Att möta den högre utbildningens utmaningar

Detta inlägg är samförfattat av Douglas Brommesson, Gissur Erlingsson, Johan Karlsson Schaffer, Jörgen Ödalen och Mattias Fogelgren och är en populärvetenskaplig sammanfattning av deras rapport Att möta den högre utbildningens utmaningar.

***

Dick Harrisons debattinlägg i Svenska Dagbladet härförleden utlöste en rejäl debattfestival om tillståndet i svensk högre utbildning. Proportionerna blev extra omfattande som följd av Harrisons namn, position, liksom personliga historia vid sin hemmainstitution.

Men, debatten om den högre utbildningens påstådda kris är långtifrån ny. Exempelvis skrev Per Sonnerby i en debattartikel år 2012 (som byggde på dennes ESO-rapport) att allt ”fler studenter med allt sämre förkunskaper verkar studera allt färre timmar under allt fler år”. Samma år skrev ett antal historielärare en debattartikel där följande rop på hjälp kunde läsas:

Att de flesta studenter inte har några grundläggande kunskaper inom vårt eget ämne, historia, har vi accepterat … Orsaken till att vi nu väljer att gå ut i offentligheten med ett veritabelt nödrop är att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket.

Två år senare skrev Mats Alvesson och Bo Rothstein att ”universiteten hotar bli Sveriges nästa PISA-haveri”, och nu har alltså diskussionen fått förnyad energi. Föreliggande text ska läsas i denna debattkontext. Den är en sammanfattning av vår IFAU-rapport Att möta den högre utbildningens utmaningar, som publiceras idag.

Boendesegregation och arbetslöshet – inte så enkelt som man kan tro

Det här inlägget är samförfattat av Matilda Johansson och Anders Sundell, och bygger på Matildas kandidatuppsats i statsvetenskap. Hela uppsatsen kan laddas ned här. 

Segregation är ett ämne som engagerar många, inte minst efter den senaste tidens stora flyktingmottagning. Den akuta bostadsbristen talar också för att segregationen kommer att öka, när nyanlända flyttar in med landsmän.

Politiker och media förmedlar ofta bilden av att boendesegregation är något som ska bekämpas, att den står i vägen för integration. I själva verket finns få belägg för att så är fallet. Tvärtom ger forskningen på området en tvetydig bild, en bild där det inte är helt självklart att boendesegregation är dåligt. Till exempel visar forskningen att när man bor nära personer med samma ursprung som en själv ger det en större sannolikhet att ha ett starkt nätverk (se tidigare inlägg för en överblick). Ett starkt nätverk är en viktig del i att etablera sig och att komma in på arbetsmarknaden.

För att se om det finns något samband mellan segregation och integration på kommunnivå kan vi jämföra Sveriges hundra största kommuner hjälp av ett segregationsindex. Det ställdes sen bredvid graden av integration, mätt genom fyra olika indikatorer ¬– arbetslöshet, skolresultat, språkkunskaper och politisk representation. God integration kännetecknas här av att skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda är små. Datan för integration är hämtad från SCB och gäller år 2013. Integration är såklart ett bredare fenomen än vad dessa faktorer täcker in men de kan ändå vara en del i förståelsen.

Inget samband mellan skillnad i arbetslöshet mellan svenskfödda och personer födda utanför EU och segregation i de 25 största kommunerna.

Från skatteschweizare till cirkulär migration: Hur röstar utlandssvenskarna?

När socialdemokraternas partiledare Olof Palme sent på kvällen intervjuades under Sve­ri­ges televisions valvaka söndagen den 16 september 1979 visade resultaten en knapp seger för det socialistiska blocket i Riks­dagen. Men Palme visste att regerings­skif­tet inte var fullbordat. Det fanns fler röster att räkna. På goda grunder befarade han att det 175:e mandatet så småningom skulle till­falla de borgerliga partierna. Så blev också fallet. När poströster avgivna på valsön­da­gen och de så kallade onsdagsrösterna – som omfattade en stor andel utlandsröster – hade räk­nats skiftade riksdagsmajoriteten över i borgerlig övervikt. Endast 8 404 röster skilde de politiska bloc­ken åt (läs mer i Esaiasson 1990).

