Lucka #24: Den värsta sortens styrelseskick. Förutom alla andra.

Demokrati är det värsta styrelseskicket, förutom alla andra som någonsin provats, sa Winston Churchill i det brittiska underhuset 1947. Det kan vara värt att påminna sig om då och då, när demokratin avvecklats i Ryssland, är på kraftig tillbakagång i Turkiet, och hotas i Polen, för att nämna några exempel.

Demokrati frustrerar, oavsett om det handlar om EU:s saktfärdiga svar på flyktingkrisen, det permanenta dödläget i amerikanska kongressen eller vanligt svenskt partipolitiskt käbbel. Diktatorers bästa säljargument är handlingskraft – de kan bortse från byråkrati och procedurer och göra vad som är bäst för landet, säger de. Det är en rätt populär uppfattning. I den stora World Values Survey från 2011 instämde till exempel 67 procent av de svarande i Ryssland att det var bra med en ”stark ledare som inte behöver bry sig om parlament och val”. I Turkiet var motsvarande andel 50 procent; i Sverige och USA 26 respektive 34 procent.

Läs mer

Lucka #23: Ni kan aldrig ana vad som hänt med 1970-talisternas grundläggande värderingar

rokSedan slutet av 1980-talet mäter SOM-institutet svenska folkets inställning till grundläggande mänskliga värderingar. I den senaste SOM-antologin som släpptes den 14 december genomför Mattias Gunnarsson och jag en analys av värderingsförskjutningar inom olika generationer under perioden 1988-2014. Värderingsmätningarna vilar på Milton Rokeachs teori om mänskliga värden (The Nature of Human Values, 1973). ROK2

Rokeach definierade 18 terminala och 18 instrumentella värden som universella och allmän­giltiga för mänskligheten. De terminala värdena refererar till önskvärda existentiella mål (end-states of existence), såsom till exempel frihet, lycka, vänskap, inre harmoni och självförverkligande. De instrumentella värdena refererar till önskvärda sätt att uppträda (modes of conduct), som till exempel att vara artig, mo­dig, intellektuell och kärleksfull. SOM-insti­tutet valde tidigt att begränsa sig till en kartläggning av Rokeachs terminala värden.

Viktiga och oviktiga värden
Liksom tidigare år toppas listan med viktiga värden av hälsa, frihet, ärlighet, familjetrygghet och en värld i fred, med mellan 77 och 86 procent som tycker att värdet är ”mycket viktigt”. De fem minst viktiga värdena enligt den svenska befolkningen 2014 är, precis som i tidigare mätningar, makt (6 procent), frälsning (7 procent), rikedom (8 procent), socialt anseende (17 procent) och teknisk utveckling (21 procent).

tiomestvi tiominstvik

1970-talisterna: En generation på värderingsmässig vandring
Det kanske mest spännande resultatet gäller värderingsförändringar över tid i olika generationer. Resultaten visar stora förskjutningar av 1970-talsgenerationens värderingar av de nBild10jutningvärden  som peakade i samband med Millenieskiftet. Följ den gula trendlinjen i kohortanalysen nedan så ser du omfattande förskjutningar av 1970-talisternas värdering av ”ett behagligt liv” (ned från 78 år 2000 till 61 procent 2014), ”ett liv fullt av njutning” (ned från 46 till 26 procent sedan Millenieskiftet).

1970-talisterna allt mer lika sina föräldrar värderingsmässigt
Även värderingar av ”självförverkligande” — ett värde som tidigare varit starkt associerat just till 1970-talsgenerationerna — har droppat i betydelse. Rejält så. År 2000 svarade 57 procent av personer födda på 1970-talet att värdet var ”mycket viktigt”.

