Ny kommunallag öppnar för ”superkommunstyrelser”

Årets semesterläsning? För en enkel kommunforskare var valet för en gångs skull enkelt – En kommunallag för framtiden (SOU 2015:24). Även om allt i utredningen inte genererar fyrverkiorgasmer i huvudet (kan inte påstå att avsnitten om ”lagen om foder och animaliska biprodukter” eller ”lagen om sprängämnesprekursorer” får mig att gå i spagat, men det är förstås bara jag), är Johan Hööks utredning både genomtänkt och klart läsvärd. I det här inlägget ska jag kort uppehålla mig vid ett av de mer uppiggande förslagen – idén om möjligheten att införa försöksverksamhet med majoritetsstyre ute i kommunerna. Poängen? Det är nog bra, men det finns oavsedda effekter att se upp med.

Förslaget att införa försöksverksamhet med majoritetsstyre är bra (se kap 1.2, kap 5.8 i utredningen; kvalificerad majoritet för försöksverksamheten krävs i fullmäktige). Det skulle kunna vara ett verktyg för att stärka ansvarsutkrävandet lokalt. Undertecknad har flera gånger tidigare torgfört tveksamhet om huruvida kvaliteten på ansvarsutkrävande i kommunala val verkligen är något att ha (se t.ex. ”Svagt ansvarsutkrävande i kommuner och landsting?” och ”Lyft kommunpolitiken med lokala regeringar”och frågan får en hel del istid i vår nya bok Politik och förvaltning i svenska kommuner).

Argumentet är detta: Medborgarnas kunskap om vad kommuner ansvarar för är svag, liksom kunskaper om vilka de förtroendevalda är samt vilka det är som styr kommunen. Under de förutsättningarna torde det vara svårt att tala om effektivt ansvarsutkrävande i kommunala val: godkänner eller underkänner väljarna verkligen den politik som förts av de facto-majoriteten under de gångna fyra åren? Att tydliggöra ansvaret för politiken, vilket försöksverksamhet med majoritetsstyre bland annat syftar till, är mot den bakgrunden utmärkt.

Så, till ett par funderingar.

Missa inte tillfället att studera försöksverksamhetens effekter!
De kommuner som väljer att experimentera med majoritetsstyre kommer att utgöra spännande testpiloter som bör närstuderas för att se om reformen har avsedda effekter. Därför bör statsmakten, i samråd med forskare, ta initiativ till en större undersökning som följer kommuner som prövar majoritetsmodellen. Givetvis bör en kontrollgrupp följas, som bevarar nuvarande ordning med samlingsstyren. Försöksverksamheten utgör ett unikt och utmärkt tillfälle att studera om reformen har effekter på, för att ta några exempel, ett vitaliserat fullmäktige och ökad kvalitet på medborgarnas ansvarsutkrävande, liksom deras kunskap om vilka det är som beslutar om vad i kommunen.

Varning för oavsedda, negativa sidoeffekter
Utredaren understryker noggrant att försöksverksamheten kan innebära potentiella problem avseende oppositionens insyn i styrelsens arbete – därmed deras förutsättningar att bedriva en aktiv oppositionspolitik. Att vingklippa oppositionen lär, förstås, inte vara reformens avsikt. En oroande som här väcks är om den föreslagna 6§ (s. 102) – som formulerats för att komma åt detta potentiella bekymmer – är allt för till intet förpliktigande?

Det är en kvalificerad majoritet i fullmäktige som ska bestämma om införande av majoritetsstyre. Samma majoritet ska alltså, enligt 6§, ”i ett reglemente ange hur de partier som … som inte är ledamöter eller ersättare i styrelsen, ska ges en god tillgång till information om styrelsens arbete och om pågående ärenden samt administrativt stöd i övrigt”. Möjligen har jag förläst mig på rational choice-litteratur, möjligen är jag för cynisk. Icke förty. En oro är att formuleringarna här är något urvattnade. De skulle, såsom de nu är formulerade, kunna utnyttjas av en fullmäktigemajoritet för att på ett icke-adekvat sätt tillgodose informationskravet eller om det administrativa stödet?

Cynism eller inte, farhågan bör inte avfärdas, i synnerhet inte i ljuset av de resonemang som utredaren för ett 80-tal sidor senare (s. 189ff, kap 5.5 ”Styrelsen får en stärkt ställning i förhållande till de övriga nämnderna”). Där föreslås nämligen fullmäktige ges möjligheten att besluta att styrelsen ska kunna fatta beslut om särskilt angivna förhållanden som rör andra nämnders verksamhet.

Notera här alltså att en kommun som på en och samma gång väljer att utnyttja möjligheten att (a) införa majoritetsstyre och samtidigt också (b) stärka styrelsens ställning i förhållande till övriga nämnder*, får en tämligen annorlunda karaktär än vad en styrelse fram till nu har haft. Vilka är egentligen de potentiella, eventuellt långtgående implikationerna av detta, särskilt vad rör de partier som då inte ingår i de nya majoritetsstyrena? Det väcker återigen frågan om huruvida de föreslagna 6§ i lagen om försök till majoritetsstyre är tillräcklig.

För att understryka problemets karaktär: Det finns redan i dag kommuner som historiskt haft ett långt och obrutet maktinnehav för en eller ett par partier (t.ex. visade en kartläggning 2013 att var fjärde kommun haft samma partifärg på kommunstyrelseordföranden sedan 1970-talet). I sådana kommuner är risken att medborgare som representeras av oppositionspartier – och som därmed kan sägas befinna sig i ett slags ”permanent minoritetsställning” – får en än svagare röst jämfört med tidigare; plus att kommunstyrelsen dessutom ges mer makt. Detta är, ur mitt perspektiv, ett potentiellt ett stort demokratiproblem. Därför finns också skäl att ställa frågan om inte formuleringarna om oppositionens informationstillgång, liksom arbetsvillkor i övrigt, bör omformuleras, så att det inte blir upp till fullmäktigemajoriteten att formulera hur detta i slutänden ska utformas.

 

5 thoughts on “Ny kommunallag öppnar för ”superkommunstyrelser”

  1. Ett stycke om hur majoritetsstyre fungerar och vad som skulle bli skillnaden mot idag hade varit på sin plats här. Jag trodde i min enfald att majoriteten redan styrde…

    • Sant. Ja, det gör den, men en viktig skillnad gentemot rikspolitiken är att alla partier är representerade i kommunstyrelsen. I regeringen sitter ju bara partier från majoriteten (eller i nuläget, från den största minoriteten). Ett förslag som varit på tapeten är att det ska bli likadant i kommunerna.

      /Anders

  2. Gissur, har själv inte haft tid att läsa utredningen. Behandlas frågan om tydliggörande av politikers vs. tjänstemäns roller/olika ansvarsnivåer och i så fall vad är dina tankar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s