”Varför har den tysta majoritetens uppfattning i flyktingfrågan ignorerats så länge?” frågade ledarskribenten Ivar Arpi idag på Twitter. Bakgrunden är att SOM-institutet länge uppmätt att andelen som tycker att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar är mycket större än andelen som tycker att det är ett dåligt förslag.
Det enkla svaret, tror jag, är att politikerna helt enkelt inte håller med sina väljare. Flyktingfrågan är nämligen inte den enda där väljare och valda har olika åsikter. Statsvetaren Sören Holmberg har länge skrivit om saken, och med hjälp av enkätundersökningar bland riksdagsledamöter och väljare mandatperioden 2010-14 kunde han se var det fanns störst åsiktsskillnader.
I sju frågor av 21 undersökta hade en majoritet av de svarande politikerna en annorlunda uppfattning än en majoritet av väljarna. Följande fyra förslag tyckte en majoritet av politikerna var bra, men inte väljarna (tänk på att undersökningen är från 2010):
- Turkiet ska bli medlem i EU
- Avskaffa vårdnadsbidraget
- Införa Euro som valuta
- Bedriva mer sjukvård i privat regi
Och en majoritet av väljarna tyckte att följande tre förslag var bra, men inte politikerna:
- Inför sextimmars arbetsdag
- Inför mycket hårdare fängelsestraff
- Förbjud all pornografi
Även om sextimmars arbetsdag, mycket hårdare straff och pornografiförbud har sina förespråkare i riksdagen åtnjuter de inget vidare stöd. De som tycker att man borde lyssna på opinionen i flyktingfrågan, eller i frågan om vinster i välfärden till exempel, bör då rimligen också förespråka dessa förslag.
Förslaget ”ta emot färre flyktingar” var inte ett av dessa sju, men var förslaget med fjärde störst åsiktsskillnader: 43 procent av väljarna tyckte att det var ett bra förslag, men bara 8 procent av politikerna.
Våra politiska representanters uppgift är inte att följa sina väljares nycker i alla frågor, och väljarna har inte heller någon laglig rätt att avkräva politikerna det. Politikerna går en balansgång mellan att följa opinionen, och att leda den. Sören Holmberg och Peter Esaiasson har skrivit om ”representation från ovan”, där politikerna skapar åsiktsöverenstämmelse genom att driva opinionen. Opinionen i flyktingfrågan har ju också förändrats i mer generös riktning de senaste 20 åren.
Låter det elitistiskt? Det är det, och det är också så det är tänkt att representativ demokrati ska fungera. Antikens greker i Aten räknade inte ens styre genom valda representanter som demokrati, utan föredrog att lotta fram de som skulle företräda de andra. Ville vi ha perfekt åsiktsöverenstämmelse hade lottning varit överlägset. Sannolikheten att vi med lottning skulle få så stora åsiktsskillnader mellan politiker och riksdagsledamöter som vi har till exempel i frågan om pornografi är mindre än en på 60 miljarder!
Om man inte tycker att politikerna lyssnar i den representativa demokratin finns det dock en alldeles utmärkt lösning: rösta på andra partier. Och det är just vad som hänt de senaste åren, när det gäller flyktingfrågan. Ett parti som förespråkar kraftigt minskat flyktingmottagande har fått ett massivt ökat stöd, och därmed förändrat åsiktsbalansen i riksdagen.
Vårt demokratiska system fungerar alltså som det är tänkt, trots att politiker inte alltid lyssnar på sina väljare.
politologerna.wordpress.com 
Fast nu har ju politikerna, till följd av att de struntat i väljarnas åsikt i flyktingfrågan, och fått ett kraftigt växande SD på halsen, börjat trixa med demokratin. Kom ihåg att många anser att DÖ är odemokratisk. Det som förundrar mig är hur invandrings/flyktingfrågan kunnat bli så helig för politikerna att de inte verkar rygga för några kostnader eller uppoffringar, ekonomiskt, samhälleligt, politiskt etc. Här utgör ju Sverige ett helt unikt undantag. Ett en gång välmående och sammanhållet land håller ju fullständigt på att splittras och polariseras, på så många sätt, på grund av den och dess konsekvenser. Det är en tragedi som hade kunnat undvikas om politikerna velat lyssna lite mer till folket i frågan.
Jag tillhör dem som inte anser att politikerna har någon rätt att ”leda” opinionen. De skall följa den och inte kunna bilda åsiktskarteller, åsiktskorridorer och tabun.
Att påstår att det bara är att rösta på annat parti är en mycket naiv hållning med tanke på det politiska systemets tröghet och kartellbildningar, samt hur man från de etablerade partierna och deras åsiktsapparater behandlar nya partier.