Bild11Men i SOMs senaste mätning från hösten 2014 var motsvarande andel bara 20 procent! 1970-talisterna har under de senaste femton åren närmat sig tidigare generationer mycket snabbt. Värderingsmässigt är det allt mindre som skiljer 1970-talisterna från förkrigsgenerationer och babyboomgenerationer. Det är ett otippat resultat på flera sätt. Grundläggande värderingar är normalt tänkt att formas i tidiga år för att sedan stabiliseras inom varje ny kohort; värderingsförskjutningar i samhället ska sedan gå i sBild13amma långsamma takt som nya generationer avlöser äldre. Här ser vi ett exempel på en grupp individer födda på 1970-talet som på relativt kort tid förändrat sina grundläggande värderingar avsevärt när de själva närmar sig eller passerar 40-årsstrecket. Vad är det egentligen som händer?

Det krävs mer forskning för att närma sig förklaringar till de värderingsförskjutningar vi kan urskilja bland 1970-talisterna. Det ligger närmast till hands att förklara förändringarna med att gruppen helt enkelt har blivit äldre. Men kan det verkligen vara gruppens åldrande i sig självt som orsakat förskjutningarna? Vi tycker att det verkar tveksamt. Om de snabba värderingsförändringarna i denna grupp skulle bero på ålder (en livscykeleffekt), varför såg vi i så fall inte samma förändringar över tid i gruppen 1960-talister för omkring tio år sedan?

En annan tolkning vilar på Ronald Ingleharts idé om att vi Maslowskt tenderar att värdera högt saker vi har ett stort behov av men att vi värderar ned behov som vi fått tillgodosedda (knapphetshypotesen): När människors behov av självförverkligande, njutning och behagligt liv blivit uppfyllda skulle de inte längre uppfattas som lika viktiga. Men skulle i så fall sjuttio- och åttiotalistgenerationen ha blivit ”mätta” på ett behagligt och njutbart liv? Handlar det om en generation som faktiskt till stora delar fatiskt har kunnat förverkliga sig själva?

En tredje tolkning kanske ändå har med ett slags uppvaknande att göra, som är särskilt brutalt för just 1970-talsgenerationen (kanske avslöjar tolkningen mest egna funderingar och erfarenheter). Det är individer i den ”lekande” lite oskyldiga 1970-talsgenerationen som under de senaste fem-tio åren oförberett fått stafettpinnen med ansvar överlämnat till sig från äldre generationer. De har blivit föräldrar, chefer och ledare inom många olika sektorer. De har insett att när folk omkring uttrycker ”Någon borde göra något!” så finns där inte längre några andra att peka på. Det är vi som är den någon som måste agera. Då faller aktierna för självförverkligande, spännande liv, ett liv fullt av njutning och ett behagligt liv snabbt i värde, till ungefär samma nivå som hos våra egna föräldrar.

 

Läs mer

Gunnarsson, Mattias & Henrik Oscarsson (2015) Grundläggande värderingar och personlighetsdrag. I Bergström, Annika & Jonas Ohlsson (red). Alla dessa val. SOM-rapport 64. Göteborgs universitet: SOM-institutet.

 

Politiker med karriärambitioner

Politiker med karriärambitioner är både önskvärda och kontroversiella i den representativa demokratin. Å ena sidan vill vi att politiker på ledande positioner tjänar våra intressen snarare än sina egna. Å andra sidan är det svårt att utöva inflytande på en politiker som inte bryr sig om sin egen framtid. I det här inlägget tänkte lite kort diskutera politiker med karriärambitioner. Är det verkligen så farligt med politiker som vill göra karriär?  Läs mer

Lucka #21 Vi som inte kan sluta säga Folkpartiet – ett anspråksfullt försvar.

Vi måste tala om Folkpartiet. Eller förlåt, vi måste tala om Liberalerna (L). Igen. Sveriges radios inrikespolitiske kommentator Fredrik Furtenbach har bekänt sina svårigheter att säga Liberalerna i stället för Folkpartiet. Han har mina fulla sympatier. Jag delar detta problem. I just detta fall tror jag dock inte (bara) svårigheten beror på min allmänna förändringsobenägenhet; det finns en djupare hund begraven här. Normalt brukar det ta några dagar och sedan har även sådana som jag vant sig vid såväl nya partinamn som partiledare. Men inte här. Vad är då problemet?

