Orons politiska konsekvenser

Betydelsen av känslor för politiska ställningstaganden och ageranden har fått allt större uppmärksamhet i den internationella politisk-psykologiska forskningen över tid. Känslor är en grundläggande del av alla politiska opinioner (Neuman et al 2007). I det här inlägget ska jag kort illustrera hur oro påverkar två indikatorer på politiskt engagemang i Sverige: intresse för politik och i vilken utsträckning man diskuterar politik. Det empiriska materialet kommer från den nationella SOM-undersökningen 2014.

Enligt socialpsykologiska teorier ökar negativa känslor som oro vår förmåga att identifiera hot och risker. Oroskänslor leder till att hjärnans övervakningssystem triggas vilket i sin tur leder till en ökad informationsinhämtning och en ökad benägenhet att bryta invanda mönster. I korthet kan en negativ känsla som oro kan leda till något som vi ofta anser vara positivt, det vill säga att individen inhämtar mer information vilket kan vara positivt för individens intresse för och deltagande i politik (Neuman 2007; Valentino et al 2008). ”In other words, experiencing strong emotions is not necessarily at odds with achieving the normative ideals of democratic citizenship” (Valentino et al 2008: 249). Att oroa sig kan ur detta perspektiv leda till något bra eftersom informerade och engagerade medborgare är en av hörnstenarna i ett demokratiskt styrelseskick. Om teorier och resultat från tidigare forskning stämmer ska mer oro vara förknippat med högre politiskt intresse och att oftare engagera sig i politiska diskussioner.

Oro kan mätas både som upplevd oro över samhälleliga fenomen eller som personlig oro. I det här inlägget fokuserar jag på konsekvenser av samhällsoro. Liksom andra fenomen i politiken tenderar bedömningar av samhälleliga omständigheter (sociotropiska bedömningar) ha större effekt på politiskt beteende än personliga omständigheter (egotropiska bedömningar). Ett klassiskt exempel från årtionden av statsvetenskaplig forskning är att upp- och nedgångar i nationens ekonomi i högre grad påverkar hur väljare röstar än upp- och nedgångar i den personliga ekonomin (Kinder & Kiewiet, 1981; Mutz, 1994).

Nedanstående graf visar hur graden av samhällsoro påverkar politiskt intresse respektive diskuterat politik. Samhällsoro utgörs av ett additivt index bestående av elva olika indikatorer, till exempel oro för situationen i Ryssland, miljöförstöring, ökat antal flyktingar, terrorism, arbetslöshet. De predicerade effekterna av oro på politiskt intresse respektive politisk diskussion baseras på två regressionsanalyser. Sambanden är kontrollerade för personlig oro, kön, ålder, utbildning, inkomst och självskattat självförtroende.

Under kontroll för andra faktorer finns det ett positivt och signifikant samband mellan samhällsoro och intresse för politik. Med andra ord, ju mer man oroar sig för samhällsutvecklingen, desto högre är nivån på det politiska intresset. På samma sätt har samhällsoro också positivt signifikanta effekter på hur ofta man diskuterar politik. Ju mer samhällsoroad man är, desto oftare diskuterar man politik.

Figur 1. Effekten av samhällsoro på politiskt intresse (till vänster i bild) respektive hur ofta man diskuterar politik (till höger i bild).

polintrediskkomp kopia

Kommentar: Ovanstående predicerade effekter är uträknade från en regressionsanalys (OLS) med politiskt intresse respektive politisk diskussion som beroende variabel, med samhällsoroindex som oberoende variabel och med personlig oro, kön, ålder, utbildning, inkomst och självuppskattat självförtroende som kontrollvariabler. Vid beräkningen av predicerade värden av effekten av personlig oro respektive samhälloro på politisk diskussion hålls alla andra variabler vid sina medelvärden. Resultaten håller också vid kontroll med en ordinallogistisk regression.
Samhällsoro: Om du ser till läget idag, vad upplever du själv som mest oroande inför framtiden? Svarsalternativen är Mycket oroande, ganska oroande, Inte särskilt oroande respektive Inte alls oroande. Följande elva indikatorer ingår i indexet: Miljöförstöring, Stor arbetslöshet, Situationen i Ryssland, Försämrad välfärd, Organiserad brottslighet, Ökad alkoholkonsumtion, Ökat antal flyktingar, Försvagad demokrati, Utbredd korruption, Terrorism, Förändringar i jordens klimat. Värde 1 motsvarar ”Inte alls orolig” på samtliga frågor, värde 4 motsvarar svar ”Mycket orolig” på samtliga frågor. Svarspersoner med svar på minst nio av elva frågor ingår i indexet. Cronbach’s alpha är 0,78. Politiskt intresse. Hur intresserad är du i allmänhet av politik? Svarsalternativ Mycket intresserad (1), Ganska intresserad (2), Inte särskilt intresserad (3) respektive Inte alls intresserad (4). Politisk diskussion. Hur ofta har du under de senaste 12 månaderna gjort något av följande: Diskuterat politik. Svarsalternativ Ingen gång (1), Någon gång under de senaste 12 månaderna (2), Någon gång i halvåret (3) Någon gång i kvartalet (4), Någon gång i månaden (5), Någon gång i veckan (6) respektive Flera gånger i veckan (7).
Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014.

