Politiska experter är fortfarande inte bättre än andra på att förutsäga framtiden

Folkpartisten Birgitta Ohlsson har nu meddelat att frågan om partiledarposten ”inte är aktuell just nu”. Det skulle kunna indikera att Jan Björklund väljs om på partiets landsmöte i november, men man vet aldrig. I början av året pratades det däremot en hel del om hans avgång.

Björklund kritiserades internt för ett integrationsutspel och i samband med det dåliga valresultatet verkade tiden mogen för avgång. Olika statsvetare och andra experter uttalade sig. Jonas Hinnfors sa 30 januari att det ”inte skulle förvåna” om Björklund följde Göran Hägglunds exempel; Svend Dahl sa samma dag i Dagens Industri att ”om någon månad inser vi att det var på onsdagskvällen Jan Björklunds fall började på allvar”. Ulf Bjereld var lite mer försiktig och tippade på sin blogg att han skulle meddela sin avgång på landsmötet, vilket fortfarande kan bli fallet. Dessa förutsägelser hade i radio, TV och tidningar gott sällskap av otaliga andra.

Läs mer

Ny kommunallag öppnar för ”superkommunstyrelser”

Årets semesterläsning? För en enkel kommunforskare var valet för en gångs skull enkelt – En kommunallag för framtiden (SOU 2015:24). Även om allt i utredningen inte genererar fyrverkiorgasmer i huvudet (kan inte påstå att avsnitten om ”lagen om foder och animaliska biprodukter” eller ”lagen om sprängämnesprekursorer” får mig att gå i spagat, men det är förstås bara jag), är Johan Hööks utredning både genomtänkt och klart läsvärd. I det här inlägget ska jag kort uppehålla mig vid ett av de mer uppiggande förslagen – idén om möjligheten att införa försöksverksamhet med majoritetsstyre ute i kommunerna. Poängen? Det är nog bra, men det finns oavsedda effekter att se upp med. Läs mer

Medias rapportering om Sverigedemokraterna har inte blivit mer negativ

I det senaste numret av Statsvetenskaplig Tidskrift analyserar Karl Loxbo Sverigedemokraternas framgångar i riksdagsvalet 2014. Huvudtesen är att Sverigedemokraterna tjänat på en uppfattat närmande mellan Alliansen och de rödgröna, och att partiet lyckats dra nytta av detta genom att göra partiet mer välorganiserat och ”rumsrent.” Artikeln är mycket läsvärd och blandar nya analyser av väljardata med referat av svensk och internationell forskning. Jag tänkte dock kritisera en av artikelns mindre poänger.

Läs mer

Kartans tomma fläckar

”Här finns drakar”, skrev man för länge sedan på världskartornas outforskade områden, eller så ritade man något fantasimonster. Nuförtiden är i princip varje centimeter av jordens landyta utforskad, utmätt och införlivad i någon stats territorium.

För de flesta av oss kunde det dock lika gärna ha bott drakar eller monster i många länder; vi hör inget om dem; de finns inte med på våra mentala kartor. Man bryr sig, såklart, mest om vad som händer i närområdet. Jag sökte igenom Retrievers mediearkiv över artiklar i svensk tryckt press under 2015 för att se vilka länder som det skrivs om i svenska tidningar. Jag räknade helt enkelt hur många artiklar som nämnde landets namn, och delade in det i fem klasser: 0-1000 artiklar, 1000-5000, 5000-10000, 10000-20000, och fler än 20000. Resultatet kan man se på kartan nedan, där blå färg betyder att det skrivits mycket om landet, och röd att det finns få artiklar. Data för varje land finns här på länken.

Karta

Läs mer

Rutschkanan leder bara ner i sandlådan

Jag minns en gång under min gymnasietid när jag gick till en liten affär vid en bensinmack för att köpa godis. Affären var tom när jag kom in, och fastän jag ropade lite försiktigt kom ingen. Föreståndaren var antagligen ute i verkstaden i något ärende. Jag minns att jag tänkte att jag skulle kunna ta vad jag ville och springa därifrån, och ingen skulle kunna göra något. Och om affären då och då står oövervakad, och alla då roffar åt sig, måste affären slå igen! Men likväl hade den ju inte slagit igen, och jag tog inget, utan väntade till föreståndaren kom tillbaka, och betalade, som vanligt folk gör.

Läs mer

Mindre stöd till tiggare i kommuner där Sverigedemokraterna är tungan på vågen

Det här är ett gästinlägg av Maria Tyrberg och Carl Dahlström, Göteborgs universitet.

***

Det är förmodligen få som missat att antalet tiggare ökat i Sverige under senare år. Många utsatta människor, ofta diskriminerade romer, utnyttjar den fria rörligheten inom EU och söker sig till Sverige och andra EU-länder för att försörja sig.

I Sverige hanteras tiggarnas akuta problem, såsom hemlöshet och försörjningssvårigheter, på kommunal nivå. Enligt Socialtjänstlagen har svenska kommuner skyldighet att hjälpa alla EU/EES-medborgare som befinner sig i akut nöd, men lagen uppfattas som vag och svår att implementera. Både enskilda kommuner och SKL har efterfrågat nationella direktiv som stöd.

En konsekvens av lagens otydlighet är att kommunernas insatser skiljer sig åt. Enligt återkommande uppgifter i media erbjuder vissa kommuner mycket stöd, medan andra inte erbjuder något stöd alls.

I det här blogginlägget frågar vi oss om det stöd som erbjuds migranttiggare hänger ihop med den politiska sammansättningen i kommunen, och framför allt om Sverigedemokraternas (SD:s) representation i kommunens socialnämnd inverkar.

Läs mer

Medelsvensson finns inte

En sak som jag ofta ser i debattartiklar och ledartexter, och som jag stör mig lika mycket på varje gång, är argumentation av den här typen:

”Det sägs att en svenska folket tycker X. Detta motbevisas av en ny undersökning som visar att 27% tycker tvärtemot!!!”

Det vill säga, man kontrasterar olika opinionssiffror mot varandra, i kamp att bäst uttolka vad ”svenska folket” tycker och tänker. Problemet är att ”svenska folket” inte är som en person; det finns ingen ”medelsvensson”. Svenska folket är niomiljonersjuhundraåttiofyratusenfyrahundrafyrtiofem individer, som har en mängd motstridiga åsikter. Ibland kan motstridiga ståndpunkter till och med omfamnas av en och samma person! Man kan inte tro att det ska gå att vaska fram något som sammanfattar hela folkets åsikter, även om det skulle göra världen mer begriplig.

Läs mer