Det lokala parlamentariska läget

I det här inlägget ska jag sammanfatta det parlamentariska läget på kommunal nivå i Sverige och diskutera vilka potentiella konsekvenser det kan få för de kommunala väljarna. Jag vill redan nu nämna att jag till stor del stödjer mig på den utmärkta kommunstatistik om politiska förhållanden som Sveriges kommuner och landsting (SKL) samlar in och bland annat sammanställt i rapporten 310 val.

Sedan valet den 14 september har mycket av diskussionen handlat om det osäkra parlamentariska läget på nationell nivå. Att det politiska läget är oklart i många kommuner har vi också fått flera rapporter om. Sveriges radio rapporterade i förra veckan att förhandlingar om det kommunala styret fortfarande pågick i runt 170 av landets 290 kommuner. SVT har tidigare i veckan rapporterat om att Sverigedemokraterna blir tungan på vågen i 71 kommuner och att Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans kommer att styra i minst 23 kommuner

Nyheterna är inte oväntade givet valresultatet – i mångt och mycket avspeglas det som hänt på det nationella planet också på det lokala planet. Men hur har de politiska styrena på kommunal nivå förändrats över tid och hur kan vi förstå läget som uppkommit efter årets val?

SKL:s sammanställning (se figur 1 nedan) visar flera intressanta mönster. För det första har antalet kommuner med vänsterstyre (S eller S+V) minskat över tid. 1994 styrdes närmare 180 kommuner av S eller S+V. För det andra ser vi hur antalet Alliansstyren ökat fram till 2006 för att sedan minska något 2010. Den siffran kommer med all sannolikhet att fortsätta minska när sammansättningen är klar för samtliga kommuner. För det tredje, antalet kommuner med blocköverskridande styre har i flera mandatperioder legat på omkring 40-50 stycken. 1998 är ett undantag med närmare 80 blocköverskridande styren. Kartläggningen efter årets val är ännu inte klar eftersom många kommuner inte bestämt hur det lokala styret ser ut men det står redan klart att antal blocköverskridande styren kommer att öka – enligt uppgifter från SVT och SKL kommer det vara minst 96 stycken kommande mandatperiod.

Figur 1 Kommunstyren 1994-2014.

Figur 1 kommunstyren skl

Källa: SKL, http://skl.se/download/18.430f8b0b145ac911ed685c71/1400077066331/skl-analys-politiskt-styre-i-kommuner-landsting-1994-2014.pdf, s. 1.

 

Intressant nog definierar inte SKL ett Allians+MP-styre som blocköverskridande. Att det historiskt inte varit så är en sak men sedan de rödgröna inför valet 2010 fördjupade sitt samarbete (och lika snabbt upplöste det efteråt) är det inte obefogat att kalla ett lokalt styre med alla/några Allianspartier och Miljöpartiet som blocköverskridande – åtminstone inte om den nationella dagordningen får leda.

Ett annat sätt att belysa utvecklingen på kommunal nivå är att titta på majoritetsförhållandena i kommunerna. Figur 2 nedan jämför 2010 och 2014 och visar antal kommuner med rödgrön majoritet, Alliansmajoritet respektive inget av blocken har majoritet. Observera att Miljöpartiet nu räknas som ett rödgrönt parti, dvs. här görs en annan definition av block jämfört med figur 1.

Figur 2 Majoritetsstyre i kommunerna 2010 och 2014.

Figur 2 majoritet

Källa: SKL, http://skl.se/demokratiledningstyrning/valmaktfordelning/sagickvalet2014.3416.html . Den uppmärksamme läsaren noterar att antalet kommuner som enligt SVT:s grafik har Alliansstyre är högre än vad som anges i figur 2 – det beror på att samarbete med MP inte räknas som blocköverskridande, likaså förekommer Alliansstyre i minoritet. SVT:s grafik baserar sig alltså på SKL:s definition där samarbete med MP inte räknas som blocköverskridande medan MP i figuren ovan är förd till den rödgröna sidan.

Att Alliansen tappar mark politisk majoritet på lokal nivå är tydligt. Antal kommuner med Alliansstyre i majoritet sjunker från 93 till 38 i samband med årets val. Även antalet kommuner med rödgrönt styre minskar, om än inte lika mycket. Samtidigt ser vi att antalet kommuner med där inget av de två blocken har majoritet ökar dramatiskt, från 86 till 162 mellan 2010 och 2014. Ökningen beror både på Sverigedemokraternas framgångar på lokal nivå samt på det faktum att lokala partier förekommer i många av landets kommuner.

