Bör högre tjänstemän bo i kommunen de jobbar i?

Detta inlägg är en vidareutveckling av en krönika jag publicerade i Södermanlands Nyheter i slutet av augusti förra året. Det har fått lite förnyad aktualitet på grund av en pågående debatt i Jämtlands län, om kommunchefers val av bostadsort.

***

Åtminstone för en maniskt kommunintresserad person, har det förts en spännande, principiell debatt i Jämtlands län såhär i början av året. Det har nämligen visat sig att endast två av länets kommunchefer är skrivna i den kommun de arbetar i. Den mediala vinkeln har varit att kommunerna därigenom ”går miste om hundratusentals kronor i skatteintäkter varje år för att kommunchefen är bosatt i en annan kommun.”

Den här sortens debatt är ingalunda ny. Förra våren blossade en liknande debatt upp i Gävleborgs län. En kartläggning där visade att 4 av länets 10 kommunchefer inte bodde i kommunen de arbetade i. Den allmängiltiga fråga som ställdes här var: är detta verkligen optimalt? Frågan rör, menar jag, inte bara kommunchefer. Den kan ställas i förhållande till, och berör, alla chefstjänstemän i landets samtliga kommuner.

Huvudpoängen med självstyrande kommuner?
Låt oss backa bandet en aning, och kort reflektera över varför vi har kommuner, och hyggligt stark kommunal självstyrelse. I kommuner har vi fullmäktige som s.a.s. är ”kommunens högsta beslutande organ”, ett fullmäktige som utses i allmänna val och ska företräda den lokala befolkningen. Poängen med hyfsat självstyrande kommuner är att kommunerna ska ombesörja sina lokala angelägenheter, och det är de folkvalda i fullmäktiges lokalkännedom som ska säkra att de beslut som fattas är kalibrerade till befolkningens synpunkter/preferenser/önskemål.

Så är det alltså tänkt att se ut. Men tjänstemannainflytandet är stort. Det finns en hel del kunskapsbildning som argumenterar för att tjänstemännen har skaffat sig en allt starkare ställning visavi politikerna. I Sveriges kommuner och landsting (2005:11) konstateras exempelvis att:

Tjänstemän med hög utbildning och lång erfarenhet har ett kunskapsövertag inte minst i förhållande till fritidspolitiker. Till detta kommer att ledande tjänstemän inom olika sektorer kan hänvisa till speciallagstiftning och olika former av myndighetsföreskrifter för att få en inflytelserik position.

När Henry Bäck i sin Kommunpolitiker i den stora nyordningens tid jämförde åren 1980 och 1993, visade det sig att fullmäktiges ledamöter bedömde det som att den centrala förvaltningen fått en kraftigt ökad betydelse i budgetprocessen. Stig Montin har i ett annat sammanhang konstaterat: ”[A]tt vara fritidspolitiker är att sitta i sammanträden och ta ställning till förslag som utarbetats av tjänstemän”. Och i den refererade SKL-studien ovan sa dessutom över hälften (faktiskt hela 58 procent!) av fullmäktigeledamöterna att deras roll i beslutsfattandet är begränsad till att granska tjänstemännens förslag; och nästan hälften uppfattar att tjänstemännen ofta agerar på förtroendevaldas ansvarsområden.

Potentiella problem om chefstjänstemän inte bor i kommunen
Nå, ni kanske ser varthän jag är på väg. Om nu de kommunala chefstjänstemännen har ett så stort politiskt inflytande, finns det kanske en poäng med att också de har en lokal förankring och god lokalkännedom?  Därför skulle vi nu faktiskt kunna tänka oss en rad andra presumtiva nackdelar med att högre tjänstemän inte bor i kommunen de jobbar i, än att kommunen går miste om en del skattekronor.

