Finns den kommunale väljaren? (del 3)

Inlägget är samförfattat av Gissur Ó. Erlingsson & Henrik Oscarsson.

Bättre sent än aldrig? Om det kan man tvista och vi ber om ursäkt för senfärdigheten (men i gengäld har vi nu röstdelningsdata för valet 2014…) För lite drygt ett år sedan påbörjade vi alltså en trilogi av inlägg under rubriken ”Finns den kommunale väljaren?”. Tanken var att ge perspektiv på fenomenet ”röstdelning”, och vi utlovade följande upplägg. (1) I det första inlägget försökte vi belägga att en lokal dimension vuxit fram i svensk politik de senaste 20 åren, (2) i det andra redovisade vi data på vilka väljargrupper som röstdelar; nu (3), i det gravt försenade tredje, reflekterar vi över orsaker till röstdelningen. Och för den riktigt intresserade: ni kommer att kunna få läsa ett slags spinoff på dessa inlägg i den kommande SOM-antologin som släpps den 23 juni, där vi borrar djupare i röstdelningsfrågan ur lite olika perspektiv.

***

Nyligen har ett omval i Båstads kommunalval genomförts. Det är alltså ungefär samma demos som röstade i valet nu som röstade för omkring åtta månader sedan. Skillnaderna i hur Båstadsväljarna röstade i riksdagsvalet i september, och i kommunalvalet nu, är uppseendeväckande. Exempelvis fick Moderaterna då 34,7 procent av rösterna, men bara 18,5 procent nu i det kommunala omvalet. Kristdemokraterna fick 5,4 procent av rösterna i riksdagsvalet, men bara 1,3 procent nu, i kommunalvalet. Socialdemokraternas differens blev 18,2 då versus 12,6 nu. Mycket av skillnaderna drevs av att ett lokalt parti – Bjärepartiet – gjorde ett succéartat val i omvalet och samlade 33,2 procent av rösterna. Ungefär samma väljare, men val till olika nivåer vid separata tillfällen. Fallet bör få i gång tankarna kring fenomenet röstdelning, att en väljare röstar på ett parti i riksdagsvalet och ett annat i kommunalvalet. Faktum är att röstdelningen slog rekord i 2014-års val, då ungefär 30 procent av väljarna gjorde detta.

Vad är det egentligen som gör att en väljare bestämmer sig för att rösta på ett parti i kommunalvalet och ett annat i riksdagsvalet? De studier som genomförts i syfte att studera svenska väljares djupare liggare motiv till röstdelning har visat att röstdelarna har en tendens att uppge lokalpolitiskt kopplade skäl när de får möjlighet att motivera sitt partival i kommunvalen. Det är alltså förhållanden i kommunen som motiverar röstdelningen, indikerande att man i första hand röstar enligt sin förstapreferens nationellt men byter lokalt. Detta bekräftar vad vi tidigare vet: att väljare oftare stödjer sitt mest omtyckta parti i riksdagsval än i kommunval. Vidare har andelen röstdelare också visat sig variera stort mellan olika kommuner. För att ta ett exempel ur högen: i de kommuner som ingick i 1998 års kommun- och regionvalsundersökning varierade andelen röstdelare mellan 18 procent (i Tierp) och 51 procent (i Grästorp och Vänersborg). Sammantaget ger tidigare forskning intryck av att det är den kommunala rösten som avviker från det normalröstandet i riksdagsvalet. Orsakerna till röstdelningen kan i huvudsak knytas till lokala förhållanden.

***

Men vilka är då dessa orsaker? Märk nu att vi inte har genomfört uppdaterade studier av väljares motiv till röstdelning. Istället ska vi reflektera lite mer abstrakt och teoretiskt för att mejsla fram ett par hypoteser till orsaker bakom att en väljare röstdelar. Närmare bestämt vill vi lyfta fram fyra kandidater till förklaringar till vad som skulle kunna göra att omkring var tredje väljare numera röstdelar, förklaringar för framtida forskning att undersöka närmare.

