Svågerpolitik i Sverige

Ett grundproblem i forskningen om korruption och maktmissbruk är att det finns väldigt lite data. Anledningen är naturligtvis att de inblandade inte har något intresse av att skylta med det offentligt. Databristen gör att vi har svårt att svara på grundläggande frågor som till exempel när Sverige gick från att vara ett land där riksdagsledamöter tog mutor och där ämbetsmän missbrukade sin ställning till dagens välfungerande statsförvaltning.

Forskare måste därför vara kreativa för att försöka mäta förekomst av korruption. I en ny uppsats har jag utvecklat ett sätt att mäta indikationer på nepotism, svågerpolitik, i svensk statsförvaltning i historiskt perspektiv. Nepotism innebär att man gynnar släktingar vid tillsättningar av tjänster, och är oförenligt med en meritokratisk byråkrati där skicklighet och förtjänst premieras.

Jag utgår från statskalendern, som är ett register över offentliga ämbetsmän som otroligt nog publicerats kontinuerligt ända sedan 1700-talet. Jag letar efter ämbetsmän som jobbar på samma myndighet och har samma efternamn, vilket kan vara en indikation på släktskap.

Vänta nu, tänker du, man kan ju ha samma efternamn utan att vara släkt. Närmare 250000 personer i Sverige heter till exempel Andersson i efternamn. Personer som heter samma sak i efternamn kan jobba på samma myndighet av ren tillfällighet. Därför undersöker jag om förekomsten av delade efternamn är högre eller lägre än vad vi kan förvänta oss av slumpen.

Först kan man räkna ut vad sannolikheten är att två personer som dras slumpmässigt från olika myndigheter har samma efternamn. Därefter räknar man ut samma sannolikhet för två personer som dras från samma myndighet. Om det inte hjälper att ha släkt vid en myndighet borde dessa två sannolikheter vara lika stora: Anderssonarna borde vara jämnt utspridda över de olika myndigheterna, och inte klumpa ihop sig.

Likväl finner vi sådana ansamlingar. Till exempel jobbade tre personer med efternamnet Gråå i kungliga kansliet 1790, men inga andra Gråå jobbade på någon annan undersökt myndighet. På kansliet fanns dessutom minst två brödrapar (Carl och Gustaf Adlersparre samt Carl Johan och Johan Fredrik Agrell).

I grafen här under visas vad sannolikheten är att två slumpmässigt utvalda personer delar efternamn om de jobbar på samma myndighet (cirklarna) och på olika myndigheter (kryssen). Cirklarna är nästan alltid högre belägna än kryssen.

Sannolikhet (%) att två slumpmässigt valda personer delar efternamn om de jobbar på olika (kryss) eller samma (cirklar) myndighet.

Sannolikhet (%) att två slumpmässigt valda personer delar efternamn om de jobbar på olika (kryss) eller samma (cirklar) myndighet.

Men är skillnaden tillräckligt stor för att vi ska kunna utesluta att det är slumpen som spelat oss ett spratt? Statistisk analys kan ge svaret. I grafen nedan visar prickarna vad det så kallade oddsratiot är varje år. När det är ett är det lika stor sannolikhet för delade efternamn. Ju högre, desto större indikation på nepotism. Linjerna visar det så kallade konfidensintervallet. När det inte överlappar ett är sannolikheten att skillnaden uppstått bara på grund av slump mindre än 5 procent.

Oddsration och konfidensintervall för sannolikheten att dela efternamn för två personer som jobbar på samma myndighet.

Oddsration och konfidensintervall för sannolikheten att dela efternamn för två personer som jobbar på samma myndighet.

1775, 1790, 1805 och 1820 kan vi på goda grunder utesluta att så många personer med samma efternamn jobbar ihop bara på grund av slump, men inga andra år. Det verkar alltså som om det fanns indikationer på nepotism i slutet av 1700-talet och början på 1800-talet, men inte därefter. Det första året, 1765, har jag ingen bra förklaring till. Min gissning är att det är uttryck för en slumpmässig variation, och att nepotism var flitigt förekommande även tidigare under 1700-talet. Men där har jag tyvärr ingen bra data.

I uppsatsen behandlas olika metodologiska problem mer utförligt, och jag diskuterar också möjliga förklaringar till varför det ser ut såhär. Nu kan man inte utesluta att det förekommer nepotism eller annat otillbörligt gynnande av släktingar eller vänner även idag. Men om det förekommer så är det åtminstone mer svårupptäckt nu än det var på 1700-talet.

