Lucka #24: Den värsta sortens styrelseskick. Förutom alla andra.

Demokrati är det värsta styrelseskicket, förutom alla andra som någonsin provats, sa Winston Churchill i det brittiska underhuset 1947. Det kan vara värt att påminna sig om då och då, när demokratin avvecklats i Ryssland, är på kraftig tillbakagång i Turkiet, och hotas i Polen, för att nämna några exempel.

Demokrati frustrerar, oavsett om det handlar om EU:s saktfärdiga svar på flyktingkrisen, det permanenta dödläget i amerikanska kongressen eller vanligt svenskt partipolitiskt käbbel. Diktatorers bästa säljargument är handlingskraft – de kan bortse från byråkrati och procedurer och göra vad som är bäst för landet, säger de. Det är en rätt populär uppfattning. I den stora World Values Survey från 2011 instämde till exempel 67 procent av de svarande i Ryssland att det var bra med en ”stark ledare som inte behöver bry sig om parlament och val”. I Turkiet var motsvarande andel 50 procent; i Sverige och USA 26 respektive 34 procent.

Om man jämför situationen i världens länder just nu kommer inte demokrati heller så väl ut som man skulle kunna tro. Levnadsstandarden i en del relativt demokratiska länder är faktiskt lägre än i en del av de värsta diktaturerna. En förklaring är att demokratisering ofta leder till korruption i form av röstköp och svårerpolitik när partierna måste konkurrera om röster. Bo Rothstein har till exempel argumenterat för att det odemokratiska Kina lyckats förbättra livet mer för sina medborgare de senaste decennierna än den demokratiska grannen Indien.

Men låt oss se det hela i ett längre perspektiv. Vilka är de rikaste och minst korrupta länderna i världen, där folk lever längst och mår bäst? Det är de skandinaviska länderna, västeuropa, USA, Australien, Nya Zealand och några till. Är det en slump att de flesta av dessa länder är sedan länge etablerade demokratier? Jag tror inte det.

Historien visar att starka ledare i princip aldrig vill släppa makten när de väl fått den, även om de började som revolutionärer eller frihetskämpar. Makten de samlar på sig kan användas för att göra nödvändiga reformer, men också för att förtrycka meningsmotståndare och samla på sig personliga rikedomar. Detta godtycke är ett fundamentalt hinder för utveckling. Vem vågar investera när man när som helst kan få sina tillgångar nationaliserade, som i Venezuela, eller beslagtagna, som i Ryssland?

Kungens, tsarens eller presidentens makt måste därför alltid begränsas. Men det kan inte göras genom att någon annan person får makt att övervaka och kontrollera kungen eller presidenten. Då har man bara flyttat risken för maktmissbruk ett steg. Makten måste spridas ut. Det lyckades man gradvis åstadkomma i England, först med Magna Carta på 1200-talet och sen i den Ärorika Revolutionen på 1600-talet, liksom med maktdelningen mellan president, domstol och kongress i USA.

Modern demokrati handlar om att gemensamt välja inriktning för hur landet ska styras. Men dess rötter ligger i att förhindra maktmissbruk. I Sverige begränsade riksdagen kungens makt långt innan vi fick allmän och lika rösträtt.

Även om man tyvärr inte kan se ögonblickliga förbättringar i länders välfärd när de demokratiserar är jag övertygad om att den långsiktiga utvecklingen i länder som Sverige, England och USA hade varit omöjlig om våra styrande inte varit begränsade av parlamenten, som senare kom att väljas av hela den vuxna befolkningen.

Det är naturligt att man känner frustration av politiska låsningar och handlingsförlamning. Men misströsta inte. Det är en viktig del av demokratin; det minst dåliga av alla de styrelseskick som prövats.

6 thoughts on “Lucka #24: Den värsta sortens styrelseskick. Förutom alla andra.

  1. Sant och klokt! Min slutsats av den frustration jag tror många idag känner handlar om medborgarnas involvering i demokratin. Vi har historiskt låga förtroendesiffror för folkvalda partiledare. Kritik mot institutioner och försöken att få institutionerna att fungera är ovanligt stark. Lösningen med stor L finns inte. Men ett svar måste ändå vara att genomföra reformer som gör att fler människor engageras i och involveras i de demokratiska processerna.

    Ansvaret ligger i hög grad hos de politiska partierna som ju förlorat en miljon människor sedan 80-talet och som blivit alltmer inåtvända. Att partierna tycks vara helt frånvarande i ”utanförskapsområdena” sänder helt fel signaler och gör också de politiska partierna mer stumma.

    Vi kan dessutom ta små institutionella steg för att göra det lättare för medborgarna att delta i det lokala och nationella beslutsfattandet. Vi kommer med några sådana förslag från Demokratiutredningen den 18 januari. Ingenting omvälvande – demokratin kan utvecklas men bör inte omstöpas – men små steg i rätt riktning.

    Olle Wästberg – som önskar god helg!

    • Svar till Olle W.

      Frustrationen just nu har nog främst att göra med flyktingpolitiken och bygger snarare på (upplevd eller verklig?) brist på demokrati. Många upplever att regeringarna (både den tidigare och nuvarande) har drivit en poltik som inte varit i linje med folkets vilja.

      Medias roll, där man främst har drivit kampanjer och ”social engineering”-projekt och skapat åsiktskorridorer snarare än objektivt (konsekvensneutralt som det kallas idag) rapporterat vad som sker i landet, har ytterligare eldat på känslan av att det finns ett etablisemang som driver en linje som inte överensstämmer med folkets vilja.

  2. ”Den som vill nå socialismen genom en annan väg än den politiska demokratin kommer oundvikligen att komma fram till slutsatser som är absurda och reaktionära både i den ekonomiska och den politiska betydelsen.”
    /Vladimir Lenin

    …men…

    ”Att bestämma då och då med några års mellanrum vilka medlemmar av den styrande klassen som ska undertrycka och krossa folket genom parlamentet–Detta är den verkliga essensen av överklassens parlamentarism, inte enbart i parlamentariska konstitutionella monarkier, men också i de mest [representativa] demokratiska republiker.”
    /Vladimir Lenin

    Källa: https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/citat-om-demokrati/

  3. Jag tror att bilden är mer komplex än demokrati är bra och annat är dåligt. Egypten hade tex val för inte så länge sedan, men jag skulle mycket hellre bo i Singapore än i Egyptens period av demokrati.

    Venezuela som tas upp ovan var ju faktiskt länge en förebild när det gäller demokrati i hela Latinameria. Men kanske också det land som just gjort sig (ö)känt för att konfiskera (förstatliga) privat egendom.

    Argentina är också en demokrati, men konfiskerade privatpersoners pensionspengar.

    • Progressiv skatt är en form av laglig konfiskation av de rika för att skapa balanserad och rättvis jämlikhet. Att konfiskera egendom utan att det följer landets lagar är givetvis moraliskt tvivelaktig, men jag betvivlar att de konfiskeringar som gjorts var olagliga. Att konfiskera människors pensionspengar direkt från deras konton är enbart dumdristigt även om det på något vis skulle göras lagligt. Vem vill någonsin ha valuta på ett konto i ett sådant land?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s