersökningar, bland annat den svenska, vilket möjliggör länderjämförande studier av väljarbeteende. Artikeln Correct Voting Across Thirty-Three Democracies: A Preliminary Analysis  vann pris för bästa artikel som använder CSES-data. Det här inlägget är en sammanfattning av artikeln.

I korthet utgår författarna ifrån antagandet att det utöver själva rösthandlingen också är av stor vikt för den demokratins kvalité att väljarna faktiskt röstar rätt. Correct voting definieras som ”the extent to which voter, inevitably under conditions of incomplete information, nonetheless actually chose the candidate they would have chosen had they been fully informed about issues and candidates running in that election” (Lau et al 2014: 240) . Om folkviljan ska förverkligas måste väljarna alltså inte bara gå och rösta, de måste också rösta på de kandidater och partier som bäst representerar deras intressen. Att rösta ”fel” få därmed stora konsekvenser för den demokratiska representationen eftersom väljare då röstar på kandidater som inte motsvarar deras intressen samt att de valda politikerna får en felaktig bild av den allmänna opinionen. ”No level of turnout can compensate for relatively high levels of incorrect voting” (Lau et al 2014: 240), menar författarna.

Frågan är då vilka faktorer som påverkar väljarnas förmåga att rösta rätt? I tidigare forskning används ofta indikationer på om väljare som anser sig stå närmare ett visst parti också röstar på det partiet, om väljare som har vissa åsikter i sakfrågor röstar på det parti som ligger närmast väljarens åsikter i samma sakfrågor, om väljare som bedömer regeringens arbete som bra fortsätter att stödja regeringen och så vidare. Sammanfattningsvis försöker alltså forskaren utifrån ett antal kriterier objektivt avgöra om väljaren röstat rätt eller inte.

Nytt för den här artikeln är att författarna argumenterar för att de institutionella spelregler som omger ett val också borde påverka väljarnas förmåga att rösta rätt. Här avser författarna faktorer som ett lands demokratiska erfarenhet, mediadensitet, antal partier/kandidater som ställer upp till val, möjligheter för väljarna att utkräva ansvar och så vidare. I korthet, ju längre demokratisk erfarenhet, ju högre mediadensitet och färre alternativ att välja emellan och ju enklare att identifiera de ansvariga politikerna, desto enklare för väljarna att skaffa information och därmed rösta i enlighet med sina intressen.

Hur ser graden av korrekt röstning ut i olika länder? Nedanstående graf utgår ifrån tabell 1 i artikeln men jag har gjort vissa förenklingar jämfört med den ursprungliga grafen (klicka på grafen för att få en större bild).

röstarätt

Källa: Lau et al, 2014: 253. I de fall flera val i ett land finns med i tabellen har genomsnittet över flera val räknats ut. Genomsnittet har också räknats ut för länder där andelen som röstat rätt räknats ut separat för första och andra rundan i ett val samt i länder där det både finns enmansvalkretsar och flermansvalkretsar. Observera att författarna inkluderat både val av parlament och president men de senare analyserna tar hänsyn till detta.

Som synes varierar andelen väljare som enligt definitionen röstar rätt, det vill säga i enlighet med sina intressen och preferenser, från när 87,8 procent i Bulgarien till 52,5 procent i Nederländerna. Sverige hamnar på tredjeplats. Bland svenska väljare lyckas i genomsnitt 83,5 procent rösta rätt. Vad beror de här ganska stora skillnaderna mellan länder när det gäller väljares förmåga att rösta rätt på?

På individnivå hittar författarna stöd för att politisk kunskap, erfarenhet och motivation alla under kontroll för andra förklaringsfaktorer spelar roll för i vilken utsträckning väljare röstar rätt. Exempelvis är andelen som röstar rätt sex procentenheter högre bland de mest kunniga jämfört med de minst kunniga. Vidare röstar äldre – och mer politiskt erfarna personer – mer korrekt än yngre, likaså personer som anser att de kan påverka politik. Av de institutionella variablerna, det vill säga faktorer som varierar mellan länder, finner författarna också stöd för sina hypoteser förutom hur länge landet varit en demokrati. Med andra ord, ju högre tillgång till politisk information (mediadensitet), ju bättre möjligheter till ansvarsutkrävande (parlamentariska system med ett majoritetsparti jämfört med andra system), ju färre partier (tvåpartisystem jämfört med flerpartisystem), desto större möjligheter för väljarna att rösta rätt. Den enskilt största effekten hittar författarna för antalet partier. Under kontroll för andra förklaringsfaktorer ökar sannolikheten för väljare att rösta rätt med 22 procentenheter – från 57 till 79 procent – när två partier återfinns på röstsedeln jämfört med när valet står mellan nio partier. Det är alltså betydligt lättare för väljarna att skaffa sig information och rösta rätt i en tvåpartikontext än i en kontext med många partier.

Sammanfattningsvis kan det alltså sägas att det inte i huvudsak är väljarnas individuella egenskaper som gör att vissa länder har högre grad av väljare som röstar rätt, utan det är faktorer som ligger utanför väljarnas kontroll som i huvudsak påverkar deras förmåga att rösta rätt. De skillnader som grafen visar beror således inte på att väljarna är smartare i vissa länder än i andra utan att möjligheten att göra ett informerat val varierar. Precis som vid studier av valdeltagande spelar de institutionella och kontextuella mekanismerna större roll än individernas egenskaper när vi undersöker skillnader mellan väljare i olika länder. Författarna hävdar därmed att man vid utvärderingar av demokratiska system måste ta hänsyn både till nivån på valdeltagandet och nivån på andelen korrekta röster.

voting by itself provides only the illusion of democracy; correct voting provides the true democratic representation”. (Lau et al 2014; 258)

 

Källa: Richard R. Lau, Parina Patel, Dalia F. Fahmy and Robert R. Kaufman.Correct Voting Across Thirty-Three Democracies: A Preliminary Analysis.” British Journal of Political Science 44.02 (2014): 239-259.

Fotnot: givetvis finns det många aspekter man kan diskutera med artikeln, till exempel hur de väljer att mäta vissa indikatorer av correct voting, men den diskussionen sparar jag till en annan gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s