Dessa underbara opinionsundersökningar

På senare tid har det varit en hel del diskussion kring opinionsmätningar i allmänhet och väljarbarometrar i synnerhet. Det har gällt problem med bortfall, webbpaneler kontra traditionella undersökningar och extrapoleringar av opinionsmätningar. Det finns en del i dessa diskussioner som förtjänar att kommenteras och därmed finns det anledning att återkomma i ämnet. Det här inlägget syftar dock istället till att framhålla hur fantastiska dessa opinionsmätningar är; att det är möjligt att genom att fråga ett par tusen personer få en bra bild över opinionsläget i hela befolkningen. Det här gäller egentligen inte bara undersökningar av opinionen, utan urvalsundersökningar generellt. Utifrån ett urval kan vi säga något om en hel population och vi kan fastställa med vilken säkerhet vi kan uttala oss. Det är lätt att glömma bort vilket otroligt framsteg den statistiska teorin bakom urvalsundersökningar innebar för samhällsvetenskapen.

En blick tillbaka i tiden illustrerar detta. En av de äldsta svenska, samhällsvetenskapliga undersökningarna är Statistiska centralbyråns valdeltagandeundersökning. Syfte med undersökningen är att ta fram statistik över hur valdeltagandet ser ut i olika befolkningsgrupper genom att sammanställa information från röstlängderna. Den genomfördes första gången i samband med 1911 års val. Det var innan den statistiska teorin kring urvalsundersökningar fanns och den genomfördes därför som en totalundersökning. För alla 1,1 miljoner röstberättigade prickades det av om de hade röstat eller inte. När kvinnor 1921 fick rösta för första gången i ett riksdagsval (och en del andra kriterier togs bort) innebar det att antalet röstberättigade steg till 3,2 miljoner. Arbetsinsatsen för att ta fram samma statistik nästan tredubblades därmed.

Det är lätt att förstå vilken efterlängtad förändring det var när undersökningen 1944 började kontrollera valdeltagandet för ett urval röstberättigade istället för samtliga. Var tionde röstberättigad inkluderades i urvalen, vilket innebar en enorm kostnadsbesparing. Trots detta var urvalen så stora att precisionen blev mycket hög. I rapporteringen av resultaten görs till och med bedömningen att kvaliteten att blev högre då det fanns mer resurser för granskning och kontroll. Bättre kvalitet till en lägre kostnad med andra ord. Förändringen var möjlig tack vare att statistikern Jerzy Neyman på 1930-talet lagt grunden för en vetenskaplig teori för slumpmässiga urval. Han visade bland annat hur osäkerheten i skattningar baserade på urval kan preciseras i form av konfidensintervall, det vill säga det som gör det möjligt för oss att uttala oss om en skillnad eller förändring är statistiskt säkerställd eller inte.

Tanken fanns dock tidigare. Miguel de Cervantes Don Quijote från 1605 brukar nämnas i dessa sammanhang. I den engelska översättningen går att läsa att ”by a small sample, we may judge the whole piece” (se bok 1, kapitel 4, den nya svenska översättningen ”ett porträtt säger ändå något om originalet” är måhända mer passande i boken, men inte lika träffande i det här sammanhanget). Den engelske statistikern John Graunt brukar anses vara den som först lyfte fram möjligheterna att dra slutasatser om en population utifrån ett urval. Även en rad andra personer förtjänar att lyftas fram, som Pierre Simon Laplace och framför allt den norske statistikern och chefen för Norges statistiska centralbyrå, Anders Nicolai Kiær. Men de saknade alla den fasta vetenskapliga grund som Neyman senare gav.

När det gäller tidiga mätningar av den politiska opinionen är tidskriften Literary Digests undersökningar inför amerikanska presidentval förmodligen det mest kända exemplet. I valen 1920, 1924, 1928 och 1932 hade de lyckats förutsäga rätt vinnare. Detta genom att fråga ett stort antal amerikaner, framför allt sina egna läsare, om hur de skulle rösta. I valet 1936 skickade de ut omkring 10 miljoner enkäter av vilka 2,3 miljoner besvarades. Detta gör det till en av de största opinionsmätningar som har genomförts och resultatet var tydligt: Alf Landon skulle bli USA:s 33:e president. Förmodligen har ni inte hört talas om president Landon, vilket beror på att Franklin D. Roosevelt vann valet. Innan valet hade dock en ung opinionsmätare vid namn George Gallup förutspått rätt vinnare och det baserat på en mycket mindre undersökning, men med skillnaden att den undersökningen baserades på ett slumpmässigt urval.

literary_digest

Vad gick då fel för Literary Digest? Förklaringen ligger bland annat i deras enkäter i högre grad nådde rika än fattiga. Detta då adresser hämtades från telefonkataloger, medlemslistor för olika klubbar och listor över tidningsprenumeranter. Alla källor där fattigare personer var underrepresenterade. Dessutom hade ekonomin förvärrats och en del mindre bemedlade slutade att prenumererade på tidskriften, vilket ytterligare spädde på snedvridningen. Den sämre ekonomin hade också medfört att åsiktsskillnaderna mellan rikare och fattigare blivit större. Men värt att notera är att dessa undersökningar hade innan 1936 förutspått rätt vinnare i fyra val i rad. Något att reflektera över för den som tror att rätt prognos i ett val är ett bevis för att en undersökning har en metod som fungerar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s