Relaterat till Sverigedemokraternas framgångar och förekomsten av lokala partier är det också väl värt att påminna om tre andra relaterade trender. För det första har röstdelningen mellan Riksdagsval och Kommunalval ökat över tid och enligt VALU ökade den även i samband med årets val, (se sid 13 i pdf:en som länkas). 33% av väljarna röstade annorlunda lokalt än nationellt i 2014 års val, även om ökningen i röstdelningen till stor del kan tillskrivas röstdelning mellan partier inom ett politiskt block (Oscarsson, 2014), precis som att de flesta av partibytena mellan valen, sker inom blocken. För det andra har det genomsnittliga antalet partier i kommunfullmäktige också ökat över tid. Som Richard Öhrvall visat ökade antalet partier i genomsnitt i Sveriges kommunfullmäktigen från 7,7 till 8,1 mellan 2010 och 2014. För det tredje är det inte otänkbart att antalet kommuner där många partier styr tillsammans också kommer att öka efter årets val. Enligt SKL (s. 5 i den länkande pdf:en) har antalet kommuner som styrs av 5 eller fler partier legat relativt stabilt på 40-50 st sedan 1998.

Vilka konsekvenser kan vi då tänka oss att det lokala parlamentariska läget kommer att få? För det första har vi nu ett politiskt läge i många kommuner där majoritetsförhållandena är osäkra och där fler partier än tidigare fått politisk representation. Att det kan bli svårare att samarbeta är inte en helt otänkbar konsekvens. Det kommer, för det andra, leda till svårigheter för väljarna att utkräva ansvar. Kommunstyret har av statsvetaren Henry Bäck liknats vid kvasiparlamentarism eftersom kommunstyrelsen är en permanent samlingsregering och inte avspeglar majoritetsförhållandena i kommunfullmäktige. Som jag nämnde ovan är det redan vanligt med samarbeten över blockgränser och dessutom förekommer ofta större koalitioner än nödvändigt. Som Hanna Bäck visat i sin forskning är två anledningar till att det på kommunal nivå förekommer större koalitioner än nödvändigt att etablerade partier vill stänga ute nya partier samt att fler partier kan dela på eventuella röstförluster. Kvasiparlamentarismen i kombination med otydlig politisk majoritet, mer blocköverskridande samarbeten och fler partier i fullmäktige och sannolikt också i de styrande koalitionerna kommer sannolikt göra det ä n n u svårare för väljarna att utkräva politiskt ansvar, det vill säga rösta bort ansvariga partier och politiker till förmån för ett annat styre. Det kommer vara svårare än vanligt att vara kommunal väljare 2018.

Referenser:

Bäck, Hanna (2003). Explaining Coalitions. Evidence and Lessons From Studying Coalition Formation in Swedish Local Government. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

SKL (2011). 310 val. 2010 års kommun- och landstingsval.

SKL (2014). Politisk styre i kommuner och landsting 1999-2014.

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2011) Åttapartivalet 2010. Redogörelse för 2010 års valundersökning i samarbete mellan Statistiska centralbyrån och Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Stockholm: SCB.

Oscarsson, Henrik (2014). Kommunala väljare? Röstdelning i svenska riksdags- och kommunval. Presentation på Linköpings universitet i Norrköping, 2014-03-13.

2 thoughts on “Det lokala parlamentariska läget

  1. Med risk för att låta petig:

    Jag vill korrigera en liten grej. Du skriver att vår undersökning visade att det kommer vara minst 72 blocköverskridande samarbeten den kommande mandatperioden. Det är fel. Undersökningen visade att i 72 kommuner med minoritetsstyre (=mandaten av den styrande partikoalitionen i KF inte skulle ge majoritet) skulle SD få en teknisk vågmästarroll. Den siffran korrigerades sedan till 71 då Socialdemokraterna i Kramfors kommit överens med V och MP att ingå samarbete och vips fick majoritet i KF.

    Antalet blocköverskridande samarbeten ökade mycket riktigt, men från 47 (2010 till 2014) till 96 efter årets val. En siffra som troligen kommer öka fram till samtliga kommuner bestämt sig i december.

    I övrigt tackar jag för en mycket intressant analys.

    Johan Ekman

    Researcher gräv-/researchgruppen
    SVT Nyheter

    • Hej Johan,
      stort tack för din kommentar! Det är bra att du är petig. Jag har uppdaterat siffran för blocköverskridande samarbeten till 96, det är ju en ännu mer anmärkningsvärd siffra. Jag har också justerat antalet kommuner där SD potentiellt blir vågmästare från 72 till 71. Har du något dokument med er sammanställning (excel eller liknande) och som du delar med dig av får du jättegärna maila på maria.solevid(at)pol.gu.se.
      Mvh
      Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s