Valet 1979 var det hittills jämnaste riksdagsvalet när det gäller kampen om regeringsmakten. Att utlandsröster kan ha fällt avgörandet den gången var förstås ett en-på-miljonen-fenomen. Alltsedan dess har konventionell visdom varit att utlandssvenskar röstar borgerligt i allmänhet och på Moderaterna i synnerhet. Mer sentida internationell forskning från andra länder har emellertid inte kunnat visa några större skillnader i röstning mellan expatrioter och medborgare bosatta i hemlandet. Bristen på svenska studier har gjort att vi svävat i ovisshet om hur det egentligen förhåller sig med den växande grupp svenskar som röstar från utlandet. Hur röstade utlandssvenskarna i riksdagsvalet 2014?

Nu är SOM-institutets unika stora enkätstudie av utlandssvenskar färdig. I veckan släpptes forskarantologin Svenska utlandsröster. Maria Solevid har varit redaktör för boken och har med säker hand lett detta utmanande och unika projekt från ax till limpa. Här får vi äntligen svar på många frågor vi undrat om en allt större grupp svenskar som ingår i ett allt mer omfattande kretslopp — en cirkulär migration — av människor som inrät­tar sina liv och skaffar sig erfarenheter ömsom i Sverige, ömsom i länder utanför Sverige. 

Moderaterna största partiet bland utlandssvenskar
Drygt var tredje utlandssvensk, 36 procent, röstade på Mode­­­raterna i valet 2014. Det visar SOM-institutets unika undersökning av svenskar boende utomlands. Moderaternas starkaste fästen i världen är Asien och Östeuropa. Svagast stöd för partiet återfinns i de nordiska grannländerna och Latinamerika.

 

 

Socialdemokraterna erhöll endast 15 procent av rösterna i gruppen svenskar boende utom­lands. Om utlands­svenskarna fått bestämma hade Alliansregeringen (C, FP, KD, M) fått fortsatt förtroende efter 2014 års val. Allianspartierna erhöll tillsammans nämligen en knapp majoritet, 54 procent, av utlandssvenskarnas röster i valet. Stödet för den sittande minoritetsregeringen (S och MP) var 27 procent bland utlandssvenskarna.

Bland utlandsboende återfinns samma könsskillnader i röstning som vi ser på hemmaplan. Bland utlandsboende kvinnor står Miljöpartiet (16 procent) och Feministiskt initiativ (8 procent) klart starkare än bland män. I gruppen män stödde 41 procent Moderaterna och 9 procent Sverigedemokraterna i valet 2014. Även andra gruppskillnader i röstning som vi brukar se bland sverigeboende väljare var tydliga även bland svenskar boende i utlandet. 

Även bland dem som bott relativt lång tid utomlands och som inte har särskilt starka band med Sverige förekom röstan­de på nyare partier som Femi­ni­stiskt initiativ och Sverige­demo­kraterna. Medan FI var ett uttalat ungdomsfenomen nådde SD sitt starkaste stöd i äldre grupper och bland utlandsboende med låg utbild­ning och personer som inte besöker Sverige, inte känner sig stolta att vara svensk, inte känner sig hemma i Sverige och som bedömer det osannolikt att de någon gång skulle flytta tillbaka. 

Idag har omkring 160 000 utlands­svenskar rösträtt i riksdagsvalen. Gruppen blir större för varje val och motsvarar en valkrets av Blekinges storlek. I 2014 års val använde omkring 52 000 utlandssvenskar sin rösträtt. I mitt kapitel om utlandsröstarna kan du läsa mer om hur grupper med olika anknytning till Sverige röstade i valet 2014 och i vilken utsträckning utlandssvenskarna åsiktsröstar i politiska sakfrågor.

Läs mer:

Solevid, Maria [Red] (2016) Svenska utlandsröster. Göteborgs universitet: SOM-institutet.

Borde vi ha en egen valkrets för utlandssvenskar?

Esaiasson, Peter (1990) Svenska valkampanjer 1866-1985. Stockholm: Publica.

Vad tycker svenska folket egentligen om flyktingpolitiken?

Det här är ett gästinlägg från Mikael Gilljam, professor vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, och är en redigerad version av en text tidigare publicerad på hans facebooksida.

***

Några funderingar kring hur vi mäter åsikter om flyktingpolitiken med anledning av diskussionen i Dagens Nyheter om klyftan mellan medborgare och förtroendevalda (se Peter Esaiassons debattartikel och Stefan Jonssons svar).