Diskrepansen vad gäller invandringen är för övrigt inte heller någon ”nyck” från väljarnas sida, det har alltid varit och är fortfarande klart fler som vill minska invandringen än som vill öka den. Detta trots decennier av massiv propaganda från hela etablissemanget: politiker, media, myndigheter, skola etc, samt att invandringen i sig förändrar demografin och därmed väljarunderlaget. Har väldigt svårt att se det demokratiska i att politiker använder makten till att försöka indoktrinera bort en stor och stabil väljaropinion.
Inte har någon rätt att leda opinionen? I så fall förespråkar du ett helt annat demokratiskt system än det vi har nu, troligtvis någon typ av direktdemokrati. Och även i en sådan skulle det såklart finnas människor som skulle försöka övertyga andra om att rösta på ett visst sätt. Finns det en stark opinion i en fråga kommer politiken anpassa sig på något sätt, antingen genom att andra politiker röstas in, eller att redan valda politiker anpassar sina ståndpunkter för att undvika att bli utröstade.
/Anders
Problemet med det resonemanget är att våra politiker väljs för 4 år och kommer att delta i väldigt många beslut. Frågor som inte är avgörande för val av parti kommer inte att ha en rimlig chans att avspegla väljaropinionen. Dessutom vet vi väljare vanligtvis väldigt lite vad en enskild riksdagsman anser/kommer att rösta i en viss fråga. Så ett annat styrelseskick än dagens måste nog till om vi ska få verkligt folkstyre.
Ja, och det tycker jag är ett bra argument just för representativ demokrati. Vi kan inte förutse vad som kommer att bli viktigt, och därför måste vi helt enkelt välja personer som vi litar på. De kan inte vara bundna på förhand. Och det skulle vara helt ogörligt med direktdemokrati. Även om man i en folkomröstning kan få fram folkviljan så måste man ju väga ihop alla besluten till en fungerande helhet. Kalifornien har ju tex fått stora problem när man röstat för att förbjuda skattehöjningar men ändå inte har pengar som räcker till allt annat man vill göra.
/Anders
Intressant analys av de folkvalda responsivitet (eller brist på). Det finns en skillnad mellan frågan om svensk invandringspolitik och övriga frågor (åtminstone de flesta) där det finns en stor åsiktsskillnad mellan väljare och valda: flykingfrågan är ordentligt genomdiskuterad och det finns anledning att tro att de flesta faktiskt har en klar uppfattning som inte är lätt att ändra. Därmed blir det problematiskt att betrakta det som ett välfungerande representativt förhållande om politikerna framhärdar i sin ståndpunkt. Även jag som argumenterar för att den representativa demokratin verkligen är ett elitistiskt styrelseskick har problem att försvara stora åsiktsskillnader i en sådan fråga.
För att hitta ett ”demokratiskt” försvar för den förda politiken får man nog byta argumentation och hävda att en invandringspolitik som vår är en del av ett tolerant samhälle (alltså det argument man brukar framföra för elitens rätt att hålla hårt i grundläggande fri- och rättigheter). Vet inte om du är beredd att göra det?
Tack för din kommentar! Nja, jag är nog mer inne för att låta de demokratiska marknadsmekanismerna göra sitt jobb. Stora åsiktsskillnader går ju an så länge som väljarna inte ser det som en viktig fråga, som du och Carl visat. Nu när det blivit en viktig fråga kommer ju något att hända.
Om man tänker helt enligt utbud och efterfrågan på politik, utan komplicerande mekanismer, så efterfrågar nu många en politik som bara ett parti står för. SD ligger nu på ca 20 procent i mätningarna. Fortsätter det i samma takt kommer en stor andel av politikerna från andra partier bytas ut i nästa val. Alla rational choice-modeller skulle väl förutsäga att de andra partierna inte vill låta det ske, utan kommer ändra på sin politik innan dess – om de inte lyckas vända opinionen, eller få bort frågan från dagordningen.
Så på ett eller annat sätt tror jag att det ”löser sig själv” senast i samband med nästa val. Efter valet kommer nog åsiktsöverensstämmelsen vara större, även om det kan gå till på lite olika sätt.
/Anders
Jag anser att du gör en tankevurpa när du påstår att vårt demokratiska system fungerar med argumentet att det bara är att rösta på andra partier när politiker agerar med huvudet under armen. Du påstår att åsiktsbalansen har förändrats i riksdagen vilket förvisso är riktigt. Men den har ju ändrats åt motsatt håll mot vad väljarna tycker i invandringsfrågan, m a o fungerar inte systemet ur demokratisk utgångspunkt. Orsaken kan diskuteras men personligen anser jag att den viktigaste faktorn utelämnas helt, dvs media. Medias direkta påverkan på om politiker ska få behålla jobbet eller inte samt indirekta påverkan på vilken opinion eller åsikt som de anser att väljarna ska bli styrda att ha är långt mycket viktigare än vilka politiker och partier vi har i riksdagen. Det är media som bestämmer vilken subjektiv åsiktsbalans som ska råda. Om det fungerar långsiktigt eller ens alls i verkligheten saknar betydelse då ingen behöver ta ansvar för konsekvenserna.