P-böter och invandrarkultur

Om du visste att du inte skulle bli straffad för det, hur ofta skulle du felparkera? För de flesta är det en hypotetisk fråga, med undantag för diplomater, som har immunitet från åtal i landet de är stationerade. Världens troligen diplomattätaste stad är New York, där FN:s högkvarter ligger. Länge hade man där problem med att FN-delegaterna parkerade sina bilar var som helst och struntade i p-böterna de fick.

En av de roligaste studierna inom korruptionsforskningen visade att alla inte utnyttjade sin frihet lika mycket. De värsta parkeringssyndarna kom från länder med mycket korruption. På fem år drog sändebuden från Kuwait på sig 249 parkeringsböter per person! De från Egypten, Chad, Sudan, Bulgarien och Mozambique hade också över 100 böter var. Sveriges sändebud hade däremot inga böter, i sällskap med bland annat de kanadensiska och brittiska diplomaterna. Undantag saknades inte – Turkiets och Colombias delegater hade inte heller några böter, trots omfattande korruption i hemlandet. Men i genomsnitt fanns det ett mönster.

Varför lyssnar politikerna inte på opinionen i flyktingfrågan?

”Varför har den tysta majoritetens uppfattning i flyktingfrågan ignorerats så länge?” frågade ledarskribenten Ivar Arpi idag på Twitter. Bakgrunden är att SOM-institutet länge uppmätt att andelen som tycker att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar är mycket större än andelen som tycker att det är ett dåligt förslag.

Det enkla svaret, tror jag, är att politikerna helt enkelt inte håller med sina väljare. Flyktingfrågan är nämligen inte den enda där väljare och valda har olika åsikter. Statsvetaren Sören Holmberg har länge skrivit om saken, och med hjälp av enkätundersökningar bland riksdagsledamöter och väljare mandatperioden 2010-14 kunde han se var det fanns störst åsiktsskillnader.