  • En första nackdel är att lokalkännedomen skulle kunna bli lidande. Den som pendlar in över kommungränsen, river av en arbetsdag och åker hem igen, kan potentiellt gå miste om viktig information. En chef som bor och verkar lokalt kan ha fingret på kommunpulsen därför att vederbörande löpande matas med kunskap om vad som rör sig i kommunsjälen. Informationen kommer här genom samtal med medborgare när man handlar på affären, med bekanta aktiva i föreningslivet, med föräldrar och lärare man springer på via barnens skolgång, etcetera, etcetera.
  • En andra nackdel rör, ska vi kalla det ”engagemanget för kommunen”. Brinner man verkligen på samma sätt för kommunens långsiktiga välmående som ifall man bodde på plats? Här handlar det bland annat om en så grundläggande sak som att i vardagen vårda kommunen: säkra, och brinna för, att offentliga platser är hela och rena och ha ett egenintresse i att vardagsbrottsligheten hålls nere; exempelvis i det rena egenintresset för att villa- och lägenhetspriser ska öka i en bra takt. Fast, inte minst: vad skickar det egentligen för signaler när chefstjänstemän inte bor i kommunen? Ofta ingår det uttryckligen i kommuners visioner att attrahera turister, företagare och nya invånare. Men, så väljer alltså de tyngsta tjänstemännen att själva inte bo här?
  • En tredje nackdel rör brister i informellt ansvarsutkrävande när man i vardagslivet möter grannar, föreningskamrater, skolföräldrar, lärare, anhöriga, etcetera, som är de slutgiltiga mottagarna av kommunens beslut. Att som ledande tjänsteman löpande möta kommuninvånare ansikte mot ansikte, kan föra med sig bra saker. Dels får man under mindre ansträngda former chansen att skapa förståelse för besvärliga beslut och prioriteringar, men man får också högst konkret uppleva effekterna av egna åtgärder och tvingas därmed på ett handgripligt sätt också ta ansvar för dem.

Jag har inte gjort någon systematisk granskning, men vet fall av kommuner där den överväldigande majoriteten av kommunens chefstjänstemän inte är bosatta i kommunen.

Det finns ingen anledning att betvivla att det finns utomordentligt goda skäl till val av boendeort i enskilda fall. Och det finns också hyggligt goda argument för varför det ibland kan vara en bra sak att tjänstemän inte bor kloss intill sina klienter/brukare (som t.ex. inom socialtjänsten). Men sammantaget vidhåller jag: om man beaktar det stora inflytande tjänstemän har över kommunpolitiken, tar uppräkningen av potentiella nackdelar på allvar, kan det bli bekymmersamt om vi på aggregerad nivå ser kommuner där nästan samtliga chefstjänstemän är skrivna någon annanstans. Det sänder nämligen lite märkliga signaler – och det är inte givet att utfallet för det aktuella kommunerna i slutänden blir optimalt.

9 thoughts on “Bör högre tjänstemän bo i kommunen de jobbar i?

  1. Intressant inlägg. Och man möter ju detta ofta, eftersom kommunerna av naturliga skäl rekryterar kommundirektörer bland personer i den karriären över hela landet. De argument som används för att kommunala chefer bor i kommunen har också i några tidningsledare används mot Demokratiutredningens förslag att valda ledamöter ska kunna sitta kvar i fullmäktige perioden ut, även om de flyttat till annan ort.

    Jag tycker dock inte det är en relevant jämförelse: Den som blivit invald i fullmäktige bor ju på orten när den väljs in. 40% av nyinvalda under 29 hoppar av innan mandatperiodens slut och det vanligaste skälet är att man antingen inte får bostad i den egna kommunen, utan i grannkommunen (vanligast i storstäder) eller att man börjar studera på annan ort.

    Och även om man studerar på annan ort kan man ha nära kontakt med ursprungsorten. Vi har ju t ex ett statsråd som berättat att hon lyckades hålla sig skriven på hemorten, trots att hon studerade på annan ort. Och tack vare det kunde hon behålla sina lokala uppdrag, vilket i sin tur blev förutsättningarna för att bli statsråd.

    Demokratiutredningens förslag är att rätten att vara kvar måste bevilja av kommunfullmäktige (på samma sätt som riksdagen beviljar ledamöters ledighet). Om det är just en flytt till annan studieort eller flytt till anslutande kommun förefaller det naturligt att ledamoten ska kunna vara kvar.

    På så sätt kan unga människor slippa bryta ett politiskt engagemang för att de flyttar.

    Olle Wästberg

  2. Det finns också fördelar med att tjänstemän bor utanför kommun.
    Mindre risk för vänskapskorruption, om tjänstemannen inte vuxit upp eller bor i kommun.
    Större urval av möjliga kandidater till tjänsten.
    Mindre risk för påtryckningar.

