Rutschkanan leder bara ner i sandlådan

Jag minns en gång under min gymnasietid när jag gick till en liten affär vid en bensinmack för att köpa godis. Affären var tom när jag kom in, och fastän jag ropade lite försiktigt kom ingen. Föreståndaren var antagligen ute i verkstaden i något ärende. Jag minns att jag tänkte att jag skulle kunna ta vad jag ville och springa därifrån, och ingen skulle kunna göra något. Och om affären då och då står oövervakad, och alla då roffar åt sig, måste affären slå igen! Men likväl hade den ju inte slagit igen, och jag tog inget, utan väntade till föreståndaren kom tillbaka, och betalade, som vanligt folk gör.

Jag har sedan dess ibland tänkt på den där händelsen. Naturligtvis hade det nog inte i de flesta städer varit möjligt att ha en affär som byggde på att kunderna tog sina varor och lämnade pengar utan någon övervakning, även om jag har hört talas om sådana på landet. Betyder det att man måste ha konstant kontroll på kunderna med vakter och övervakningskameror över varje vinkel, och att man aldrig kan lita på dem? Faktiskt inte. Det finns ett mellanläge. Var går dess gränser? Svårt att säga.

Tekniken att dra ut ett arguments konsekvenser till sin spets kallas för ”det sluttande planet”. Man argumenterar emot en ståndpunkt genom att visa på orimligheten i de yttersta konsekvenserna av den, och halkar så att säga nedåt på planet. I en principiell diskussion kan det hjälpa för att identifiera svagheter i resonemang och hitta intressanta kontraster. När det gäller det verkliga samhället är det sällan lika givande.

Playground_slide_of_Himeji_Otemae_park

Tycker jag att man på ledarplats i en stor tidning ska få skriva att muslimer är ohyra som måste utrotas? Absolut inte. Betyder det att jag anser att man ska åtalas för att man på Facebook skriver att ett muslimskt böneutrop låter som ett åsneskrik? Nej. Det finns en gradskillnad. Naturligtvis är det svårt att skriva lagar som sätter gränserna helt rätt, och som uttolkas likadant varje gång, men må så vara. Vi har jurister som jobbar med det. Tycker jag att man ska få vandalisera reklam eller valaffischer om man finner dem misshagliga? Nej. Om det nu har hänt, betyder det att yttrandefriheten är allvarligt hotad i Sverige? Faktiskt inte, än så länge.

Om man hela tiden ska tänka ut de mest långsökta konsekvenserna av varje handling eller ståndpunkt blir det omöjligt att diskutera, och dessutom ointressant, eftersom verkligheten sällan hamnar där. Kliv av rutschkanan.

4 thoughts on “Rutschkanan leder bara ner i sandlådan

  1. Men diskussionen om yttrandefriheten är väl principiell kring nedrivandet av affischer, eller? Därmed borde väl den yttersta konsekvensen vara viktig att belysa för att förstå att beteendet sätter oss på ett sluttande plan. Tillåts argument inte att få framföras antingen genom att vissa åsikter censureras av staten eller att de omöjliggörs att framföras av någon form av självutnämnd åsiktspolis så är yttrandefriheten hotad. Men du har naturligtvis rätt i att denna händelse i sig inte på något vis hotar yttrandefriheten. Men diskussionen syftar väl till att sända en signal ut i samhället att detta är inte ett beteende som är acceptabelt ens om man delar aktörens åsikter.

    • Den är principiell, men jag tycker också att det måste finnas rätt proportioner. Att folk river ner reklam i tunnelbanan betyder inte nödvändigtvis att de också är beredda att hota yttrandefriheten på allvarligare sätt. Vidare tycker jag att yttrandefrihetsdiskussionen alltför ofta handlar om vad privatpersoner gör mot varandra. Riktigt allvarligt blir det först när staten lägger sig i, som i till exempel Spanien eller Ryssland på sistone. Eller om man skulle kunna bli åtalad för att man skrivit elaka saker om böneutrop på Facebook, till exempel.

      Alltså, om det skulle bli standard att man vandaliserade ett partis reklam eller yttranden på olika sätt vore det allvarligt. Men vi är inte där, vi behöver inte ta det dit.

      • Är du inte lite naiv och överslätande här, Anders? Att en organiserad mobb av vänsterextremister stormar tunnelbanan och vandaliserar får du att låta som om det vore någon/några som rivit ner en affisch på en anslagstavla eller något. Ser du inget mönster i det som drabbar SD? Partiets hela historia är fylld av liknande händelser, där även staten ibland blandat sig i. Repressionen mot SD har verkligen visat vilka brister som finns i Sverige bakom den så perfekt demokratiska fasaden.

  2. Det har du helt rätt i. ”Vandalisering” av varandras valtavlor har ju iofs varit legio under många valrörelser från ungdomsförbunden men då har det varit en del av spelets regler och ofta med någon form av kontrabudskap och kanske lite knorr. Tyckte LUF mötte SDs reklam på ett snyggt sätt med flygbladsutdelning med ett motbudskap. Just kring SD tycker jag dock att man kan se ett mobbeteende som är lite oroande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s