1) En första kandidat hänger samman med vad som exempelvis Cas Mudde (2007: 756) kallat utbudsperspektivet. Sheri Berman (1997: 102) kan sägas vara en tydlig representant för perspektivet när hon skriver att partier inte enbart får analyseras som ett slags hjälplösa offer för den strukturella socioekonomiska och demografiska omgivning de råkar befinna sig i. Nej, partierna kan i större eller mindre omfattning också vara ”the active shapers of their own fates”. Omtolkat till vår empiri: med aktiva, lokala kampanjer skulle ett riksdagspartis lokalavdelning kunna profilera sig i kommunalvalet med lokala hjärtfrågor och göra sig mer attraktivt för de lokala väljarna än vad det egna partiet är för dem i riksdagsvalet. Detta skulle kunna göra att en väljare fortsätter att rösta på sitt normala förstahandsalternativ i riksdagsvalet, men i kommunalvalet låter man sig lockas till ett annat alternativ – ett alternativ som av något skäl klarat av att framställa sig som mer attraktivt än väljarens normala förstapreferens.

2) En andra kandidat till har gemensamma släktdrag med utbudsperspektivet, men tydligare kopplad till vad som kallas personal vote-earning attributes-litteraturen (PVEA, se exempelvis Shugart med flera 2005). Här handlar det inte lika mycket om att man dras till ett nytt alternativ för den politik partiavdelningen för fram lokalt, utan om att väljaren i första hand låter den egna lokala rösten styras av huruvida det finns en lokal röstmagnet som förmår uppbringa entusiasm och inge förtroende – även om röstmagneten inte tillhör det parti väljaren normalt i första hand identifierar sig med. Vi skulle här kanske kunna tala om ett slags ”lokal partiledareffekt”. Denna förklaring, i synnerhet till så kallade ”lokala överprestationer” (när ett partis lokalavdelning får betydligt fler röster än vad samma parti får i riksdagsvalet i samma kommun, av ungefär samma väljare) förs fram med viss emfas i SKL (2011: 27). Här listas ett flertal exempel på sådana överprestationer, varpå författarna slår fast att: ”Mycket talar för att det finns ett samband mellan partiets resultat och väljarnas förtroende för kommunens ledande politiker. Det innebär i så fall att man väljer parti efter ordförandekandidat snarare än efter partiprogram”. Tanken är alltså här att väljaren lägger sin röst på ett parti i kommunalvalet man annars normalt inte hade röstat på, just för att det företräds av en attraktiv lokal partiledare, en röstmagnet, som har egenskaper som gör att man föredrar dennes parti i kommunalvalet.

3) Den tredje kandidaten kokar ned till – slarvigt uttryckt kanske – olika uttryck för proteströstande. Om de två förklaringstyperna ovan hänger samman med att väljaren på ett positivt sätt ”dras från” sitt normala favoritparti (där rösten läggs i riksdagsvalet) och till ett parti i lokalpolitiken som framstår som mer attraktivt, skulle man kunna tänka sig att röstdelningen lokalt sker för att väljaren av något skäl på prioriterar bort det normala förstahandsalternativet i något av valen för att man är missnöjd med det. Något gör att man ”stöts bort” från sin normala förstapreferens och mer eller mindre känner sig tvungen att söka sig till ett annat alternativ. Detta skulle kunna ske för att väljaren antingen (a) är missnöjd med hur förstahandsalternativet – det man i grunden identifierar sig med – agerat lokalt, eller att man (b) är missnöjd med hur favoritpartiet agerat i rikspolitiken. I det första fallet kan det vara en lokal korruptionsskandal, impopulära lokala kandidater, alternativt plågsamma åtstramningar, som gör att man väljer bort favoritpartiet lokalt – men ändå fortsätter att röstar på det i riksdagsvalet. I det andra fallet gäller förstås det omvända. Man lägger sin röst på ett annat parti i riksdagsvalet av missnöjesskäl, men håller sig till förstahandsalternativet i kommunalvalet.