När partier byter namn brukar det vara för att de på något vis vill bryta med något i sitt förflutna och markera en förändring. Bondeförbundet blev ett Centerparti för att visa att man var något mer än en intresseförening för jordbrukare. Det gamla Högerpartiet ville markera att man inte var ett högerspöke utan en modererande kraft i en progressiv tid. Vänsterpartiet Kommunisterna ville göra sig av med kommunismen, och Kristen Demokratisk Samling ville undanröja associationerna till frikyrklig församling. Men det finns inget i Liberalerna som vill ta avstånd från Folkpartiet. Tvärtom. Namnbytet sker för att markera förnyelse och ”ytterligare betona vår liberala identitet och värdegrund” (Jan Björklund). Förnyelsen vilar, såvitt jag kan förstå saken, inte på förändring utan på att partiet skall bli ännu mer av det som det var, är och förblir.

Läs mer

Lucka #20: Svenska emigranter i ett globalt perspektiv

Det här inlägget baseras på text som ingår i inledningskapitlet i den kommande boken ”Svenska utlandsröster” (Solevid (red), 2016). Tidigare inlägg om SOM-undersökningen till utlandssvenskar finns här, här och här.

Antalet migranter i världen ökar ständigt. Det många migranter har gemensamt är strävan efter att få ett bättre liv eller komma närmare familj och vänner. Men det är också viktigt att komma ihåg att en stor andel av jordens migranter inte fritt väljer att flytta. Många tvingas flytta på grund av förföljelse, konflikter eller naturkatastrofer. Flyktingkrisen under 2014 och 2015 har utan tvekan återigen synliggjort det faktum att migration för många bokstavligen handlar om liv och död.

I ett internationellt perspektiv utgör utlandssvenskarna en del av en  större grupp migranter, nämligen de som emigrerar från ett utvecklat land. Traditionellt har migration i huvudsak setts som en rörelse av människor från så kallade sydländer till så kallade nordländer. Läs mer

Lucka #19. Konspirationernas kraft

President Obama är inte född i USA, skolmassakern i Sandy Hook har inte ägt rum, Bush kände till terroristattacken den 11 september 2001 redan innan den ägde rum, och John F Kennedy och Olof Palme mördades av CIA. Och inte nog med det: Läkemedelsindustrin skapar läkemedel för att göra oss sjuka och forskare förespråkar barnvaccinationer för sin egen vinnings skull. Dessutom sprider staten kemikalier (Chemtrails) från flygplan för att göra medborgare lättare att kontrollera.

Med hjälp av några snabba internetsökningar hittar man lätt konspirationsteorier. Informationsteknologi och sociala medier gör att uppfattningar utan vetenskaplig grund kan få fäste och spridas, trots att de inte alls stämmer överens med verkligheten.

Den statsvetenskapliga forskningen om varför människor tror på konspirationsteorier ökar. Läs mer

Lucka #18: Bekantas bekanta

Flyktingars integration på svensk arbetsmarknad och i samhället kommer att vara en av de viktigaste frågorna kommande decennier. Dels för att det är av stor vikt för de som redan kommit, dels för att det påverkar vilken press som sätts på välfärdssystemen, men också för att det därmed avgör hur många som kommer att komma framöver. Utan lyckad integration minskar både Sveriges kapacitet att ta emot, och vår attraktionskraft. Med ett framgångsrikt recept för integration kan Sverige istället erbjuda en fristad för många varje år, vilket är bra i sig, och dessutom öka välfärden för de som redan bor här. Men där är vi tyvärr inte idag. Flyktingars relativt höga arbetslöshet gör att välfärdssystemen ansträngs mer ju fler som kommer.

Boendesegregation, att invandrare och infödda bor på olika platser, utmålas ofta som ett hinder för integration på andra områden, som arbetsmarknaden. Tanken är att segregationen gör det svårare för invandrare att komma i kontakt med infödda svenskar, och att de därmed går miste om kontakter som kunnat hjälpa dem till jobb och liknande.

Läs mer