    Så i vår kommun anser jag att fördelar med att högre tjänstemän inte bor i kommun överväger.

    /Deltidspolitiker på Orust

    • Jag ser förstås din poäng, ur det perspektiv du beskriver. Hur upplever du att det är i just Orust – kommer många tjänstemän utifrån, och är det en garant för att missförhållanden hålls till ett minimum? Har för mig att jag läst om några oegentligheter i just Orust, men, hittar inte rätt i hastigheten.

  3. Svårt det där, Gissur. Principiellt håller jag med, utifrån kopplingen till den lokala demokratin, men ser av egen erfarenhet att utmaningen ligger i rekryteringen. Den egna kommunen klarar inte alltid av att ledarförsörja och vi kan knappast tvinga folk att flytta. I min ledningsgrupp bor 7 av 11 i kommunen.

    • Jag medger att jag tänker högt här, och vill mest blottlägga ett perspektiv jag inte alltid ses tas upp till debatt. Kompetensförsörjningsinvändningen är rimlig och bra. Dessutom har jag ingen som helst ”lösning” på dilemmat jag identifierar – det går naturligtvis inte att låta ”lokal förankring” slå merit, förtjänst och lämplighet för uppdraget. (Och egentligen är jag mer ute efter lägen där ledningsgruppen till ca 80 procent består av utsocknes, där tycker jag man kan börja på allvar fundera om problem kan uppstå).

  4. Hej Gissur!
    Med lång erfarenhet som kommunchef med erfarenhet av både och måste jag tyvärr säga det enda som är relevant i artikeln är att kommunen förlorar skatteintäkter om högre chefer (eller andra personer) väljer att bo i andra kommuner. Resten är trams.
    Med vänlig hälsning,
    Göran

    • Trams? Ok. Men vore trevligt om du utvecklar synpunkten. Svårt att bemöta ”Resten är trams”.

      Har fått synpunkten på det motsatta. Att uteblivna skatteintäkter på något sätt ändå kompenseras via utjämningssystemet, men att det kan vara ett problem när 80 procent av högre tjänstemän bor utanför kommunen.

  5. Den här hamnade av misstag under ett annat inlägg. Det är hit den hör:

    Det resonemang Gissur Erlingsson för är naturligtvis relevant. Och om man läser lokaltidningar är det inte ovanligt just med protester om att en ny kommundirektör eller verksamhetschef bor på annan ort. Kommunerna rekryterar på en nationell marknad så det blir naturligtvis inte sällan på detta sätt.

    Likartade argument som används mot att höga kommuntjänstemän bor på annan ort har också på några ledarsidor använts mot Demokratiutredningens förslag att förtroendevalda ska kunna få sitta kvar mandatperioden ut, fast de flyttat från kommunen.

    Jag menar dock att argumenten inte är relevanta i det fallet. När det gäller höga tjänstemän är det personer som oftast inte har någon tidigare anknytning till kommunen. En förtroendevald är rimligen väl förankrad innan hen väljs till sitt uppdrag.

    Bakgrunden till förslaget är att drygt 40 procent av alla nyinvalda under 29 år hoppar av under sin första mandatperiod. Det viktigaste skälet till avhoppet är att man flyttar till annan studieort. I storstadsområdena förekommer det också att man inte lyckas få bostad i den egna kommunen, utan flyttar till grannkommunen.

    Gymnasieminister Aida Hadžialić har berättat att hon lyckades hålla sig skriven i Halmstad trots att hon studerade i Lund. Därmed kunde hon behålla sina politiska uppdrag. Och annars skulle hon nog inte ha blivit statsråd.

    Vad vi föreslår i Demokratiutredningen är att fullmäktige ska kunna besluta om att en förtroendevald ska kunna ha kvar sina uppdrag mandatperioden ut även om hen flyttat. Bedömningen har ju att göra med om personen kan antas ha fortsatt förankring. Det är skillnad på att flytta från Kristianstad till Lund och att flytta till Los Angeles. Att fullmäktige beslutar kan jämföras med att det är kammaren som beslutar om ifall en riksdagsledamot får vara ledig.

    Olle Wästberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s