1) Vi skall alltid vara försiktiga med nivåskattningar (hur många som tycker exakt det ena och det andra i en fråga) och det är som tur är sällan det som är de intressanta forskningsfrågorna. Men den fråga det nu gäller, inställningen till flyktingpolitiken, tror jag ändå någorlunda rimligt uppfyller de krav vi ställer i boken Metodpraktikan (sidorna 242-244 i 4:e upplagan) för att sådana diskussioner skall vara meningsfulla:

i) Vi tror mer på nivåskattningar när vi mäter åsikterna på flera olika sätt och resultaten är samstämmiga.
ii) Vi tror mer på nivåskattningar gällande mer manifesta saker som människor har erfarenheter av från livet eller Tv:n medan det är svårare vid mer abstrakta fenomen som till exempel att nivåskatta politiskt självförtroende.
iii) Vi tror mer på nivåskattningar när frågan har diskuterats vid frukostborden under lång tid och mätts kontinuerligt över åren jämfört med när vi försöker mäta nya fenomen.

Vilka är utlandssvenskarna?

Nu är den här! Boken Svenska utlandsröster (Solevid (red), 2016) finns nu att ladda ner i sin helhet på SOM-institutets hemsida. Boken bygger på den unika SOM-undersökningen till utlandssvenskar som vi genomförde hösten 2014. Tidigare blogginlägg om undersökningen som jag har skrivit finns här, här, här och här. Analyserna i bokens 14 kapitel bygger på 2668 enkätsvar från utlandssvenskar i 103 länder. Arton forskare i medie- och kommunikationsvetenskap, nationalekonomi, religionssociologi och statsvetenskap från universitet och forskningsinstitutioner i Sverige, Norge och Danmark medverkar i boken. I det här och i några följande blogginlägg kommer jag att presentera olika resultat från boken. Det här inlägget baseras på delar av inledningskapitlet med samma namn som boken.

En viktig kunskap som SOM-undersökningen till utlandssvenskar bidrar med är svaret på en till synes enkel fråga; vilka är utlandssvenskarna? Frågan är både viktig och intressant eftersom svaret ger en bild av vad som karaktäriserar gruppen svenska utvandrare.

För att få en uppfattning om vilka det är som har svarat på vår undersökning jämför vi dem med de som svarat på den nationella SOM-undersökningen 2014. Att vi gör den här jämförelsen beror på att de svarande i den nationella SOM-undersökningen är en återkommande jämförelsepunkt i boken. Figur 1 visar frekvensfördelningen på ett antal socioekonomiska bakgrundsfaktorer bland utlandssvenskar samt bland boende i Sverige som valt att svara på SOM-institutets undersökningar. Den nationella undersökningen går ut till personer 16-85 år boendes i Sverige men i analyserna nedan använder vi samma åldersspann som undersökningen bland utlandssvenskar, nämligen 18-75 år.

Som figur 1 visar är det små könsskillnader mellan de svarande i den nationella SOM-undersökningen och SOM-undersökningen till utlandssvenskar. Åldersfördelningen ser däremot annorlunda ut i de två grupperna; utlandssvenskarna är mindre jämnt fördelade mellan de fyra åldersgrupperna. Nästan hälften av de svarande på utlandsundersökningen är 30-49 år medan motsvarande andel är omkring 30 procent av de svarande som bor i Sverige. I korthet är de svarande på utlandsundersökningen i lägre grad unga och äldre jämfört med de som besvarat den nationella undersökningen.

Den största skillnaden mellan personer boendes i Sverige och utlandssvenskar är dock utbildningsnivån. Hela 58 procent av utlandssvenskarna är högutbildade, vilket motsvarar examen från universitet/högskola eller studier på forskarutbildning. Skillnaden i andelen högutbildade mellan de svarande utlandssvenskarna och de svarande som bor i Sverige är 26 procentenheter. Det är tydligt att personer med högre utbildning i större utsträckning söker sig utomlands. Det går dock inte att bortse från att högutbildade i utlandet i större utsträckning också kan ha besvarat undersökningen.

(Klicka på bilden för att se en uppförstorad version)

Figur 1 Socioekonomisk sammansättning bland personer boendes i Sverige och utlandssvenskar (procent)

Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014 (blå stapel) och SOM-undersökningen till utlandssvenskar 2014 (gul stapel). Data från SOM-undersökningen till utlandssvenskar är viktade, se här för mer information.