På det sättet som sambandet mellan oro och politiskt engagemang undersökts här bekräftar det svenska fallet tidigare forskning – det finns fog för att säga att en negativ känsla som oro ger positiva politiska konsekvenser i form av ökat politiskt intresse och att oftare diskutera politik. Den internationella politisk-psykologiska forskningen pekar vidare på att sambandet mellan oro och politiskt engagemang inte med nödvändighet har denna positiva effekt för alla samhällsgrupper. Till exempel finns det resultat som visar att orons positiva konsekvens för politiskt engagemang bara finns bland personer med gott självförtroende (Valentino et al. 2009) och att oro därmed skulle verka demobiliserande bland personer med lågt självförtroende. Huruvida det också gäller för svenska förhållanden är något som jag tillsammans med Lena Wängnerud och Monika Djerf-Pierre ska forska vidare i.

Projektet Orons politik finansieras av Vetenskapsrådet och leds av Lena Wängnerud (Statsvetenskapliga institutionen) och Monika Djerf-Pierre (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation) vid Göteborgs universitet. Blogginlägget bygger på delar av mitt och Henrik Oscarssons kapitel ”Sverige oroar sig”, som ingår i den kommande SOM-antologin som släpps den 23 juni 2015.

 

Referenser:

Kinder, Donald R. & Kiewiet, D. Roderick (1981). Sociotropic politics: the American case. British Journal of Political Science, 11(2): 129-161

Mutz, Diana C. (1994). Contexualizing Personal Experience. The Role of Mass Media. Journal of Politics, 56(3): 689-714

Neuman, Russel W, George E. Marcus, Ann N. Crigler & Micahel MacKuen (red) (2007). The Affect Effect. Dynamics of Emotion in Political Thinking and Behavior. Chicago: The University of Chicago Press

Valentino, Nicholas A., Vincent L. Hutchings, Antoine J. Banks & Anne K. Davis (2008). ”Is a Worried Citizen a Good Citizen? Emotions, Political Information Seeking, and Learning via the Internet.” Political Psychology 29(2): 247-273.

Valentino, Nicholas A., Krysha Gregorowicz & Erik W. Groenendyk (2009). “Efficacy, Emotions and the Habit of Participation”. Political Behavior 31: 307-330.

Rekommenderad läsning på temat oro och politik i Sverige:

Djerf-Pierre, Monika & Lena Wängnerud (2015). Gender, sociotropic anxiety and risk society. Explaining gender differences in anxiety to social risks and threats. Kommande i International Journal of Public Opinion Research.

Djerf-Pierre, Monika & Lena Wängnerud (2014). ”Politiska konsekvenser av personlig oro”. I Annika Bergström & Henrik Oscarsson (red) Mittfåra & marginal. Göteborgs universitet: SOM-institutet

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013). Nya svenska väljare. Stockholm, Norstedts Juridik.

2 thoughts on “Orons politiska konsekvenser

    • Bra fråga. Jag tycker faktiskt att det är mindre far-fetched än man kan tro. Jag tror att folk som vill att saker bör bli bättre ofta felaktigt menar att vi för närvarande är i en kris, just eftersom det kan övertyga folk att vi måste agera: vad jag kallar ”The Argument from Crisis”. Det gör att de oroar sig just pga att de önskar förändring (vilket i sin tur kan bero på politiskt intresse) snarare än önskar förändring för att de oroar sig.

      ”The Argument from Crisis says that some social problem – say crime, poverty, inequality, etc – has worsened and that we therefore need to do something about it. This way of arguing is effective primarily because we are loss averse – because we think losing is worse than failing to win. By arguing that inequality was not as bad ten years ago and that we have now ”lost” some degree of equality, your argument will be rhetorically stronger. The reason is that in that case more equality will eradicate a loss, whereas if inequality hasn’t worsened, more equality will simply be a gain, which we value less. Hence we will be more inclined to act against inequality in the former case.

      I think that the subconscious use of this argument is a major reason why radicals often think the world is on a downward slope. The standard view is of course that they want radical change because they believe that the world has got worse, but I think that to some extent, the causality is reversed: they believe that the world has got worse because they want radical change.”

      http://lesswrong.com/lw/l8i/the_argument_from_crisis_and_pessimism_bias/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s