4) Den fjärde kandidaten rör olika varianter av taktisk stödröstning, kanske framför allt i riksdagsvalet. En del tidigare undersökningar har antytt att viljan till att av taktiska skäl lägga sin röst på ett annat parti än sin förstapreferens är förhållandevis stor i Sverige. I syfte att förhindra att ett parti som ligger nära den egna förstapreferensen ideologiskt hamnar under fyraprocentsspärren till riksdagen, lägger man sin röst på detta i riksdagsvalet – men fortsätter lägga sin röst på förstapreferensen lokalt.

Referenser & lästips i övrigt

Berman, Sheri, (1997). “The life of the party”, Comparative Politics, 30 (1), 101–122.

Erlingsson, Gissur Ó. (2005). Varför bildas nya partier? Lund: statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet.

Johansson, Folke (1987). Delad röstning. I Folkstyrelsens villkor. Betänkande av folkstyrelsekommittén. SOU 1987:6. Stockholm, Justitiedepartementet.

Johansson, Folke (1996). Röstdelning – en kommunal fråga. I Nilsson, Lennart, Red. (1996). Västsvenska perspektiv. SOM-rapport 17. Göteborgs universitet, SOM-institutet.

Johansson, Folke (2001). Röstdelning – skilda valdagar. I Oscarsson, Henrik, Red. (2001). Skilda valdagar och vårval. Stockholm, SOU 2001:65.

Johansson, Folke (2010). Kommunvalet 2006. Väljare och partier i den lokala demokratin. Göteborg, Centrum för forskning om offentlig sektor Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

Mudde, Cas. (2007). Populist radical right parties in Europe. Cambridge: Cambridge University Press.

Shugart, Matthew, Melody Valdini & Kati Suominen (2005). ”Looking for locals: Voter information demands and personal vote-earning attributes of legislators under proportional representation”, American Journal of Political Science 49(2), 437-449.

2 thoughts on “Finns den kommunale väljaren? (del 3)

  1. De fyra förklaringarna kan ju vara förklaringar till varför någon väljer att röstdela och varför det skiljer sig åt mellan olika kommuner. Men finns det verkligen starkare taktiska skäl idag än vad det gjorde förr eller skiljer sig verkligen partierna lokalt allt mer från partierna centralt?

    Man kan ju tänka sig att en förändring har skett i inställningen till själva röstandet, vilket gör att de olika rationella orsakerna 1-4 får ökat genomslag på de platser och tillfällen då det finns ”material” för det (skillnader mellan partierna lokalt och centralt, taktiska skäl, etc).

    Vore t ex intressant att undersöka om de som röstdelar har mer individualistiska värderingar. Tänk: ”jag köper inget parti 100 %, därför känns det naturligt att dela upp rösterna eftersom helheten där i valbåset då blir mitt personliga val, skräddarsytt just för mig snarare än ett färdigt paket.” Därmed inte sagt att det nödvändigtvis är ett mer noggrant och exakt val, vad det nu betyder, men det kan kanske kännas så. Och därmed vara mer bekvämt för den individualist som annars lider av vad hen upplever som anpassning till färdiga mallar.

  2. Hej Örjan, och tack för reflektion. I det här inlägget uppmärksammar vi i stor utsträckning vilka ”utbudsfaktorer” som kan förklara att människor röstdelar; i ”del 2” (https://politologerna.wordpress.com/2014/03/21/finns-den-kommunale-valjaren-del-2/) berör vi kort vissa individegenskaper (på ”efterfrågesidan”) som du här far efter.

    Vi gräver djupare i individegenskaperna i vårt kommande bokkapitel, men kort sagt, så ser vi ungefär de saker du pinpointar: det är mer välutbildade personer som inte känner sig särskilt partiidentifierade som har en större tendens till att röstdela.

    Men givetvis samspelar utbuds- och efterfrågefaktorerna på intrikata sätt, och det är därför vi kan se variationer mellan landets kommuner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s