Det är också en något högre andel av utlandssvenskarna som anser sig klara sig mycket bra på nuvarande inkomst jämfört med personer boendes i Sverige som svarat på den nationella SOM-undersökningen. Slår man ihop de två kategorierna mycket bra och ganska bra är det dock jämnare mellan de två undersökningarna. Bland personer boendes i Sverige anser 79 procent att de klarar sig mycket eller ganska bra på nuvarande inkomst jämfört med 84 procent bland utlandssvenskarna. Den högre utbildningen slår också igenom i vilken yrkeskategori utlandssvenskarna tillhör. I jämförelse med personer boendes i Sverige är utlandssvenskarna i högre grad tjänstemän med arbets- eller företagsledande funktion och i betydligt lägre grad arbetare (se figur 1). Vidare är utlandssvenskarna som besvarat undersökningen i högre grad gifta än de svarande boendes i Sverige och det är också en högre andel bland de som utvandrat som har barn.

Att döma av denna enklare jämförelse mellan gruppen utlandssvenskar som besvarat vår undersökning och personer i samma ålder boendes i Sverige (som deltagit i den nationella SOM-undersökningen) framträder att utlandssvenskarna på ett övergripande plan är en mycket väletablerad grupp. Att gruppen socioekonomisk sett skiljer ut sig från den genomsnittlige personen som bor i Sverige (som deltagit i den nationella SOM-undersökningen) är väl värt att bära med sig för den som läser boken. Att gruppen som helhet skiljer ut sig jämfört med personer boendes i Sverige säger dock ingenting om de skillnader som kan finnas inom gruppen utlandssvenskar och som studeras i bokens övriga kapitel.

Dumskallarnas sammandrabbning

”Absolut”, svarade talesmannen för Marco Rubios presidentkampanj, på frågan om han trodde att president Obama uppsåtligen försökte ”förstöra Amerika”. Marco Rubio är en av de främsta kandidaterna för den republikanska nomineringen, och hans kampanj menar alltså att landets nuvarande president aktivt försöker förstöra landet. Inte bara att han har fel visioner, eller prioriterar fel problem. Obamas målsättning är att USA ska väck!

Det är ett häpnadsväckande dumt uttalande. Man må tycka att Obama har fel, eller att han har skadliga policyförslag, men om man på allvar tror att han är ute efter att förstöra USA (för vems räkning?) är man bara korkad. Nu tror jag inte att Rubios kampanj verkligen gör det, utan att de snarare satsar på en simpel retorik som får rubriker. Tyvärr är de inte ensamma om denna strategi.

Även om Sverige är förskonat de värsta amerikanska excesserna har vi vår egen beskärda del av trams. Häromdagen jämförde Arbetets skribent Martin Klepke Centerpartiets förslag om sänkta ingångslöner för nyanlända med apartheid, och antydde att Centerpartiet ser flyktingar som ”etniskt orena”. Naturligtvis vinner Klepke inte över någon centersympatisör genom att så gravt förvanska intentionen bakom förslaget, men det är antagligen inte heller syftet. Målet är att elda på de redan frälsta; att predika för kören, som man säger i USA.

Kanske känns det härligt att få bli riktigt förbannad på de ondskefulla motståndarna som vill förstöra landet eller införa rasbiologi på arbetsmarknaden; att få hänge sig åt lite helig och rättfärdig vrede. Men för de som inte redan är med i klubben är det helt ointressant.

Som tur är finns det också motexempel till denna fördumning. Den (relativt) konservative krönikören David Brooks skrev nyligen i New York Times om att han trots meningsskiljaktigheter skulle sakna Obama. Vänsterdebattören Agneta Berge listade de möjliga sätt på vilket sätt Centerpartiets förslag skulle kunna tänkas fungera som det var tänkt, för att sedan argumentera emot dem.

Grahams argumentationshierarki.

Berge ägnar sig åt de högre delarna av pyramiden i Grahams argumentationshierarki – hon försöker identifiera de bärande delarna i motståndarens argument, och sedan motbevisa dem. Det är svårt, naturligtvis, mycket svårare än att ropa ”apartheid!”. Men lyckas man finns det också en chans att någon tar intryck av texten, kanske rentav ändrar uppfattning?

Jag tänker inte säga något pampigt om det goda samtalets betydelse för demokratin, utan konstaterar bara att man får den respons man förtjänar. Sverige står inför utomordentligt stora utmaningar som kommer kräva seriös, vuxen diskussion med bidrag från de skarpaste hjärnorna i alla politiska läger. För de som istället vill hitta på roliga öknamn och dunka rygg med dem som redan tycker exakt likadant går det bra att ta plats vid barnbordet.