9 thoughts on “Svågerpolitik i Sverige

  1. Mycket intressant metod och instruktiv presentation. Men jag kan se ett problem: If you scratch my back, I’ll scratch yours. I den engelska flottan på Lord Nelsons tid var nepotism en förutsättning för karriärer. Om X hjälpte Y att klättra, förväntades att Y sedan skulle hjälpa sonen till X. Ibland kunde en morbroder hjälpa sin systerson – Nelson själv var ett exempel – och då var efternamnen olika.

    • Du har helt rätt. Döttrars män kunde säkert också vara intressanta personer att hjälpa, och även där skiljer sig namnet. Så det här måttet är nog i underkant. Jag ser det som att man inte kan använda det för att utesluta nepotism, men om man med ett så här grovt mått kan fånga upp något borde det väl verkligen ha funnits.

      /Anders

  2. Kul och inspirerande angreppssätt på en svårlöst fråga! Jag undrar om två problem som du säkert redan funderat på:

    1 Finns det inte en risk för omvänd orsaksriktning, med tanke på att sannolikheten för äktenskap ökar när man arbetar på samma myndighet. Kvarstår resultaten om du exkluderar kvinnor? Kanske inte lika relevant för 1700-talet som idag.

    2 Eftersom bostadsort, intressen och färdigheter är korrelerat med namn så behöver inte en överrepresentation av ett namn vara tecken på nepotism, på samma sätt som det varken är slump eller nepotism att Tobias Hysén blev en framgångsrik fotbollsspelare i Göteborg. Eftersom myndigheter skiljer sig beträffande geografi, verksamhetsområden och efterfrågade kompetenser så kvarstår problemet även när populationen är begränsad till myndighetsanställda. Har du försökt att ta hänsyn till det? Baselinesannolikheten för samma namn borde ju vara högre inom kluster av myndigheter, vilka teoretiskt kan identifieras antingen genom observerbara egenskaper (ort, andel högutbildade, andel adliga, osv.) eller via namnstatistiken (under antagandet att nepotism är begränsat till en myndighet).

    • Hej!
      1. Jag har tänkt på detta, men det är väldigt få kvinnor under större delen av perioden. Det är först på 1900-talet som kvinnor på allvar gör entré. Men då kan man också se exempel på kvinnor och män med samma efternamn på samma myndighet. Men det är inte det som orsakar resultaten i början av perioden.

      2. Du har helt rätt, men jag har försökt ta detta i beaktande. Till att börja med är det bara myndigheter i Stockholm, hade det varit på olika orter hade det funnits uppenbara problem. Dessutom har jag försökt välja myndigheter som kan tänkas kräva samma typer av färdigheter. Det är kansliet, kammarkollegium, bergskollegium, kommerskollegium, statskontoret, Svea hovrätt och kammarrätten. Bergskollegium är väl det som sticker ut mest, men i övrigt borde juridisk utbildning vara viktigt i alla myndigheterna. Först hade jag med samtliga myndigheter, men då fanns det uppenbara exempel på specialistkunskaper som gick i arv i familjen, till exempel bland bildhuggare eller myntgravörer.

      Det finns ju fortfarande viss risk att det är specialistkompetenser, men sen är det ju också en avvägning eftersom det blir för få fall om man till exempel bara tar kansliet. Så jag hoppas att den här avvägningen blir hyfsad.

      Kul att du läste!
      /Anders

  3. Hej Politologerna. Jätteintressant blogg. Har en grej jag undrar om ni kan fixa? Brukar följa mina bloggar via RSS så jag slipper surfa in på varenda en varje dag för att se om de postat något nytt. Lägger in RSS länkarna i Outlook 2013 och sen ser jag alla nya poster.Tyvärr funkar det inte för er blogg. Skulle tro att det beror på att ni kör https även via rss flödet men är inte helt hundra kan vara något annat också. Kan ni kolla på detta?

  4. Mellan 1765 och 1775 har vi Gustav III:s kupp vilken borde ha lett till vissa förändringar i de högsta ämbetsverkens sammansättning.

  5. Den meritokratiska inställningens hegemoniskt vertikala korporationer bildar den svågermentala grund ”vi” lider under mer eller mindre på ett eller annat sätt och vis. För inte så länge sedan representerades den väsentliga meriten av en ”partibok” och numera kallas den anspråksfullt ”veten-skap”. Släkt-skapen är retoriskt-etiskt-politiskt mer eller mindre uppenbar för var och en av de korporationer ”vi”, var och en, underkastar ”oss”.

    Intresset ljuger aldrig ”alltid” som alltid ”aldrig”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s