Kandidaterna och personvalet, del 1.

Kandidaterna och personvalet

Till riksdagsvalet 2014 sänktes personvalsspärren från åtta till fem procent. Tillsammans med ett antal kollegor fick jag till uppgift av Justitiedepartementet att studera reformen. Vi kommer i ett antal inlägg presentera delar av rapporten. För egen del kommer jag i två delar att diskutera kandidaternas erfarenheter av personvalsreformen. Det första inlägget handlar om kandidaternas inställning till personvalet, hur de bedömer reformens konsekvenser samt hur mycket de kampanjade.

Undersökningen

Undersökningen bygger på en webbenkät som gick ut till alla riksdagskandidater med tillgänglig epost-adress. Totalt gick enkäten ut till cirka 3800 kandidater och drygt 1 200 besvarade alla frågor, vilket ger en svarsfrekvens runt 32 procent. Enkätfrågorna som berörde personvalet ingick i ett större internationellt projekt som intresserar sig för valkampanjer i olika länder och valsystem, Comparative Candidate Survey. I detta inlägg kommer jag endast uppehålla mig vid de kandidater som inte kom in i riksdagen. Undersökningen till riksdagsledamöterna pågår fortfarande och jag ber att få återkomma till dem i ett senare inlägg.

Vad tycker kandidaterna om personvalet?

Det har inte skett någon dramatiskt förändring av inställningen till personvalet vara eller inte vara i det svenska valsystemet. Vi börjar med den övergripande frågan om vad kandidaterna tycker om personvalsreformen. I tabell 1 kan man se vad kandidaterna i 1998 års val respektive 2014 hade för åsiker om personvalet. De som kandiderade 1998 och de som kandiderade 2014 har i stora drag liknande åsiker. En förändring som emellertid kan iakttas mellan 1998 och 2014 gäller Folkpartiets kandidater. 1998 var den populäraste åsikten bland kandidaterna i Folkpartiet att utöka personvalet ytterligare, medan en majoritet är nöjda med sakernas tillstånd 2014. Samma tendens finns även hos Moderaternas kandidater. När reformen sjösattes 1998 ansåg 71 procent av kandidaterna från Moderaterna att reformen borde utökas ytterligare. Med den nya reformen på plats har reformviljan sjunkit med 20 procentenheter, och nu är det runt hälften av moderaternas kandidater som vill se fortsatta förändringar.

En jämförelse mellan de bägge mättillfällena och partiernas inställning till reformen, tyder på en svensk kompromiss. Majoriteten av partierna är nöjda med saker och ting som de är. Att det ändå blev en utökad reform 2014 kan ses i ljuset av opinionstrycket från Folkpartiet och Moderaterna 1998. I och med den utökade reformen ser omvandlingstrycket ut att ha mojnat. De kandidater som ställde upp i valet 2014 är mer nöjda med nuvarande reform (40 procent) mot hur det var 1998 (34 procent) och viljan att ytterligare sänka spärren har minskat från 37 procent (1998) till 25 procent (2014).

Tabell 1. Kandidaternas åsikter om personvalet 1998 respektive 2014 (%)

Skärmavbild 2015-05-25 kl. 11.28.35

Till kandidaterna i 2014 års val ställdes även frågan hur de bedömer reformens konsekvenser. Kandidaterna ombads att bedöma åtta olika alternativ som skulle kunna påverkas av personvalsreformen: ökad konkurrens inom partiet, ökad status för personvalet, hjälpa den politiskakarriären, ökade betydelse av ekonomiska resurser, ökad personfixering, fler som personröstar, fler ledamöter som blir invalda samt starkare ställning vid nästa nomineringsprocess. I tabell 2 redovisas medelvärdet för varje riksdagsparti. Det som framkommer bland resultaten är att kandidaterna överlag inte bedömer att reformen kommer att få några långtgående konsekvenser. Varken kritiker, såsom vänsterpartister, eller tillskyndare av reformen, såsom moderater, tror att vi har att göra med en reform som kommer att ändra spelreglerna på ett mer fundamentalt sätt.

Tabell 2. Kandidaterna bedömmer reformens konsekvenser (genomsnittspoäng)

Skärmavbild 2015-05-25 kl. 11.39.03

Kampanjande kandidater

Vid lanseringen av personvalet 1998 var det 37 procent av ledamöterna som uppgav att de bedrivit en personvalskampanj. I de efterföljande valen 2002, 2006 och 2010 har hälften av ledamöterna varit involverade i personvalskampanjer. Sålunda har personvalet slagit igenom på sätt att det är något som alltfler riksdagskandidat faktiskt ägnar sig åt under valrörelsen. Studerar vi hur många av kandidaterna som i valet 1998 respektive 2014 uppgav att de bedrev en personvalskampanj kan vi se en liknande, men svagare tendens. I valet 1998 uppgav drygt en femtedel av kandidaterna (22 procent) att de bedrivit en personvalskampanj. För valrörelsen 2014 är den siffran uppe på 36 procent. I kandidatundersökningen 2014 ombads även kandidaterna att uppge hur pass intensivt de bedrev sin kampanj. På den frågan svarade knappt sex procent att de bedrev en utpräglad personvalskampanj. Det betyder att även om det var fler kandidater 2014 än 1998 som drev en kampanj, så är antalet kandidater som verkligen aktivt kampanjar tämligen få. Det är fortfarande ovanligt att kandidater till riksdagen bedriver egna personvalskampanjer.

På en direkt fråga om hur många timmar i veckan de lade ner sista månaden av valrörelsen finns en betydande skillnad mellan dem som bedriver personvalskampanjer och de som inte gör det. Kandidater som inte bedrev någon personvalskampanj jobbade drygt 18 timmar i veckan, medan personvalskandidater jobbade närmare 32 timmar (siffrorna är under kontroll för kön, utbildning, ålder, invandrarbakgrund, listplacering och partitillhörighet). Av valrörelseaktiviteterna att döma bidrar den personliga drivkraften till att valrörelserna får en större intensitet. Partier med många kandidater som driver personvalskampanjer kan alltså dra fördel av att deras kandidater jobbar hårdare under valrörelsen, men partierna får samtidigt finna sig i att kandidaterna också fokuserar på sina egna kampanjer. Av de kandidater som inte bedrev personvalskampanj uppgav 61 procent att de helt fokuserade på partiet under valrörelsen. Kandidater som också arbetade med sina personvalskampanjer var mer återhållsamma och endast 26 procent sa att de helt fokuserade på sitt parti.

I nästkommande del kommer jag titta närmare på vilka som bedrev personvalskampanjer, hur kandidaterna upplevde nomineringsprocessen och vad de anser om partiets stöd under valrörelsen.

2 thoughts on “Kandidaterna och personvalet, del 1.

  1. Ping: Är kommunpolitiker nöjda med de förtroendeuppdrag de får? |

  2. Ping: Kandidaterna och personvalet, del 2. |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s