Vad tycker svenska folket egentligen om flyktingpolitiken?

Det här är ett gästinlägg från Mikael Gilljam, professor vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, och är en redigerad version av en text tidigare publicerad på hans facebooksida.

***

Några funderingar kring hur vi mäter åsikter om flyktingpolitiken med anledning av diskussionen i Dagens Nyheter om klyftan mellan medborgare och förtroendevalda (se Peter Esaiassons debattartikel och Stefan Jonssons svar).

1) Vi skall alltid vara försiktiga med nivåskattningar (hur många som tycker exakt det ena och det andra i en fråga) och det är som tur är sällan det som är de intressanta forskningsfrågorna. Men den fråga det nu gäller, inställningen till flyktingpolitiken, tror jag ändå någorlunda rimligt uppfyller de krav vi ställer i boken Metodpraktikan (sidorna 242-244 i 4:e upplagan) för att sådana diskussioner skall vara meningsfulla:

i) Vi tror mer på nivåskattningar när vi mäter åsikterna på flera olika sätt och resultaten är samstämmiga.
ii) Vi tror mer på nivåskattningar gällande mer manifesta saker som människor har erfarenheter av från livet eller Tv:n medan det är svårare vid mer abstrakta fenomen som till exempel att nivåskatta politiskt självförtroende.
iii) Vi tror mer på nivåskattningar när frågan har diskuterats vid frukostborden under lång tid och mätts kontinuerligt över åren jämfört med när vi försöker mäta nya fenomen.

Det jag har svårt för är de som skyr nivåskattningar som visar att åsiktsmotståndarna (i det här fallet de som vill ha en restriktiv flyktingpolitik) är i relativ majoritet i befolkningen samtidigt som de gärna använder nivåskattningar i frågor där mätningarna visar att dom har folket med sig (NATO-frågan och frågan om olika delar av välfärdspolitiken är två exempel).

2) DN-diskussionen har inte tagit upp det som annars brukar framhållas som det kanske största problemet vid mätningar av känsliga frågor som till exempel frågan om flyktingmottagning, nämligen de socialt önskvärda svaren (social desireability). Sextontaggaren Paul Sniderman och andra har utvecklat smarta tekniker för att få människor att säga vad dom verkligen tycker i den här typen av känsliga frågor (hör med Jacob Sohlberg här på institutionen om ni är intresserade). Risken är med andra ord påtaglig att vi, när vi som i normalfallet bara mäter rakt av, underskattar andelen som vill ha en restriktiv flyktingpolitik och överskattar andelen som vill ha en generös flyktingpolitik. Det skall dock sägas att den enda lilla studie av svenska förhållanden som jag känner till inte visar det resultatet, men internationellt är det så och här behövs mer systematisk kunskap.

3) När opinionsmätningarna skall skatta andelen Sverigedemokrater i ett urval krävs ordentliga viktningar eftersom Sd-anhängare (och ofta även socialdemokrater) har en tendens att inte ställa upp och svara. I vallokalsundersökningarna 2014 hamnade Sd på runt 8 procent om jag minns rätt men fick 13 procent i valet, och för att vikta från 8 till 13 procent krävs rejäla tag. Och sådana tag tas numera i partisympatiundersökningarna, men det är oklart om samma viktningar (som naturligtvis behövs) även görs i de kommersiella undersökningarna vid mätningar av sådant som åsikter om flyktingpolitiken. Jag vet dock att Torbjörn Sjöström på NOVUS viktar för partisympati. Och jag vet också att sådana viktningar inte har gjorts i analyserna av SOM-undersökningarna som stått i centrum i den nu aktuella DN-debatten. Så även här tror jag det finns goda skäl att anta att andelen som vill ha en generös flyktingpolitik överskattas och andelen som vill ha en restriktiv flyktingpolitik underskattas.

4) I DN-diskussionens svallvågor har det flera gånger påtalats att det viktiga inte är vilken åsiktsgruppering bland medborgarna som är störst utan istället att andelen som vill ha en generös politik växer från en låg nivå samtidigt som andelen som vill ha en restriktiv politik sjunker från en hög nivå. Det är förstås också intressant. Men även denna uppmätta minskning tror jag kan vara överskattad. För vad har hänt med svarsfrekvensen i SOM-undersökningarna under den aktuella 25-årsperioden? Jo den har sjunkit påtagligt. Och vilka tror vi att det är som svarade förr i tiden men inte idag? Ja inte är det dom högtutbildade och politiskt intresserade personer där många vill ha en generös flyktingpolitik utan istället människor med låg utbildning och inte så stort politiskt intresse där många vill ha en restriktiv flyktingpolitik.

De här faktorerna kan självklart inte adderas på något enkelt sätt och rymmer säkert en viss överlappning. Men jag tror samtidigt att de indikerar att vi bör se upp så att vi inte fortsätter att överskatta andelen medborgare som vill ha en generös flyktingpolitik och underskatta andelen som vill ha en mer restriktiv flyktingpolitik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s